Martinique 21 -25.1
Det har nästan gått en vecka sedan överfarten. Frank har gett sig av på egna vägar och skepparen har tagit det lugnt och återtagit en del av sömn underskottet som uppstod under resan. Målet har varit att ägna åtminstone 3 timmar om dagen åt att underhålla båten. På söndagen blev det dock dans hela eftermiddagen till klockan 19. Det är levande musik nästan varje kväll på någon av restaurangerna men turisterna dansar inte, dansen jag var med på var för lokalbefolkningen och hölls i " saluhallen" på vardagarna säljer man frukt,grönsaker etc. där. Dansstilen är något speciell men det gjorde inget och jag råkade hitta en danspartner som var villig att lära mig och samba rytmerna gick av gammal vana.
Ännu har man inte riktigt fattat hur vackert här är det är en massa blommor som blommar nu för fullt, Martinique kallas också för blommön. Rom produktionen har jag ännu inte hunnit ta del av men hinner säkert ännu. La Vidas besättning har hört av sig de seglade till Fort De France dit de anlände den 23.1 nu är de på väg hit så vi får se vad vi hittar på tillsammans. Idag träffade jag också paret Hartman som kör charter med en HR 46:a. Hemma i Finland har de en Jon 33.  Författaren och seglaren Harri Winter från Åbo besökte också båten. Tyvärr hade han ingen av sina böcker med sig och de har ännu inte översatts till svenska. Man hittar hans produktion på nätet och de flesta böckerna handlar om Karibien. Hans son har bott här i 3 år och specialiserat sig på att reparera och underhålla båtar. Det pågår alltid något här omkring och ganska ofta får de ha dykare på plats för att ta loss repen runt propellrarna på charterbåtarna, bytena av besättningar sker oftast i slutet av veckan. Det verkar inte helt lätt att backa in en 45 fots katamaran till pontonen för en hel del av elstolparna är omkullkörda och lagade med extra stöd. La Vidas skeppare blev bestulen på plånbok och telefon och på grund av veckoslutet får han ingenting ordnat så det ser ut att vi skiljes åt här. Jag har beslutat segla till Guadelope på måndagen och tills nu har jag inte hittat någon besättning inte för att jag aktivt skulle ha sökt heller.

 solfjäderpalmen och kokosnötter nu är man i tropikerna. Videon med steeldrums kunde inte kopieras

Mindelo - Martinique 3.7 - 20.1 2094 sjömil.
Besättning:
Kapitanen själv och den 23 åriga ynglingen Frank från Toulouse i Frankrike.
Förväntningar: Svenskens svar på frågan hurudan var överfarten: " Tråkigt som fan det var bara att dra upp spinnakern och sedan bara åka. Undrar om han överhuvudtaget gjort den. Vår erfarenhet är i alla fall den motsatta. Atlanten och passadvindarna bjöd på en hel del överraskningar bl.a helt oregelbunden sjögång, ständig variation i vindriktningen, spinnakern runt förstaget minst 5 gånger, bleke 2,5 dygn, en dag rikligt med regn passade på att tvätta oss i skurarna, squalls med avsevärt ökad vindstyrka på några minuter 10,5 knop med spinnaker i en av dessa, blixt och dunder.
Fakta: Dyningen från norr, vinden, tidvatten pulserna och den norrgående golfströmmen gör vattnet upprört. Tillsammans förorsakar de helt oväntade rörelser ombord på båten och då man minst anar det flyger saker eller man själv omkring som en projektil. Frank kommenterade här nyss i 14 dygn har vi fått kämpat så in i nordan att få båten att hålla västlig kurs men nu de sista 3 dygnen går den av sig själv och man får den inte att avvika fast man så skulle villa och faktum kvarstår att vi nu har haft vädret vi drömt om.
Båt och utrustning: Båten har uppfört sig väl i sjögången, inga överbrytande sjöar och någon risk för "poopning " har kunnat konstateras. När det gäller säkerheten har vi till natten  haft tvång att använda säle samt tagit ner spinnakern och ersatt den med spirad genua. Slitaget på storseglet har varit stort och vi har fått sy in några lappar under gång. Det gamla spinnakerfallet är nu så slitet att det måste bytas ut likaså ett av skoten. Elektroniken lider av dålig kvalitet på kablaget d.v.s. moderna kablar tål inte solljus, värmeförändring och saltvatten så vi har haft en del problem med både gamla GPS;n och den nyare plottern, problemen uppstår vid genomföringarna till antennerna.
Fiske: Jag hade ju redan på La Gomera skaffat mig ett ordentligt kastspö med kraftig rulle för eventuellt högsjöfiske men linan brast redan på väg till El Hiero. Vi rullade in en ny kraftigare lina på väg ut från Kap Verde och la ut linan följande dag med draget jag fått av Jani. Efter ett tag på min frivakt kom Frank in och sa jag tror vi har fisk på kroken. Jag började väva in men efter ett tag lossade rullen från fästet och jag hade rullen i ena handen och spöt i den andra men trots problemen och båtens fart på 6 knop fick jag fisken en vacker Dorada indragen till lovartssidan, läsidan upptagen av pendeln till vindrodret. Frank stod klar med håven och visst fick vi in fisken i håven men när Frank lyfte håven gav skaftet vika ( hopfällbar håv ) och fisken tillbaks i havet men fortfarande på kroken och medan Frank fumlade med håven försökte jag lyfta den i linan med den påföljd att talurit fästena på ståltafsen slirade och fisken gav sig iväg med draget. Utan fisk blev vi inte för följande natt regnade det in  3 st flygfiskar av vilken en snuddade vid mitt huvud när den landade i sittbrunnen, först trodde jag det var vindgivaren från masten som blåst ner i mörkret. Vi har haft lina ute och förlorade ett drag till för när jag tog in linan till natten var det bara linan kvar.
Förluster: Tre fat, en mugg och ett par glasögon har gått i spillror vid diverse överhalningar. Det har gått hål på totalt 10 st ölburkar i kölsvinet. En halv stock övermogna bananer och en papaja har vi kastat överbord. Alltså inget att tala om.
Frank: Det var en mycket intressant upplevelse att ha en yngling som Frank med sig. Frank meddelade från början att han inte hade mycket kunskap om segling och dessutom var han rädd för att bli sjösjuk, men det visade sig att han växte med uppgifterna. Det visade sig att han var en ypperlig kock och kunde trolla fram välsmakande rätter av de ingredienser som fans ombord. Jag tror att han medvetet kompenserade sin bristande seglingskunskap genom att ta hand om disken och matlagningen. Till hans fördel får man säga att han lärde sig snabbt. Frank kommer från trasiga familjeförhållanden och har en kanske lite speciell livsåskådning. Han har slutat skolan tidigt och till utbildningen är han simlärare, yrket han inte gillar. Samtliga morgnar efter frukost hade vi allvarliga diskussioner om framtid, politik etc. Han hade gett sig av ut i världen i ett tidigt skede genom att lifta och cykla, och att resa och vandra verkade vara hans ambition eller flykt från vardagen. Han tror inte mycket på skola och studier, för både hans syster och vänner hade studerat och nu är de arbetslösa eller gör ströjobb. Han hade svårt att acceptera modern arbetsledning sådan som den ter sig i moderna hypermarketar som Carrefour och Dechatlon. Han är under inga omständigheter dum men har svårt att hitta annat innehåll i livet än att resa. Småskalighet och landsbygd står honom närmast och han jobbar inom lantbruket på en vingård och åt en biodlare. Att bilda familj och göra barn är inget han tillsvidare ser fram emot, han tror fortfarande på påståendet att vi har en befolkningsexplosion på gång. Det ser ut som om han har fått tillräckligt av båtlivet och kommer att embarkera inom kort.
Vänner: Det var meningen att vi skulle segla tillsammans med La Vida över atlanten men de försvann efter bara 6 timmars segling. De låg 1 sjömil efter och jag hade kontakt med dem på VHF:n vid midnatt. Ca 1 timme senare försvann de från skärmen och jag ropade efter dem på radion men fick inget svar. Jag antar att de fått problem och återvände till Mindelo men ännu har jag inte hört något från dem. Den norska båten Kiwi med fiskeri-ingenjören Sanja Forsstrom som skeppare har heller inte hört av sig fastän de startade några dagar tidigare.

