Mindelo julafton och -dagarna
D.v.s julafton och juldagen i Mindelo. Åtminstone var det en mycket annorlunda jul, fastän strandgatan är prydd på västerländskt vis med en massa ledljus i olika färger. Vi hade tillsammans utforskat torget dagen innan julafton med Janike och Jani från La Vida och vid torget fann vi ett stånd med en gammal herreman och en äldre dam som gjorde pastejer fyllda med bl.a räkor ris och någon annan fisk, de var kryddad med deras eget recept av piripiri. De var helt enkelt otroligt goda, före det hade jag köpt papaja och en kokosnöt för att bli bekant med tropiska smaker. Kokosmjölken konstaterades läskande och kopran gick bra att äta, papajan sparade vi till kvällen och den visade sig ätbar men inte så god som mango ,därutöver beslöt vi att på julafton  äta de goda pastejerna och Janike blir den som på morgonen skall ta sig torget för att köpa dessa, två åt var och en. Klockan 18 samlades vi i La Grande Mia för att inta en snabb måltid bestående av ovannämnda pastejer och en morotssallad som undertecknad lagat. Klockan 20 skulle vi bli hämtade till en festmåltid till en fiskarfamilj som bor lite i utkanten av Mindelo. Färden dit var redan i sig spännande för vi åkte dit med de lokala minibussarna ( dock större än en 8 personers taxi ungefär hälften så stor som våra ordinära bussar) det var ju förstås proppfullt i bussen så man bytte plats alltid när någon skulle stiga av. Bussens pneumatiska dörrar var som flugsmälla på en sekund sa det pang och då var den öppen eller fast men om något eller någon hade blivit  mellan så hade den eller det pressats flat. I vilket fall som helst kom hela patrasket d.v.s 6 personer allt som allt lyckligt fram och festen kunde börja. Jag låter bilderna tala för sig själv. Vid midnatt när vi seglare ville bryta upp var det någon som föreslog att vi skulle besöka det lokala diskoteket här nära marinan. Då vi kom dit var det tomt men efter att vi checkat in började plötsligt salen fyllas och efter ett tag ar det fullt. Jag passade förstås på att ta några danssteg med Kap Verde damer till rytmen av Kap Verde musik vilket i och för sig var lite annorlunda än man var van vid. Det roliga var att alla här verkar tycka om att dansa och dansgolvet var välbesökt hela tiden. Det var först på småtimmarna man kom hem till båten med en liten sträckning i lårmuskeln efter allt dansande.
På juldagsmorgonen alltså den 25.12 hissade jag upp Jani i masten och skar in styrbords spinnakerfall, samtidigt justerades däckstrålkastaren så att ljuskäglan lyser mera på förseglet än förut. Spridarändarna försågs med skydd så att inga fall kan fastna i dem samtidigt sliter de mindre på förseglet. På eftermiddagen mönstrade min nya gast Franck Ballieau ombord på La Grande Mia. Frack är 23 och kommer från Toulouse i Frankrike. Han verkar vara en reko kille och vi kommer bra överens. Med sina breda kindpolisonger liknar han en gammal irländsk sjöman eller officer Hussard i Napoleons arme. I går var det också något av ett knytkalas på Flytrestaurangen och där träffade jag Julia och Mike som låg bredvid Esteri II i La Gomera, Göran blev förstås Jura i Julias mun men det mig inte länge att lista ut vem hon menade. Den väldigt unga killen från Hamburg med sin lilla 22 fots segelbåt har också hittat hit och med sig har han nu en ung flicka från Frankfurt.
Den 26 fortsatte förberedelserna så att alla spinnlok har oljats och försetts med taggar på både engelska och franska. En ny revlina har skurits in och storseglets fall har märkts så att man vet hur långt  man skall lösa på fallet för att kunna haka revöglorna på krokarna. Den medhavda provianten har inventerats och en inköpslista har upprättats. Det verkar som de flesta båtarna ger sig av mot Barbados den 28.12 och firar det nya året på havet. Nu märks en tydlig förändring i väderleken och vinden har mojnat avsevärt. Får se om vi beger oss iväg tidigare än beräknat eller avgår enligt planerna.

