Mindelo julafton och -dagarna
D.v.s julafton och juldagen i Mindelo. Åtminstone var det en mycket annorlunda jul, fastän strandgatan är prydd på västerländskt vis med en massa ledljus i olika färger. Vi hade tillsammans utforskat torget dagen innan julafton med Janike och Jani från La Vida och vid torget fann vi ett stånd med en gammal herreman och en äldre dam som gjorde pastejer fyllda med bl.a räkor ris och någon annan fisk, de var kryddad med deras eget recept av piripiri. De var helt enkelt otroligt goda, före det hade jag köpt papaja och en kokosnöt för att bli bekant med tropiska smaker. Kokosmjölken konstaterades läskande och kopran gick bra att äta, papajan sparade vi till kvällen och den visade sig ätbar men inte så god som mango ,därutöver beslöt vi att på julafton  äta de goda pastejerna och Janike blir den som på morgonen skall ta sig torget för att köpa dessa, två åt var och en. Klockan 18 samlades vi i La Grande Mia för att inta en snabb måltid bestående av ovannämnda pastejer och en morotssallad som undertecknad lagat. Klockan 20 skulle vi bli hämtade till en festmåltid till en fiskarfamilj som bor lite i utkanten av Mindelo. Färden dit var redan i sig spännande för vi åkte dit med de lokala minibussarna ( dock större än en 8 personers taxi ungefär hälften så stor som våra ordinära bussar) det var ju förstås proppfullt i bussen så man bytte plats alltid när någon skulle stiga av. Bussens pneumatiska dörrar var som flugsmälla på en sekund sa det pang och då var den öppen eller fast men om något eller någon hade blivit  mellan så hade den eller det pressats flat. I vilket fall som helst kom hela patrasket d.v.s 6 personer allt som allt lyckligt fram och festen kunde börja. Jag låter bilderna tala för sig själv. Vid midnatt när vi seglare ville bryta upp var det någon som föreslog att vi skulle besöka det lokala diskoteket här nära marinan. Då vi kom dit var det tomt men efter att vi checkat in började plötsligt salen fyllas och efter ett tag ar det fullt. Jag passade förstås på att ta några danssteg med Kap Verde damer till rytmen av Kap Verde musik vilket i och för sig var lite annorlunda än man var van vid. Det roliga var att alla här verkar tycka om att dansa och dansgolvet var välbesökt hela tiden. Det var först på småtimmarna man kom hem till båten med en liten sträckning i lårmuskeln efter allt dansande.
På juldagsmorgonen alltså den 25.12 hissade jag upp Jani i masten och skar in styrbords spinnakerfall, samtidigt justerades däckstrålkastaren så att ljuskäglan lyser mera på förseglet än förut. Spridarändarna försågs med skydd så att inga fall kan fastna i dem samtidigt sliter de mindre på förseglet. På eftermiddagen mönstrade min nya gast Franck Ballieau ombord på La Grande Mia. Frack är 23 och kommer från Toulouse i Frankrike. Han verkar vara en reko kille och vi kommer bra överens. Med sina breda kindpolisonger liknar han en gammal irländsk sjöman eller officer Hussard i Napoleons arme. I går var det också något av ett knytkalas på Flytrestaurangen och där träffade jag Julia och Mike som låg bredvid Esteri II i La Gomera, Göran blev förstås Jura i Julias mun men det mig inte länge att lista ut vem hon menade. Den väldigt unga killen från Hamburg med sin lilla 22 fots segelbåt har också hittat hit och med sig har han nu en ung flicka från Frankfurt.
Den 26 fortsatte förberedelserna så att alla spinnlok har oljats och försetts med taggar på både engelska och franska. En ny revlina har skurits in och storseglets fall har märkts så att man vet hur långt  man skall lösa på fallet för att kunna haka revöglorna på krokarna. Den medhavda provianten har inventerats och en inköpslista har upprättats. Det verkar som de flesta båtarna ger sig av mot Barbados den 28.12 och firar det nya året på havet. Nu märks en tydlig förändring i väderleken och vinden har mojnat avsevärt. Får se om vi beger oss iväg tidigare än beräknat eller avgår enligt planerna.