 Frank lagar mat nedan flygfiskarna som dimber i båten

 inför natten mot Martinique

Nyåret 2017
Båtar kommer och båtar avgår det är en ständig ruljans här i marinan. Samtidigt är det en febril aktivitet här i närheten där man bygger scener soundcheckar etc. det staden Mindelo förbereder sig att ta emot det nya året. På La Grande Mia har man förberett överfarten i minsta detalj så att man kan ta det lugnt på nyårsaftonen. Elektronikproblemet med plottern är löst, dieseltankarna är fulla sammanlagt har vi nu 160 l diesel ombord, vi ligger något djupare än vanligt men hela vattenlinjen ligger fortfarande över havsytan. Bästa julklappen jag fick kom från operatören DNA som på julaftonen stängde av min telefon för att en för mig ovetande övregräns på 300 € hade uppnåtts. Detta var förstås på grund av den ivriga kommunikationen med DHL som gränsen hade nåtts när vi låg i San Miguel och väntade på startmotorn. Jag förstår dock inte operatörens agerande, de har ju koll på användningen av telefonkostnaderna varje dag så varför kan de inte fakturera lite av påföljande månads kostnader i fakturan för föregående månad om det ser ut som om man närmar sig kreditgränsen, de beviljar ju i princip 2 månaders kredit. Telefonen användes mycket i November. Fakturan för December betalades på dagen och låg endast på 89 €. Hellre skulle man  kunna skicka en extra faktura med kort betalningstid än att stänga telefonen tycker jag. Nå nu blir det ju inte av att använda den på mer än 2 veckor.
Den 27 fungerade den igen då jag höjde övre gränsen till 400 € men nu har jag beslutat att bara använda mig av free Wi-Fi och whats up så mycket som möjligt, det är dessutom billigare att använda satelit telefonen härifrån än mobilen. Men nu till nyårsfirandet. Vi var alla bjudna på middag till familjen som vi träffade på nyårsaftonen men till ett betydligt mera anspråkslöst ställe. Jag och jani hade ställt upp med 2000 Escudo var ca. 40 € för ingredienser. Ari mannen med rastafa håret är kock på en fiskebåt men nu på ledigt  trollade ihop en superp middag med vin griskött, kyckling öl och vin samt flamberade bananer och chokladkaka till efterrätt. Efter måltiden promenerade vi till centrum för att se på fyrverkeriet och för att lyssna på konsert där även Reggae kungen Antony Bean från Jamaica uppträdde. Det intressanta med promenaden och ny erfarenhet för mig var att det vällde in människor från all de många sidogatorna och gatan till centrum fylldes så småningom med så mycket gående människor att bilarna fick svårigheter att ta sig fram. Vi festade till klockan 5 på morgonen. En annorlunda, intressant och lyckad nyårsfest. Kan det möjligen vara så att man tillsammans med de här ungdomarna håller på att bli ung på nytt.