nederst Franck

Mindelo 22.12
"Dan före dan före dopparedan" är det inte så man säger före julafton. I morse åkte besättningen både från La Vida och La Grande Mia hem. Jan har en gast kvar men jag är tillsvidare ensam. Vi har kommit överens att försöka segla tillsammans så långt det går till Karibien. Nu börjar det dåliga vädret ge med sig och man lovar 20 knops vindar i början på januari, så det blir säkert att ge sig av riktigt i början av det nya året. Vi hjälper varandra att göra i ordning båtarna och idag har förluckan på La Grande Mia försetts med nya bultar i gångjärnet så att glappet som gjorde att framkanten av luckan  lyfte när vågorna skjölde över fördäck och förorsakade läckage. Nya bultar har monterats i övre roderbeslaget som började röra på sig under den påfrestande seglingen hit, som mest hade vi vindar på 34 knop. 3 gånger fylldes sittbrunnen av överbrytande sjö men alla hölls ombord och vattnet rann relativt fort ut. Den 40 sjömil långa seglingen från Sao Nicolau gick på 7 timmar. På La Vida en Diva 39 har vi tätat fönstren som är gjorda av Plexi, samt lappat membranet till toalett pumpen. I morgon skall ett nytt spinnakerfall av 8 mm;s Dynema skäras in och revlinan i storen skall bytas ut mot ny. Återstår bunkring av färskvaror och vatten sedan är det bara att ge sig av,förstås firar vi Julen och tar emot det Nya året här i land så att vi är i kontakt med familj och vänner.
För att ni ska få en bild av hur tufft här är för tillfället så igår kväll råkade jag se en nödraket som skickades iväg här på andra sidan ön. I kväll talade jag med ägaren till en Norsk båt, ägaren är seglingsinstruktör i Oslo. Båten gav sig av med besättning dagen innan vi gick mot Sao Nicolau och jag varnade dem att det blir tufft därute. De hade seglat 150 sjömil på ett dygn då de upptäckte att toppvantens kardelar började ge sig, de svängde och kryssade tillbaks hit, vilket tog 3 dygn i den svåra motsjön och den hårda vinden, dessutom lossade storseglets akterlik från seglet. Motorproblem hade de också och plottern slutade fungera just innan angöring av marinan och de måste invänta dagsljus innan de vågade sig in. Besättningen tog genast in på hotell och flög hem följande dag. Ägaren åker hem ena dera dagen, sonen blir här och vaktar båten och nu överväger de att segla hem båten längs Afrikanska kusten i maj 2017. Det här med segling kan i bland åsamka traumatiska upplevelser men det är ju dem man kommer ihåg. I går var båda båtlagens medlemmar ute på avskedsmiddag i en mycket exotisk restaurang, stämningen trots förestående avsked var pån topp och maten utsökt. Lite bilder från middagen medföljer samt en mycket speciell bild från Sao Nicolau som vi kan kalla julgubbsön, och med den bilden vill jag önska alla i min familj, vänner och läsare en riktig god jul och ett gott nytt år.

 God Jul, Hyvää Joulua, Felici Navidad, Merry Christmas, Snovom Godom etc.

Sao Nicolau rundturen.
Vi begav oss iväg 10.30 med en för dessa trakter vanlig pickup med flak d.v.s en bil med bänkar monterade på flaket. Det var bara att kliva upp och ge sig av. Vi första utsiktsplatsen på väg upp längs Monte Gordo måste man klä på sig den medhavda vindjackan. Utsikten ner mot huvudstaden Ribeira Brava  var fin och det var med andan i halsen man kollade serpentin vägen dit ner. Men förrän vi åkte in till stan besökte vi den medeltida hamn viken  Preguica med ruiner av en befästning som försvarat ön från intrång 29 .3 1500. De gamla byggnaderna runt den lilla vågbrytaren var så gott som ruiner men ändå bodde där människor. På vägen dit fick vi en passagerare till, en vacker flicka som steg av vid flygfältet. I huvudstaden stannade bilen vid torget och vi kunde ta en liten paus och beställa kaffe med smörgås, samt besöka kyrkan. Det intressanta med den här kyrkan var att den var dekorerad med ljusa och glada färger inte som kyrkorna i Portugal och Spanien som är mörka och dystra. Vi besökte några butiker innan vi åkte tillbaks till Tarrafal där vi kunde konstatera att båten låg kvar och att våran allt i allo man som vaktade jollen hade allt under kontroll. Man kan konstatera att samtliga människor vi stött på här på ön är väldigt vänliga, det tråkiga är att de flesta matbutikerna ägs och drivs av kineser.

