La Restinga El Hiero 27.11 76 sjömil 24 timmar
Efter ett antal hot, svärande och dyra samtal med DHL infann sig den utlovade orginal startmotorn den 24.11 i San Miguel, total restid från Finland 11 dagar mot utlovade 6 observera det med DHL express. Originalet sitter ännu inte i motorn utan vi hade tänkt sticka hur som helst med eller utan den om den inte skulle ha levererats.
Med facikt i hand borde man aldrig använda sig av ultimatum när man är på sjön, vilket vi fick lära oss den hårda vägen. Vi kom iväg tidigt på fredagsmorgonen d.v.s 7.30 och i början hade vi fin segling men ju närmare La Gomera vi kom började vinden öka och komma mer och mer emot varierande från 280 grader till 256 grader. Vårt mål La Restinga låg ju i väst så det blev en besvärlig kryss i mycket brant sjö. Det spelade ingen roll om man seglade eller körde motor båten gjorde aldrig en fart över 4 knop i den sjön. Vinden i medeltal 20 knop, bästa möjliga vindstyrka för La Grande Mia men sjöarna ville annat och vått blev det också, både sjövatten och regn. Skulle kapten inte varit så envis skulle det ha varit betydligt klokare att avbryta och gått in i La Gomera i stället, men där har man ju varit redan flera gånger.
Nu efter att allt vått har torkats och allt saltstänk tvättats bort och seglarna vilat och återhämtat sig kan vi konstatera att det är riktigt mysigt och varmt här i den lilla byn La Restinga. Det är ingen stor marina och här är inte många gästande båtar, så man är under uppsikt hela tiden. Själva vågbrytaren är redan ett originellt konstverk i sig själv, det går en buss om dagen till huvudstaden Valvedere som ligger ca. 30 km norrut. Det verkar som om stället skulle vara speciellt intressant för sportdykare för det är dem man ser mest. Det finns också några pensionat och ett vackert men lite nedgånget hotell här i lava grytan. Tack vare småskaligheten är servicen betydligt mera personlig än på dom stora turistorterna, här med balkong mot havet och ett glas Magno ( spansk cognac )i handen kunde man tänka sig att tillbringa ålderdomen. Dessutom simmar det en stor sköldpadda omkring i hamnen.

 ovan piren med båtar och 15 madonnor nedan hotellet

 lava grytan och norsk gammal båt med franska ägare kolla flickan i halmhatt

San Miguel. 23.11
Fortfarande här på grund av DHL Teneriffas dåliga kundservice. Skepparen har blodtrycket i taket så att blodtrycksmätarens skala just och just räcker till. Startmotorn har befunnit sig på ön sedan den 19.11 och idag har den släppts från tullen men Deutche Post får den inte utkörd. Har satt deadline tills i morgon före lunch kommer den inte då så har jag beslutat att fara utan den. Så här kan det bara inte gå till! Tyskarna får själv reda upp härvan.
De första 5 dagarna av väntan gick bra och vi cyklade långa sträckor och bekantade oss med omgivningen bl.a med Las Galletas, Los Americas, besökte en strutsfarm etc. men nu börjar väntan tära och stämningen är inte på topp. Vädret har heller inte varit det bästa för segling. Vi har hittat ett gym med bastu och pool som lite plåster på såren. Det tråkiga att en dylik situation ger en väldigt dålig bild av öarna just när man skall ge sig av, man börjar fokusera på det negativa. Frågar man mig idag om man skall tillbringa semester här, säger jag att välj Portugal istället. Spanien är inte värd att vara medlem i EU. Skepparen på La Vida har för över en månad sedan beställt en vattenpump från USA till sin Yanmar, den befinner sig fortfarande hos tullen i Madrid.
Det går ju faktiskt ingen nöd på oss och tid har man som pensionär men det är synd om besättningen som vill vidare, se så mycket som möjligt på ett halvår. Skall nu kolla vädret för att se om vi kommer vidare i morgon. Jag hoppas att nästa blogg skrivs från El Hiero där vi gör ett kort stopp.

