More och Trondelagen
Brekstad – Kristiansund
På
söndagarna sover Norge så då skall man passa på att segla, det blåser 12 NO på
morgonen då jag skall ge mig av och båten ligger och trycker mot pontonbryggan,
framför mig har jag 2 st lika breda som långa motorbåtar som jag skall förbi, 20 cm bakom ligger en katamaran
Lagoon 380 samtliga sover så jag har inget val bara försöka skjuta ut båten så
att fören får vinden från andra sidan och så snabbt i spakarna. När jag gör
första stöten ger något vika på bryggan under vänstra foten och jag ser svart
en stund vänstra vadmuskeln eller akillesfästet har gett efter det gör ont bara
värre. Båten är loss och som tur kommer en kille på väg till toaletten och
hjälper till så att jag kommer iväg utan att törna mot de andra båtarna, det
går 3 knop mot vinden då jag kommer utanför piren men jag skall mot SW så det
är bara att ge ut på genuan och vi skjuter fart. Seglar 14 sjömil under de 2
första timmarna så det är bara 52 kvar då vinden dör ut och det börjar regna
och jag har ont så ont att jag ligger och halvsover i sittbrunnen medan
Automatti styr kanske det beror på Buranan men jag känner mig väldigt trött,
men är glad att jag inte behöver springa på däck. Men men barometern fortsätter
att sjunka och är nu nere på 1000 mb som lägst var den nere på 997 och min
tanke var att lågtrycket kommer att fyllas snart, hinner jag fram eller inte
och inte hann jag fram utan i höjd med vågen på Hitra möter jag 20 m/s från
västsydväst nu är det ingen ide att stånga med motorn mera utan revar storen
och och släpper ut genuan lite grann och söker mig in under Hitra där det är
mindre sjö men jag skall ut på öppnare vatten ännu men när jag äntligen
passerat Hitra och börjar se Smola minskar vindstyrkan plötsligt till 5 m/s och
det är bara att slå ut seglen men nu har jag igen motström och det går
ingenstans så det är bara att ta Yanmaren till hjälp och så här tar vi oss fram
men det går långsamt och sjön är besvärlig då gör jag ett våghalsat men riktigt
beslut jag beslutar att gå in mellan skären fast piloten varnar att farleden är
trång men som van skärgårdsseglare var det en lätt match och vi kommer fram
till Kristiansund kl.21.00 i stället för 23.00, dessutom var passagen vacker
och vi fick t.o.m lite sol. Det var långa 66 sjömil den här gången och värre är att vänta och jag beslutar att
ta mig till Ålesund i 2 etapper. Och samtliga båtar som ligger här väntar på
bättre väder. Ett franskt par i en jouber-nivelt kostruktion som jag sett
tidigare i rörvik, en britt och en svensk Nauticat.
Kristiansund måndagen den 19.8.13
När vi hade
som värst motström och jag pressade motorn märkte jag att det kom svart rök och
den gick inte riktigt upp i varv så jag beslöt att byta ut bränslefiltren det
första jag gör så det är bara att halta till stan och försöka hitta någon som
säljer passande grejer och faktiskt jag behövde inte gå långt innan jag hittade
en affär som hade allt jag behövde, jag behövde också lite service så jag gick
och köpte mig en varm flanellskjorta och gick och fick håret klippt så nu ser man ut som folk igen, tänkte tvätta
lite kläder samtidigt som jag byter filtren men tvättmaskinen var i olag så det
får bli till Ålesund. När filtren är bytta är det dags för mat och turism så
jag haltar iväg till stan igen men nu går det redan lite bättre kanske tack
vare Buranan. Haltar till turistinfon som inte ligger för nära och på vägen
till den nya speciella kyrkan tänkte jag gå in på ngn restaurang men hittar
ingen bara en irländsk pub som bara säljer dryckjom, alltså måste jag ner till
vågvägen igen. Beslutar sedan ta färjan som går mellan holmarna till
Klippfiskmuseet men på grund av långsam servering missar jag museet det stänger
redan kl.17.00. Haltar upp till kyrkan dit jag var på väg samt vidare via
dammen till Varden ( vakttorn från vilken man har 360 graders utsikt över
staden och fjordarna. Mera hann jag inte med utan går via affären och inhandlar
färskvaror för nästa etapp. Om det är förfärligt väder i morgon blir det kanske
mera turistande ev. besök hos läkare om inte vadmuskeln eller akillessenan blir
bättre, hela vadmuskeln är hård som sten.