 kolla vägen nedan Ribeira Brava

 Den söta liftaren

 Preguica nedan ruinerna av fortet

 Den glada kyrkan

Sao Nicolau 17.12
Här är vi fortfarande och prövningarna sedan den 13.12 har varit både lärorika och spännande. Bl.a har vi draggat och nu ligger vi för dubbla ankaren, nämnas bör att de flesta båtarna har haft problem och några av dem vaknade först när de låg minst en sjömil utanför viken. Som tur på den här båten är att skepparen sover som en hund och vaknar vid minsta lilla ovanliga ljud, så också den här gången så det uppstod inga skador varken på egen eller andras båtar. Det är inte bara den byiga vinden minst 40 knop i byarna utan den tillsammans med tidvattnet och svallet som får ankaret att släppa. Det är sandbotten så när båten snurrar runt på grund av att byarna kommer från olika håll släpper ankaret. Nu har vi två ute men jag är orolig för hur vi skall få upp dem för nu har vi snurrat i 3 dagar och de har säkert tvinnat in sig i varandra. För att ni skall få en ide` om hur det har varit är att en segelbåt som förlorat masten och som säkert har legat en tid här konstaterades försvunnen en morgon, följande dag bogserades den in av en fiskebåt. I går kväll före läggdags blåste portta båten ( jollen ) upp och ner i en hård vindby. Tur i oturen var att jag bundit fast årklykorna och att årorna flöt så att Gun kunde simma och hämta dem. När jag fann båten upp och ner var jag säker på att den var obrukbar och att aluminium årorna sjunkit, men som sagt i dag kunde vi ro iland och företa turen runt ön. Mera om turen i följande blogg.
På grund av rådande hårda NO och ONO vindarna är vi så sena att julafton obönhörligt kommer emot och snart är vi inne i januari och  de bästa passadvindarna till Karibien, därför har vi beslutat att inte gå mera österut utan vi seglar tillbaks till Mindelo där vi firar julen, kanske nyåret och sedan sätter kurs mot Barbados.

 passeringen av Santa Lucia

 La Grande Mia för 2 ankaren nedan förbindelse båten och piren

Sao Nicolau 13.12
Trots en aning dåliga odds beträffande vindriktning och -styrka beslöt vi i alla fall att bege oss iväg mot Afrikanska kusten. Största delen av båtarna i Mindelo gav sig av eller tänkte ge sig av västerut mot Karibien, men man lovade rätt friska vindar så det var en aning tveksamt. Men så här med tanke på 13.12 lucia dagen tyckte vi att det passade utmärkt att passera ön Santa Lucia vilket också skedde vid ett tiden på eftermiddagen. Vårt mål var ju Sao Nicolau ( nästan som julgubben) men han bor ju i Korvatunturi. Men hur som helst ankrade vi utanför Sao Nicolau vid 18 tiden. Ankaret tog efter andra försöket, det ligger 5 båtar utöver oss här utanför byn. Här ämnar vi ligga tills vindarna blir något tjänligare innan vi sätter kurs mot Boavista eller Santiago, och enligt prognoserna blir det först i början på nästa vecka. Seglingen hit på ca. 40 sjömil blev ganska våt och avverkades på drygt 10 timmar. Med beaktande av att vi hade 13 sjömil kryss mot stor och brant sjö var det inte så dåligt. Flygfiskar var det rikligt av men tyvärr landade ingen bamsing på vårat däck den här gången. Nu sitter vi här i skenet av oljelampan och ficklampan och skriver blogg, Månen är full ( likaså skepparen ) och så stark att den nästan laddar batterierna. Bilderna som medföljer är när vi passerar Santa Lucia. När man var ung var man stjärngosse på luciakortegen nu när man är gammal får man nöja sig med att betrakta Santa  Lucia på distans. Bilden av Santa Lucia blev förstås kvar i båten när vi begav oss iland med jollen. Nu sitter vi och äter på byns bästa restaurang. Mera härifrån lite senare.

