Lotta, Sarah och Fiona i Spanien
Vi anländer till flygfältet Teneriffa South sent på onsdag natt, i Finland är klockan redan två på natten. Lyckligtvis blir vi hämtade från fältet och får skjuts till hamnen i Santa Cruz. Två dagar återhämtar vi oss från flygresan och njuter av värmen i Santa Cruz. Vi cyklar, simmar och äter gott. Mike tar oss ut på lite geocatching och vi besöker två kyrkor, en i La Laguna och en i Candelaria där Mike berättar om den Svarta Madonnan och infödingarna (ganchos) som levde på öarna innan spanjorerna anlände.
Lördag morgon lyfter La Grande Mia segel och vi tar kurs mot Gran Canaria och Las Palmas. Morfar har varnat att seglatsen dit kommer att ta åtminstone nio timmar. Atlantens rullande vågor är alldeles för mycket för resten av besättningen som inte har någon erfarenhet av liknande vatten. Sarah och jag blir sjösjuka och spyr upprepade gånger över relingen. Fiona sitter hopkrupad i ett nystan nästan hela resan. Men vi har i alla fall tur och får se delfiner när vi närmar oss Gran Canaria. Alla piggnar till en liten stund och orkar i alla fall se delfinerna hoppa kring båten. Väl i Las Palmas är alla trötta men vi äter omelett som var avsedd för resan och bäddar sedan i båten för natten. Det har kommit in ganska mycket vatten och det är vått men vi gör så gott vi kan.
I Las Palmas vill flickorna shoppa men det är söndag och de flesta butikerna har stängt. Det är rätt lång väg att cykla från hamnen men stranden ligger nära så flickorna kan simma. Jag tar cykeln och köper lite mat till båten. Jag har också bestämt mig för att hitta ett aptek för att köpa nåt mot illamående. På kvällen hittar vi en fin restaurang nära gamla stan och där får vi utmärkt service på franska. Det är mycket billigare och bättre än det vi åt i hamnen vid lunchtid.
Måndag morgon bär det i väg igen. Vi har en fin seglats till Puerto Rico och kan ta sol på däck. Ingen blir sjösjuk och vi tillreder lunch ombord under seglatsen. Puerto Rico är fint och jag tar en joggingtur längs havskusten i mörkret ända till Playa de Amadores och tillbaka. Jag gör samma runda på morgonen och flickorna och morfar följer med en bra bit på cyklarna. Stranden är fin och flickorna njuter mest av stranden och vattnet. Vi startar mot Puerto de Mogan vid två-tiden och det blir en väldigt kort seglats. Det är nästan ingen vind så vi kör med både segel och motor.
Puerto de Mogan är en pittoresk hamn och vi äter fint i restaurangerna längs kajen. Flickorna och morfar shoppar medan jag gör i ordning inne i båten för seglatsen tillbaka till Teneriffa. Sedan åker jag och flickorna på en ubåts-tur och tittar på gamla vrak och fiskar. Ubåten är tillverkad i Reso i Finland. Vi startar tillbaks mot Teneriffa på onsdag vid två-tiden och beräknar att färden skall ta cirka sju timmar. Det blir ganska tufft med vassa vågor och mycket stänk och Sarah blir sjösjuk igen mot slutet av seglatsen trots medicinerna. Den sista biten känns speciellt tung. Vi anländer i Radazul vid nio tiden på kvällen. Det blir en ganska orolig natt för i den här hamnen vill båten inte ligga still. Morfar går upp på däck flera gånger för att få båten att ligga bättre.
På torsdag morgon är det meningen att båten ska lyftas. Flickorna går till stranden och simmar för sig själva medan vi gör i ordning i båten. Men när vi ska backa ut från kajen för att köra båten till lyftkranen fastnar moring-linen i propellen. Jag hoppar i för att försöka lösgöra linan men kan inte se mycket, för vattnet är grumligt och jag kan inte se hur hårt linan sitter. Mike får tag i ett par simglasögon och då går det betydligt bättre. Men jag tillbringar över en halv timme i vattnet innan största delen av linan är loss. Det blir en bit kvar men den ligger inte runt propellern och vi kan äntligen köra båten till kranen. Resten av dagen njuter vi av solen vid stranden och äter i restaurangen vid hamnen. Jag känner att jag är trött efter alla dykande. I morgon bitti åker vi hem. Äventyret är slut.