nederst Franck

Mindelo 22.12
"Dan före dan före dopparedan" är det inte så man säger före julafton. I morse åkte besättningen både från La Vida och La Grande Mia hem. Jan har en gast kvar men jag är tillsvidare ensam. Vi har kommit överens att försöka segla tillsammans så långt det går till Karibien. Nu börjar det dåliga vädret ge med sig och man lovar 20 knops vindar i början på januari, så det blir säkert att ge sig av riktigt i början av det nya året. Vi hjälper varandra att göra i ordning båtarna och idag har förluckan på La Grande Mia försetts med nya bultar i gångjärnet så att glappet som gjorde att framkanten av luckan  lyfte när vågorna skjölde över fördäck och förorsakade läckage. Nya bultar har monterats i övre roderbeslaget som började röra på sig under den påfrestande seglingen hit, som mest hade vi vindar på 34 knop. 3 gånger fylldes sittbrunnen av överbrytande sjö men alla hölls ombord och vattnet rann relativt fort ut. Den 40 sjömil långa seglingen från Sao Nicolau gick på 7 timmar. På La Vida en Diva 39 har vi tätat fönstren som är gjorda av Plexi, samt lappat membranet till toalett pumpen. I morgon skall ett nytt spinnakerfall av 8 mm;s Dynema skäras in och revlinan i storen skall bytas ut mot ny. Återstår bunkring av färskvaror och vatten sedan är det bara att ge sig av,förstås firar vi Julen och tar emot det Nya året här i land så att vi är i kontakt med familj och vänner.
För att ni ska få en bild av hur tufft här är för tillfället så igår kväll råkade jag se en nödraket som skickades iväg här på andra sidan ön. I kväll talade jag med ägaren till en Norsk båt, ägaren är seglingsinstruktör i Oslo. Båten gav sig av med besättning dagen innan vi gick mot Sao Nicolau och jag varnade dem att det blir tufft därute. De hade seglat 150 sjömil på ett dygn då de upptäckte att toppvantens kardelar började ge sig, de svängde och kryssade tillbaks hit, vilket tog 3 dygn i den svåra motsjön och den hårda vinden, dessutom lossade storseglets akterlik från seglet. Motorproblem hade de också och plottern slutade fungera just innan angöring av marinan och de måste invänta dagsljus innan de vågade sig in. Besättningen tog genast in på hotell och flög hem följande dag. Ägaren åker hem ena dera dagen, sonen blir här och vaktar båten och nu överväger de att segla hem båten längs Afrikanska kusten i maj 2017. Det här med segling kan i bland åsamka traumatiska upplevelser men det är ju dem man kommer ihåg. I går var båda båtlagens medlemmar ute på avskedsmiddag i en mycket exotisk restaurang, stämningen trots förestående avsked var pån topp och maten utsökt. Lite bilder från middagen medföljer samt en mycket speciell bild från Sao Nicolau som vi kan kalla julgubbsön, och med den bilden vill jag önska alla i min familj, vänner och läsare en riktig god jul och ett gott nytt år.

 God Jul, Hyvää Joulua, Felici Navidad, Merry Christmas, Snovom Godom etc.