Mindelo 11.12
Här sitter man i vacker och intensiv kvällssol och skriver blogg efter en god måltid för 2400 Escudo motsvarande 21,7 € för två pers inklusive efterrätt och 3 öl inte illa. Morgonen började så fint med fin morgonsol och Heliga Natt spelad på pannflöjt vilket ljöd över marinan. Varifrån ljudet härstammade om det kom från torget eller kyrkan förblev oklart. I går hördes däremot steeldrums rytmer hela dagen för skolorna hade säkert avslutning. På kvällen sent in på natten hördes salsa musik från torget här ovanför.
Annars har dagen använts till smärre underhållsarbeten, levangens styrbords skotråtta har monterats efter att den slitits loss vid en gipp, nya linor har skurits in. Hålen i spinnakern och i spinnakerstrumpan har tejpats och sytts ihop. Babords spinnakerfall har vänts så att den slitna ändan finns i sittbrunnen och den mindre slitna i toppen. Styrbords spinnakerfall som brast har ännu inte monterats för skepparen håller på och samlar mod för att våga sig upp i masttoppen, kanske i morgon. Det händer hela tiden något här i marinan det kommer in båtar och det går ut båtar. Men för den som vill veta skillnaden mellan att segla i ishavet eller i Atlanten så har jag svaret : När man seglar i ishavet är det kallt vatten men varmt i duschen när man seglar på Atlanten gäller varmt vatten och kallt vatten i duschen. Jag har ju inte hunnit på någon utfärd ännu så det blir bara bilder från marinan i den här bloggen.

Mindelo ( Kap Verde San Vincent ) 09.12 800 sjömil 132 timmar.
Vi startade nog lite för tidigt d.v.s klockan 16.00 lördagen den 3.12. Vi väntade väntade att vinden skulle svänga mot nord vilket den också gjorde senare på kvällen men sjögången svängde ju förstås inte så snabbt så det blev en blöt lördagkväll och natt. Följande morgon var det ostadiga och svaga vindar lite härifrån och därifrån men vi gjorde ju i alla fall 116 sjömil trots allt. Efter måndagen blev det utomordentligt fint segelväder och vi gjorde upp till 152 respektive 153 sjömil per dygn. Förstås försökte jag komma upp i 160 sjömil följande dag men det resulterade i ett brutet spinnakerfall, som tur gick spinnakern att rädda. Torsdagen den 7.12 var en dag havet tog mycket av oss, först en vattenhink med rep när skepparen försökte lyfta vatten men farten var för hög, besättningen försökte ta vatten med en mindre plastskål men även den försvann i havet. Kaptenen hade gett sig på att fiska och plötsligt hördes en knall och både ståltampen och draget var försvunna det trots att bromsen var trimmad på lätt, det enda i fiskeväg var en flygfisk som irrat sig på däck under natten. Följande kväll vid solnedgången fick vi sällskap av ett stim delfiner, besättningen stod på fördäck och beundrade dem ända tills hon blev dränkt av en överbrytande våg. Det hade dock inte någon större betydelse för nu är vi definitivt på varmare breddgrader. Finlands självständighetsdag firades ju denna gång på vedertaget sätt på havet med ett glas Veterano och ett ljus i handen, det förevigades med en bild. Nu när vi kommit ut från Eu zonen har förstås byråkratin ökat något men vi känner oss i alla fall välkomna här i Mindelo. Med anledning av att kapten inte kunde ange följande hamn eller avgångsdag behöll immigrationsverket ( polisen ) båtpappren som erhålles 24 timmar före avfärd. Det blir planeringsmöten under helgen samt något klättrande i masten. Creolerna är ju kända för sin musik så lite raitan taitan kan det bli i helgen.