San Miguel 14.11
Det har gått en tid sedan senaste blogg och ni undrar förstås vad vi håller på med. Som sagts tidigare var vi på utflykt i bergen den 5.11. Klarade just regnet innan det blev farligt halt på stigarana. Resten av dagen gick åt att sitta på restaurangen och följa med åskvädret som drog förbi. Aldrig har man hört sådant buller som nu och ibland var strömmen borta så vi fick vänta på kaffet efter maten i ljussken. Det har varit ostadigt väder en dryg vecka och den 7 fick ungdomarna i finska båten La Vida för sig att namnen på båtarna skulle förevigas på pirväggen. Det blev långt in på kvällen innan de sista penseldragen drogs i ljuset av pannlampor, för vi var tvugna att avbryta arbetet mellan skurarna.
Den 8.11 seglade La Vida till Las Palmas och vi började planera vår avfärd mot Kap Verde. Det tog dock mycket mera tid än beräknat att bunkra båten med mat. Gun har kokat och rexat över 10 portioner mat för överfarten till Karibien. I byssan har det byggts hyllor som försetts med nät för olika sorts frukter och grönsaker. Olika föremål har förflyttats så att det som behövs ligger mera lättåtkomligt o.s.v.
Slutligen den 12.11 vid tretiden kastar vi loss efter avskedslunch med Michael och efter att ha fått utchecknings stämpeln från Kanarie holmarna. Vi sätter kurs mot el Hiero som vi hade tänkt besöka innan kursen sätts mot Kap Verde. Det går undan bara värre i den hårda vinden och när det är dags att gippa i bredd med Punta Roja sydspetsen av Teneriffa tänkte kapten starta motorn för att minska trycket på det revade storseglet men något är fel det hörs bara ett rossel från startmotorn och vi får inte i gång maskinen. Skepparen beslutar genast att det är bättre att vara på Teneriffa om det behövs reservdelar än på el Hiero, dessutom är både las Galletas och san Miguel bekanta marinor som besökts tidigare. Båda marinorna tillkallas genast på VHF:n men trots ett antal försök fås inga svar, till slut svarar Las Galletas på telefon där man får svaret att det är bättre att gå in i San Miguel. San Miguel svarar inte ens på telefonen så valet blir mellan att ankra utanför eller att segla in i mörker, det är fullmåne så sikten är inte så dålig. Skepparen beslutar sig för det senare alternativet att gå in för bara revad stor, klockan är 8 på kvällen så någon vänlig skäl som kan hjälpa till borde vara vaken, det som inte togs i beaktande var att marinan är fylld till bristningsgränsen, men som tur ligger det tre st. charterbåtar i bredd vid bränslepontonen, så vi seglar upp bredvid dem Gun får över en lina från fören och skepparen tar omedelbart ner seglet och det är först efter en kvart som man reagerar på den andra båten att någon lagt sig bredvid. Skepparens manöver får erkännande av både egen och andras besättningar.
I går morse demonteras startmotorn och det är bara att konstatera att det är fråga om samma materialfel som i Scotland för drygt 2 år sedan. Antagligen är det fråga om piratmotorer eller renoverade startmotorer som säljes som nya nuförtiden. Nu blir det till att skaffa 2 st så man har en i reserv eller närmare bestämt ett nytt motorfäste och en komplett ny startmotor, av det får man 2.
För tillfället är det 2 st personer som försöker hitta delarna här på ön. Så fort vi har delarna fortsätter vi mot el Hiero.
Nu vet vi redan att vi ligger här i alla fall en vecka ny startmotor har beställts från Brandt Oy och motorfästet som jag talade om kostar 100 € mera än en komplett ny startmotor så nu vet man i alla fall hur Yanmar tänker grönt och beaktar den globala uppvärmningen.

Konstnärerna i arbete

 Konstverket och de stolta skepparna

Tazacorte - S/C Tenerie 2.11 -3.11
Först några ord om marinan som jag lovade tidigare, bilderna får tala sitt eget språk men hamnen är stabilt byggd med en yttre vågbrytare stödd med 60 stora bågar av betong den inte med ca. 30 st likadana. Som fortsättning på vågbrytarna fortsätter en 200 m lång betongmur så tjock att det ryms 2 st. parallella gångbanor bredvid varandra så att den ena går nästan uppe på krönet och den andra lite nedanom. Byn är liten och pittoresk med en sandstrand för vanliga badare och den andra för nudister. Norra sidan av badstranden skyddas av ytterligare en vågbrytare i adeduct stil antagligen byggd för länge sedan.
Vi kom iväg den 2.11 vid ettiden och de första 15 sjömilen söderut förlöpte väl med segel men när sydspetsen skulle rundas dog vinden ut och det blev mest motor hela vägen. Någon gång vid midnatt var det dags för ett ordentligt regn och vinden vände 180 grader. Det regnade så gått som hela vägen till S/C Tenerife dit vi anlände 15.30 den 3.11. För att vinna lite tid samt för att spara lite bränsle valde skepparen att gina mellan klipporna ett företag som han inte vågat göra vid tidigare passeringar i mörker. Angöringen till pontonen gick som smort och trots det stora antalet båtar i marinan lyckades vi få en ypperlig plats. Marinan är fylld med både segelfartyg och fritidsbåtar. I går alltså den 4.11 på kvällen när vi satt tillsammans med Gun och Mike och avnjöt en brandy i sittbrunnen blev vi hälsades av en finsk seglare från Björneborg som just anlänt, han klagade på att han blivit anvisad en plats på andra sidan marinan därifrån det är lång väg till toaletter och till staden. Den 5.11 blir det lite bergsklättring och grottbesök till Guns belåtenhet.

 dubbel säkerhet mot Atlanten

 Muren och nedan stenarna mellan vilka vi ginade