Lotta poserar
Fiona
Sarah
Vi anländer till flygfältet Teneriffa South sent på onsdag natt, i Finland är klockan redan två på natten. Lyckligtvis blir vi hämtade från fältet och får skjuts till hamnen i Santa Cruz. Två dagar återhämtar vi oss från flygresan och njuter av värmen i Santa Cruz. Vi cyklar, simmar och äter gott. Mike tar oss ut på lite geocatching och vi besöker två kyrkor, en i La Laguna och en i Candelaria där Mike berättar om den Svarta Madonnan och infödingarna (ganchos) som levde på öarna innan spanjorerna anlände.
Lördag morgon lyfter La Grande Mia segel och vi tar kurs mot Gran Canaria och Las Palmas. Morfar har varnat att seglatsen dit kommer att ta åtminstone nio timmar. Atlantens rullande vågor är alldeles för mycket för resten av besättningen som inte har någon erfarenhet av liknande vatten. Sarah och jag blir sjösjuka och spyr upprepade gånger över relingen. Fiona sitter hopkrupad i ett nystan nästan hela resan. Men vi har i alla fall tur och får se delfiner när vi närmar oss Gran Canaria. Alla piggnar till en liten stund och orkar i alla fall se delfinerna hoppa kring båten. Väl i Las Palmas är alla trötta men vi äter omelett som var avsedd för resan och bäddar sedan i båten för natten. Det har kommit in ganska mycket vatten och det är vått men vi gör så gott vi kan.
I Las Palmas vill flickorna shoppa men det är söndag och de flesta butikerna har stängt. Det är rätt lång väg att cykla från hamnen men stranden ligger nära så flickorna kan simma. Jag tar cykeln och köper lite mat till båten. Jag har också bestämt mig för att hitta ett aptek för att köpa nåt mot illamående. På kvällen hittar vi en fin restaurang nära gamla stan och där får vi utmärkt service på franska. Det är mycket billigare och bättre än det vi åt i hamnen vid lunchtid.
Måndag morgon bär det i väg igen. Vi har en fin seglats till Puerto Rico och kan ta sol på däck. Ingen blir sjösjuk och vi tillreder lunch ombord under seglatsen. Puerto Rico är fint och jag tar en joggingtur längs havskusten i mörkret ända till Playa de Amadores och tillbaka. Jag gör samma runda på morgonen och flickorna och morfar följer med en bra bit på cyklarna. Stranden är fin och flickorna njuter mest av stranden och vattnet. Vi startar mot Puerto de Mogan vid två-tiden och det blir en väldigt kort seglats. Det är nästan ingen vind så vi kör med både segel och motor.
Puerto de Mogan är en pittoresk hamn och vi äter fint i restaurangerna längs kajen. Flickorna och morfar shoppar medan jag gör i ordning inne i båten för seglatsen tillbaka till Teneriffa. Sedan åker jag och flickorna på en ubåts-tur och tittar på gamla vrak och fiskar. Ubåten är tillverkad i Reso i Finland. Vi startar tillbaks mot Teneriffa på onsdag vid två-tiden och beräknar att färden skall ta cirka sju timmar. Det blir ganska tufft med vassa vågor och mycket stänk och Sarah blir sjösjuk igen mot slutet av seglatsen trots medicinerna. Den sista biten känns speciellt tung. Vi anländer i Radazul vid nio tiden på kvällen. Det blir en ganska orolig natt för i den här hamnen vill båten inte ligga still. Morfar går upp på däck flera gånger för att få båten att ligga bättre.
På torsdag morgon är det meningen att båten ska lyftas. Flickorna går till stranden och simmar för sig själva medan vi gör i ordning i båten. Men när vi ska backa ut från kajen för att köra båten till lyftkranen fastnar moring-linen i propellen. Jag hoppar i för att försöka lösgöra linan men kan inte se mycket, för vattnet är grumligt och jag kan inte se hur hårt linan sitter. Mike får tag i ett par simglasögon och då går det betydligt bättre. Men jag tillbringar över en halv timme i vattnet innan största delen av linan är loss. Det blir en bit kvar men den ligger inte runt propellern och vi kan äntligen köra båten till kranen. Resten av dagen njuter vi av solen vid stranden och äter i restaurangen vid hamnen. Jag känner att jag är trött efter alla dykande. I morgon bitti åker vi hem. Äventyret är slut.