 Självständighetsdagen till ära

 Vår enda fångst tillsvidare

La Restinga 2.12
Vad gör man när man väntar på fördelaktiga vindar? Efter motvinden hit vill man ju inte möta den en gång till och det är just vad som händer, idag det är SW 20 - 25 knop. Möjligtvis kan vi avsegla på lördag eftermiddag eller närmare kvällen, all denna försening förorsakad av trasig startmotor och dålig postgång.
I går företogs en lång cykeltur till världens ände d.v.s Faro de Orchilla och monumentet för 0 meridianen. Det var på Ptolemayos tid då jorden ännu var platt och det här var Spaniens västligaste punkt, så här slutade världen. Först gällde det uppför ca.11 km till 1000 m:s höjd sedan 12 km på platån och igen ca.7 km nedåt till 500m där man besöker Ermita de Nuestra en kyrka byggd till öns skyddshelgon Virgin de los Reyes. Det ordnas en pilgrimad på 37 km från El Hieros östra udde El Tamaguste till Faro de Orchilla där man besöker grottan där man först bevarade den heliga Jungfrun.
Enligt historien uppenbarade sig ett fartyg ( båt ) den 30.12 1545 i viken Mar de las Calmas som drev herrelöst fram och tillbaka. ( fotnot Mar de las Calmas bildades för 160 000 år sedan när 130 kubikkilometer landmassa rasade ut i atlanten ). Herdarna hade noterat båten och var på sin vakt. Det var mycket ovanligt att det färdades båtar så här långt från land så man befarade det värsta pirater. När båten efter en tid kom närmare spekulerade man om den råkat ut för någon storm och att man var utan mat och vatten. Andra var av den åsikten att båten bar på dåliga omen som inte tillät dem att beslå seglen och ankra upp i den höga sjön. Till slut drev den in i viken Orchilla där man ankrade. Herdarna under ledning av Major Bartolome de Morales beväpnade med bara krokar och påkar mötte kaptenen och besättningen som kommit iland med en roddbåt men förstod snart att de kommit i land i fredliga tecken, enligt besättningen drogs de iland av konstiga krafter men att man hade slut på både mat och vatten. Herdarna svarade att man kunde förse dem med bara sådant de hade d.v.s ost, kött och ull, kaptenen meddelade att man hade inga pengar ombord bara en staty av jungfru Maria som man kunde ge i utbyte mot varorna. Herdarna accepterade och när statyn hade förts iland kunde fartyget fortsätta västerut mot America. Det var 6 januari 1546. Historien fortsätter sedan och 1614 räddade statyn ön från den värsta torka som förekommit på ön då var allt sötvatten slut.
På grund av stela lår och lika lång hemfärd och ökande motvind måste kapten ge upp ca. 2 km från  målet, man bör ta i beaktande att det gällde 500 m stigning och så brant att det inte gick att cykla, besättningen avbröt redan en timme tidigare.

 Eremita de Nuestra

 Faro de Orchilla med grottor och monument för 0 meridianen

La Restinga El Hiero 27.11 76 sjömil 24 timmar
Efter ett antal hot, svärande och dyra samtal med DHL infann sig den utlovade orginal startmotorn den 24.11 i San Miguel, total restid från Finland 11 dagar mot utlovade 6 observera det med DHL express. Originalet sitter ännu inte i motorn utan vi hade tänkt sticka hur som helst med eller utan den om den inte skulle ha levererats.
Med facikt i hand borde man aldrig använda sig av ultimatum när man är på sjön, vilket vi fick lära oss den hårda vägen. Vi kom iväg tidigt på fredagsmorgonen d.v.s 7.30 och i början hade vi fin segling men ju närmare La Gomera vi kom började vinden öka och komma mer och mer emot varierande från 280 grader till 256 grader. Vårt mål La Restinga låg ju i väst så det blev en besvärlig kryss i mycket brant sjö. Det spelade ingen roll om man seglade eller körde motor båten gjorde aldrig en fart över 4 knop i den sjön. Vinden i medeltal 20 knop, bästa möjliga vindstyrka för La Grande Mia men sjöarna ville annat och vått blev det också, både sjövatten och regn. Skulle kapten inte varit så envis skulle det ha varit betydligt klokare att avbryta och gått in i La Gomera i stället, men där har man ju varit redan flera gånger.
Nu efter att allt vått har torkats och allt saltstänk tvättats bort och seglarna vilat och återhämtat sig kan vi konstatera att det är riktigt mysigt och varmt här i den lilla byn La Restinga. Det är ingen stor marina och här är inte många gästande båtar, så man är under uppsikt hela tiden. Själva vågbrytaren är redan ett originellt konstverk i sig själv, det går en buss om dagen till huvudstaden Valvedere som ligger ca. 30 km norrut. Det verkar som om stället skulle vara speciellt intressant för sportdykare för det är dem man ser mest. Det finns också några pensionat och ett vackert men lite nedgånget hotell här i lava grytan. Tack vare småskaligheten är servicen betydligt mera personlig än på dom stora turistorterna, här med balkong mot havet och ett glas Magno ( spansk cognac )i handen kunde man tänka sig att tillbringa ålderdomen. Dessutom simmar det en stor sköldpadda omkring i hamnen.