Kristiansund tisdagen den 20.8
Det
fortsätter att regna men väderprognosen är fortfarande dålig och det norska
paret i den svenska Nauti-Caten talar om att möjligtvis på Torsdagsmorgon. Asbjörn Jensen skepparen
en man kanske 65 + har varit fiskare och
båtförare i hela sitt liv så han om någon borde veta. Jag har dock svårigheter
att hålla mig stilla och beslutar att gå runt Averöy i skydd av fjordarna det
är ca. 10 sjömil mera men hellre det än att ligga i hamn. Ger mig av på
eftermiddagen och målet är ankarvik vid Vevansvåg. Regnet gör sitt och jag
beslutar att jag kunde ju köra mina kläder genom en tvättmaskin så jag angör
Eide gästhamn i stället, lite före Vevansvåg. Här fungerar hamnen med kod och
jag har hela toalett- och tvättanläggningen för mig själv hela natten. Jag
utnyttjar förstås faciliteterna till att torka regnkläder etc. som är våta
efter allt regnande. På morgonen regnar det fortfarande men barometern är på
stigande, bredvid mig håller en lokalfiskare på och rensar nattens fångst och
han säger att man har ingenting att göra på Hustadvika förrän på
fredagsmorgonen. Jag beslutar dock att gå till Vevanvågen och inta min lunch i
lugn och ro, kolla väderrapporten och sedan ta beslutet. Väderrapporten yr.no
säger uppklarnande från havet och minskad vindstyrka 10 m/s, så efter att ha
ätit och riggat upp stagseglet är jag beredd att ge mig ut och besegra
Hustadvika. Samtidigt som jag är på väg ser jag Nauti-Catten komma genom fjorden på väg till samma plats.
Hustadvika – Bud den 21.8
Kör ut under
bron på Atlanterhavsvei och nu börjar det koka det utgående vattnet möter
atlanten och det ser redan farligt ut men jag lägger i lite extra varv i maskin
och ut kommer jag och sjön blir besvärligare och besvärligare. Där det är
grynnor och skär står skummet upp över 10 m:s höjd. Men sakta och sakta med
stor, stagsegel och motor kryssar vi fram och ut på havet och till slut möter
vi bättre väder. Efter att ha passerat Hustadvika får jag sjölä bakom skären
och vi kommer till Bud ungefär kl.20.00. Tyskarna hjälper mig att förtöja och
vi byter några ord. De har legat 3 dagar i Bud i väntan på bättre väder. Hamnen
i Bud är dålig fast pontonen är ny men det går svall hela natten och båten
gnider och gnisslar förfärligt hela natten det blir inte mycket sömn.
Bud – Ålesund 22.8
På morgonen
kommer jag iväg ett par timmar före Tysken men det är lugnt på havet så Yanne
puttrar på jag kör på moderata varv så jag blir omkörd av fransmännen i sin
Jouber-Nivel konstruktion de går också mot Ålesund. Jag prövar segla några
gånger före klockan ett men med dålig framgång så jag tillreder lunch och förbereder mig för att sätta spinnaker
när vinden tilltar och det gör den. Upp med den och av med motorn och det går
fint och jag seglar helt utan kläder,
fransmannen följer exemplet men kör med genaker och jag gör nu en knop bättre
fart, men farleden tar slut innan jag hinner i kapp. Fransmannen går vidare mot
Statt och jag går in i Ålesund och just före inloppet ser jag Nauti-Catten som
kommit en annan väg köra in i Brosundet. Det är trångt i hamnen på grund av
matmässan men Asbjörn på Catten vinkar att kom och lägg dig bredvid oss och så
blir det. Som tack bjuder jag paret på en flaska rysk Champagne och här börjar
vår vänskap det verkar som vi är av samma skrot och korn. Det blir segling och
en flaska cognac (liten ) livshistorier till morgontimmarna. Nästa morgon blir
det diskussion om vart hän och vilka möjliga lämpliga hamnar som finns att
tillgå, jag föreslår Silde och sagt och gjort dit seglar vi.