Sao Nicolau rundturen.
Vi begav oss iväg 10.30 med en för dessa trakter vanlig pickup med flak d.v.s en bil med bänkar monterade på flaket. Det var bara att kliva upp och ge sig av. Vi första utsiktsplatsen på väg upp längs Monte Gordo måste man klä på sig den medhavda vindjackan. Utsikten ner mot huvudstaden Ribeira Brava  var fin och det var med andan i halsen man kollade serpentin vägen dit ner. Men förrän vi åkte in till stan besökte vi den medeltida hamn viken  Preguica med ruiner av en befästning som försvarat ön från intrång 29 .3 1500. De gamla byggnaderna runt den lilla vågbrytaren var så gott som ruiner men ändå bodde där människor. På vägen dit fick vi en passagerare till, en vacker flicka som steg av vid flygfältet. I huvudstaden stannade bilen vid torget och vi kunde ta en liten paus och beställa kaffe med smörgås, samt besöka kyrkan. Det intressanta med den här kyrkan var att den var dekorerad med ljusa och glada färger inte som kyrkorna i Portugal och Spanien som är mörka och dystra. Vi besökte några butiker innan vi åkte tillbaks till Tarrafal där vi kunde konstatera att båten låg kvar och att våran allt i allo man som vaktade jollen hade allt under kontroll. Man kan konstatera att samtliga människor vi stött på här på ön är väldigt vänliga, det tråkiga är att de flesta matbutikerna ägs och drivs av kineser.

 kolla vägen nedan Ribeira Brava

 Den söta liftaren

 Preguica nedan ruinerna av fortet

 Den glada kyrkan

Sao Nicolau 17.12
Här är vi fortfarande och prövningarna sedan den 13.12 har varit både lärorika och spännande. Bl.a har vi draggat och nu ligger vi för dubbla ankaren, nämnas bör att de flesta båtarna har haft problem och några av dem vaknade först när de låg minst en sjömil utanför viken. Som tur på den här båten är att skepparen sover som en hund och vaknar vid minsta lilla ovanliga ljud, så också den här gången så det uppstod inga skador varken på egen eller andras båtar. Det är inte bara den byiga vinden minst 40 knop i byarna utan den tillsammans med tidvattnet och svallet som får ankaret att släppa. Det är sandbotten så när båten snurrar runt på grund av att byarna kommer från olika håll släpper ankaret. Nu har vi två ute men jag är orolig för hur vi skall få upp dem för nu har vi snurrat i 3 dagar och de har säkert tvinnat in sig i varandra. För att ni skall få en ide` om hur det har varit är att en segelbåt som förlorat masten och som säkert har legat en tid här konstaterades försvunnen en morgon, följande dag bogserades den in av en fiskebåt. I går kväll före läggdags blåste portta båten ( jollen ) upp och ner i en hård vindby. Tur i oturen var att jag bundit fast årklykorna och att årorna flöt så att Gun kunde simma och hämta dem. När jag fann båten upp och ner var jag säker på att den var obrukbar och att aluminium årorna sjunkit, men som sagt i dag kunde vi ro iland och företa turen runt ön. Mera om turen i följande blogg.
På grund av rådande hårda NO och ONO vindarna är vi så sena att julafton obönhörligt kommer emot och snart är vi inne i januari och  de bästa passadvindarna till Karibien, därför har vi beslutat att inte gå mera österut utan vi seglar tillbaks till Mindelo där vi firar julen, kanske nyåret och sedan sätter kurs mot Barbados.