 ovan piren med båtar och 15 madonnor nedan hotellet

 lava grytan och norsk gammal båt med franska ägare kolla flickan i halmhatt

San Miguel. 23.11
Fortfarande här på grund av DHL Teneriffas dåliga kundservice. Skepparen har blodtrycket i taket så att blodtrycksmätarens skala just och just räcker till. Startmotorn har befunnit sig på ön sedan den 19.11 och idag har den släppts från tullen men Deutche Post får den inte utkörd. Har satt deadline tills i morgon före lunch kommer den inte då så har jag beslutat att fara utan den. Så här kan det bara inte gå till! Tyskarna får själv reda upp härvan.
De första 5 dagarna av väntan gick bra och vi cyklade långa sträckor och bekantade oss med omgivningen bl.a med Las Galletas, Los Americas, besökte en strutsfarm etc. men nu börjar väntan tära och stämningen är inte på topp. Vädret har heller inte varit det bästa för segling. Vi har hittat ett gym med bastu och pool som lite plåster på såren. Det tråkiga att en dylik situation ger en väldigt dålig bild av öarna just när man skall ge sig av, man börjar fokusera på det negativa. Frågar man mig idag om man skall tillbringa semester här, säger jag att välj Portugal istället. Spanien är inte värd att vara medlem i EU. Skepparen på La Vida har för över en månad sedan beställt en vattenpump från USA till sin Yanmar, den befinner sig fortfarande hos tullen i Madrid.
Det går ju faktiskt ingen nöd på oss och tid har man som pensionär men det är synd om besättningen som vill vidare, se så mycket som möjligt på ett halvår. Skall nu kolla vädret för att se om vi kommer vidare i morgon. Jag hoppas att nästa blogg skrivs från El Hiero där vi gör ett kort stopp.