Ålesund – Silde runt Stattlandet
Som tur var
det vackert väder med laber bris och seglingen runt den den beryktade udden går
utan bekymmer. Då Ju Calypso Nauticat 44 är något snabbare med motor än jag med
segel ibland med båda genar jag kortare vägar än Asbjörn och jag kommer till
hamnen lite före och där ligger tysken från Bud. Hans gastar är vänliga och tar
emot förtöjningslinorna det var inte nödvändigt men de är artiga, men då jag frågar
skepparen om han kunde tänka sig att flytta båten ngn. Meter bakåt så att
Asbjörn skulle få plats på samma sida om pontonen framför mig för den andra
sidan var väldigt trång. Tysken tyckte det var för mycket jobb att flytta på
sig så jag kastar loss och tar mig in på andra sidan som tur går det bra. De
tar väl vara på mig så jag blir bjuden på mat i Calypso och nog är det en fin
båt alltid där fanns precis allt man kan önska sig. Asbjörn hade låtit den
renoveras i Pöytyä där den hade varit i 2 år på 2000 talet. På kvällen lär
Åsbjörn mig lite om hur man navigerar i Norge det är djupkurvorna man skall
iakttaga med största allvar och han frågade om jag observerade hur många vrak
som låg på södra sidan av Statt. Jag sade att jag lagt märke till det och märkte
att vågorna var annorlunda i närheten av vraken.
Silde – Florö
Det är igen
en långkörare på över 50 sjömil och vi startar tidigt. Asbjörn kör 6 knop så
att jag skall hinna med men på eftermiddagen ökar vinden och på kryss passerar
ja honom, men med motorns hjälp är han snabbt förbi och fastän jag igen tar
lite kortare och andra vägar är han före mig i hamn. Han vill igen ha mig
bredvid sig och förståsigpåarna på kajen hade bara goda ord att förtälja om de
båda finskbyggda båtarna. Tysken kommer också till Florö men platsen bredvid
oss på andra sidan duger inte. ( Jag seglade förbi dem ). Jag går ut och äter
med paret Jensen.
Florö – Eivindvik
Det blir
lite senare start än beräknat och vi har kuling från söder så det blir kryss.
Till att börja med går jag som tåget och är ett par sjömil före innan Asbjörn
rullar in sina 3 segel och med motorns
hjälp passerar han mig vid en besvärlig udde där jag mötte stark motström, det
blir till att ta till Yanne. Med storsegel och Yanne håller jag någorlunda
jämnt med Calypso, men jag får det vått och för att jag tyckte att vi kunde ha
valt en närmare hamn istället för att stånga mot sjön hade jag telefonen i
bröstfickan på jackan med den påföljd att displayen är mörk och jag kan inte
ringa någon. Det tycks vara så att Nokia telefonerna inte tål Norges salta
havsvatten. Det var den 3 telefonen på denna resa som gav upp. Eivindvik var en
fin plats men Djinga lite före hade varit att föredra men jag kunde inte ringa.
Eivindvik – Boviken
Tar det lugnt på morgonen då det inte varit tal
om avfärdstid men Asbjörn vill träffa sin son i Bergen och därför är han uppe
tidigt. Han väcker mig och jag hjälper honom med bunkringen men säger att
Bergen är för långt för mig i motvind och styv kuling, gårdagen blev
tillräcklig för mig men lovade vara i Bergen följande dag. Jag har aldrig mött
en vänligare människa han tar hand om mig som inte ens mina närmaste. Jag
berättade att telefonen har gett upp och att jag inte kan ringa mera men att
det går att svara. Asbjörn har ringt mig med jämna mellanrum och kollat läget
och lovade ringa igen i morgon kl.12.00. Han medgav att det hade
varit besvärligt på vägen till Bergen och att det gått en timme mera än
beräknat. Jag igen berättade att jag hissat segel ( fock och ett rev i storen )
i Fedjefjorden och att det gick undan med 7 knop ända tills jag kom till
Hjeltefjorden ( den som går till Bergen ) där blev det bara fan och jag sökte mig
in bland holmarna för att få sjölä och hittade den mest fantastiska passage
till Bovågen man kan tänka sig, och här ligger jag nu nöjd och belåten efter en
måltid bestående av potatismos och köttbullar. Får se hur det blir i morgon för
nu kom det utlovade regnet. Jag har 27 sjömil till Bergen och gjort upp en
någorlunda skyddad rutt.