 passeringen av Santa Lucia

 La Grande Mia för 2 ankaren nedan förbindelse båten och piren

Sao Nicolau 13.12
Trots en aning dåliga odds beträffande vindriktning och -styrka beslöt vi i alla fall att bege oss iväg mot Afrikanska kusten. Största delen av båtarna i Mindelo gav sig av eller tänkte ge sig av västerut mot Karibien, men man lovade rätt friska vindar så det var en aning tveksamt. Men så här med tanke på 13.12 lucia dagen tyckte vi att det passade utmärkt att passera ön Santa Lucia vilket också skedde vid ett tiden på eftermiddagen. Vårt mål var ju Sao Nicolau ( nästan som julgubben) men han bor ju i Korvatunturi. Men hur som helst ankrade vi utanför Sao Nicolau vid 18 tiden. Ankaret tog efter andra försöket, det ligger 5 båtar utöver oss här utanför byn. Här ämnar vi ligga tills vindarna blir något tjänligare innan vi sätter kurs mot Boavista eller Santiago, och enligt prognoserna blir det först i början på nästa vecka. Seglingen hit på ca. 40 sjömil blev ganska våt och avverkades på drygt 10 timmar. Med beaktande av att vi hade 13 sjömil kryss mot stor och brant sjö var det inte så dåligt. Flygfiskar var det rikligt av men tyvärr landade ingen bamsing på vårat däck den här gången. Nu sitter vi här i skenet av oljelampan och ficklampan och skriver blogg, Månen är full ( likaså skepparen ) och så stark att den nästan laddar batterierna. Bilderna som medföljer är när vi passerar Santa Lucia. När man var ung var man stjärngosse på luciakortegen nu när man är gammal får man nöja sig med att betrakta Santa  Lucia på distans. Bilden av Santa Lucia blev förstås kvar i båten när vi begav oss iland med jollen. Nu sitter vi och äter på byns bästa restaurang. Mera härifrån lite senare.

Mindelo 11.12
Här sitter man i vacker och intensiv kvällssol och skriver blogg efter en god måltid för 2400 Escudo motsvarande 21,7 € för två pers inklusive efterrätt och 3 öl inte illa. Morgonen började så fint med fin morgonsol och Heliga Natt spelad på pannflöjt vilket ljöd över marinan. Varifrån ljudet härstammade om det kom från torget eller kyrkan förblev oklart. I går hördes däremot steeldrums rytmer hela dagen för skolorna hade säkert avslutning. På kvällen sent in på natten hördes salsa musik från torget här ovanför.
Annars har dagen använts till smärre underhållsarbeten, levangens styrbords skotråtta har monterats efter att den slitits loss vid en gipp, nya linor har skurits in. Hålen i spinnakern och i spinnakerstrumpan har tejpats och sytts ihop. Babords spinnakerfall har vänts så att den slitna ändan finns i sittbrunnen och den mindre slitna i toppen. Styrbords spinnakerfall som brast har ännu inte monterats för skepparen håller på och samlar mod för att våga sig upp i masttoppen, kanske i morgon. Det händer hela tiden något här i marinan det kommer in båtar och det går ut båtar. Men för den som vill veta skillnaden mellan att segla i ishavet eller i Atlanten så har jag svaret : När man seglar i ishavet är det kallt vatten men varmt i duschen när man seglar på Atlanten gäller varmt vatten och kallt vatten i duschen. Jag har ju inte hunnit på någon utfärd ännu så det blir bara bilder från marinan i den här bloggen.

Mindelo ( Kap Verde San Vincent ) 09.12 800 sjömil 132 timmar.
Vi startade nog lite för tidigt d.v.s klockan 16.00 lördagen den 3.12. Vi väntade väntade att vinden skulle svänga mot nord vilket den också gjorde senare på kvällen men sjögången svängde ju förstås inte så snabbt så det blev en blöt lördagkväll och natt. Följande morgon var det ostadiga och svaga vindar lite härifrån och därifrån men vi gjorde ju i alla fall 116 sjömil trots allt. Efter måndagen blev det utomordentligt fint segelväder och vi gjorde upp till 152 respektive 153 sjömil per dygn. Förstås försökte jag komma upp i 160 sjömil följande dag men det resulterade i ett brutet spinnakerfall, som tur gick spinnakern att rädda. Torsdagen den 7.12 var en dag havet tog mycket av oss, först en vattenhink med rep när skepparen försökte lyfta vatten men farten var för hög, besättningen försökte ta vatten med en mindre plastskål men även den försvann i havet. Kaptenen hade gett sig på att fiska och plötsligt hördes en knall och både ståltampen och draget var försvunna det trots att bromsen var trimmad på lätt, det enda i fiskeväg var en flygfisk som irrat sig på däck under natten. Följande kväll vid solnedgången fick vi sällskap av ett stim delfiner, besättningen stod på fördäck och beundrade dem ända tills hon blev dränkt av en överbrytande våg. Det hade dock inte någon större betydelse för nu är vi definitivt på varmare breddgrader. Finlands självständighetsdag firades ju denna gång på vedertaget sätt på havet med ett glas Veterano och ett ljus i handen, det förevigades med en bild. Nu när vi kommit ut från Eu zonen har förstås byråkratin ökat något men vi känner oss i alla fall välkomna här i Mindelo. Med anledning av att kapten inte kunde ange följande hamn eller avgångsdag behöll immigrationsverket ( polisen ) båtpappren som erhålles 24 timmar före avfärd. Det blir planeringsmöten under helgen samt något klättrande i masten. Creolerna är ju kända för sin musik så lite raitan taitan kan det bli i helgen.

 Självständighetsdagen till ära

 Vår enda fångst tillsvidare

La Restinga 2.12
Vad gör man när man väntar på fördelaktiga vindar? Efter motvinden hit vill man ju inte möta den en gång till och det är just vad som händer, idag det är SW 20 - 25 knop. Möjligtvis kan vi avsegla på lördag eftermiddag eller närmare kvällen, all denna försening förorsakad av trasig startmotor och dålig postgång.
I går företogs en lång cykeltur till världens ände d.v.s Faro de Orchilla och monumentet för 0 meridianen. Det var på Ptolemayos tid då jorden ännu var platt och det här var Spaniens västligaste punkt, så här slutade världen. Först gällde det uppför ca.11 km till 1000 m:s höjd sedan 12 km på platån och igen ca.7 km nedåt till 500m där man besöker Ermita de Nuestra en kyrka byggd till öns skyddshelgon Virgin de los Reyes. Det ordnas en pilgrimad på 37 km från El Hieros östra udde El Tamaguste till Faro de Orchilla där man besöker grottan där man först bevarade den heliga Jungfrun.
Enligt historien uppenbarade sig ett fartyg ( båt ) den 30.12 1545 i viken Mar de las Calmas som drev herrelöst fram och tillbaka. ( fotnot Mar de las Calmas bildades för 160 000 år sedan när 130 kubikkilometer landmassa rasade ut i atlanten ). Herdarna hade noterat båten och var på sin vakt. Det var mycket ovanligt att det färdades båtar så här långt från land så man befarade det värsta pirater. När båten efter en tid kom närmare spekulerade man om den råkat ut för någon storm och att man var utan mat och vatten. Andra var av den åsikten att båten bar på dåliga omen som inte tillät dem att beslå seglen och ankra upp i den höga sjön. Till slut drev den in i viken Orchilla där man ankrade. Herdarna under ledning av Major Bartolome de Morales beväpnade med bara krokar och påkar mötte kaptenen och besättningen som kommit iland med en roddbåt men förstod snart att de kommit i land i fredliga tecken, enligt besättningen drogs de iland av konstiga krafter men att man hade slut på både mat och vatten. Herdarna svarade att man kunde förse dem med bara sådant de hade d.v.s ost, kött och ull, kaptenen meddelade att man hade inga pengar ombord bara en staty av jungfru Maria som man kunde ge i utbyte mot varorna. Herdarna accepterade och när statyn hade förts iland kunde fartyget fortsätta västerut mot America. Det var 6 januari 1546. Historien fortsätter sedan och 1614 räddade statyn ön från den värsta torka som förekommit på ön då var allt sötvatten slut.
På grund av stela lår och lika lång hemfärd och ökande motvind måste kapten ge upp ca. 2 km från  målet, man bör ta i beaktande att det gällde 500 m stigning och så brant att det inte gick att cykla, besättningen avbröt redan en timme tidigare.

 Eremita de Nuestra

 Faro de Orchilla med grottor och monument för 0 meridianen