San Miguel 14.11
Det har gått en tid sedan senaste blogg och ni undrar förstås vad vi håller på med. Som sagts tidigare var vi på utflykt i bergen den 5.11. Klarade just regnet innan det blev farligt halt på stigarana. Resten av dagen gick åt att sitta på restaurangen och följa med åskvädret som drog förbi. Aldrig har man hört sådant buller som nu och ibland var strömmen borta så vi fick vänta på kaffet efter maten i ljussken. Det har varit ostadigt väder en dryg vecka och den 7 fick ungdomarna i finska båten La Vida för sig att namnen på båtarna skulle förevigas på pirväggen. Det blev långt in på kvällen innan de sista penseldragen drogs i ljuset av pannlampor, för vi var tvugna att avbryta arbetet mellan skurarna.
Den 8.11 seglade La Vida till Las Palmas och vi började planera vår avfärd mot Kap Verde. Det tog dock mycket mera tid än beräknat att bunkra båten med mat. Gun har kokat och rexat över 10 portioner mat för överfarten till Karibien. I byssan har det byggts hyllor som försetts med nät för olika sorts frukter och grönsaker. Olika föremål har förflyttats så att det som behövs ligger mera lättåtkomligt o.s.v.
Slutligen den 12.11 vid tretiden kastar vi loss efter avskedslunch med Michael och efter att ha fått utchecknings stämpeln från Kanarie holmarna. Vi sätter kurs mot el Hiero som vi hade tänkt besöka innan kursen sätts mot Kap Verde. Det går undan bara värre i den hårda vinden och när det är dags att gippa i bredd med Punta Roja sydspetsen av Teneriffa tänkte kapten starta motorn för att minska trycket på det revade storseglet men något är fel det hörs bara ett rossel från startmotorn och vi får inte i gång maskinen. Skepparen beslutar genast att det är bättre att vara på Teneriffa om det behövs reservdelar än på el Hiero, dessutom är både las Galletas och san Miguel bekanta marinor som besökts tidigare. Båda marinorna tillkallas genast på VHF:n men trots ett antal försök fås inga svar, till slut svarar Las Galletas på telefon där man får svaret att det är bättre att gå in i San Miguel. San Miguel svarar inte ens på telefonen så valet blir mellan att ankra utanför eller att segla in i mörker, det är fullmåne så sikten är inte så dålig. Skepparen beslutar sig för det senare alternativet att gå in för bara revad stor, klockan är 8 på kvällen så någon vänlig skäl som kan hjälpa till borde vara vaken, det som inte togs i beaktande var att marinan är fylld till bristningsgränsen, men som tur ligger det tre st. charterbåtar i bredd vid bränslepontonen, så vi seglar upp bredvid dem Gun får över en lina från fören och skepparen tar omedelbart ner seglet och det är först efter en kvart som man reagerar på den andra båten att någon lagt sig bredvid. Skepparens manöver får erkännande av både egen och andras besättningar.
I går morse demonteras startmotorn och det är bara att konstatera att det är fråga om samma materialfel som i Scotland för drygt 2 år sedan. Antagligen är det fråga om piratmotorer eller renoverade startmotorer som säljes som nya nuförtiden. Nu blir det till att skaffa 2 st så man har en i reserv eller närmare bestämt ett nytt motorfäste och en komplett ny startmotor, av det får man 2.
För tillfället är det 2 st personer som försöker hitta delarna här på ön. Så fort vi har delarna fortsätter vi mot el Hiero.
Nu vet vi redan att vi ligger här i alla fall en vecka ny startmotor har beställts från Brandt Oy och motorfästet som jag talade om kostar 100 € mera än en komplett ny startmotor så nu vet man i alla fall hur Yanmar tänker grönt och beaktar den globala uppvärmningen.

Konstnärerna i arbete

 Konstverket och de stolta skepparna

Tazacorte - S/C Tenerie 2.11 -3.11
Först några ord om marinan som jag lovade tidigare, bilderna får tala sitt eget språk men hamnen är stabilt byggd med en yttre vågbrytare stödd med 60 stora bågar av betong den inte med ca. 30 st likadana. Som fortsättning på vågbrytarna fortsätter en 200 m lång betongmur så tjock att det ryms 2 st. parallella gångbanor bredvid varandra så att den ena går nästan uppe på krönet och den andra lite nedanom. Byn är liten och pittoresk med en sandstrand för vanliga badare och den andra för nudister. Norra sidan av badstranden skyddas av ytterligare en vågbrytare i adeduct stil antagligen byggd för länge sedan.
Vi kom iväg den 2.11 vid ettiden och de första 15 sjömilen söderut förlöpte väl med segel men när sydspetsen skulle rundas dog vinden ut och det blev mest motor hela vägen. Någon gång vid midnatt var det dags för ett ordentligt regn och vinden vände 180 grader. Det regnade så gått som hela vägen till S/C Tenerife dit vi anlände 15.30 den 3.11. För att vinna lite tid samt för att spara lite bränsle valde skepparen att gina mellan klipporna ett företag som han inte vågat göra vid tidigare passeringar i mörker. Angöringen till pontonen gick som smort och trots det stora antalet båtar i marinan lyckades vi få en ypperlig plats. Marinan är fylld med både segelfartyg och fritidsbåtar. I går alltså den 4.11 på kvällen när vi satt tillsammans med Gun och Mike och avnjöt en brandy i sittbrunnen blev vi hälsades av en finsk seglare från Björneborg som just anlänt, han klagade på att han blivit anvisad en plats på andra sidan marinan därifrån det är lång väg till toaletter och till staden. Den 5.11 blir det lite bergsklättring och grottbesök till Guns belåtenhet.

 dubbel säkerhet mot Atlanten

 Muren och nedan stenarna mellan vilka vi ginade

Tazacorte 29.10
Nu när man sitter och njuter av morgonkaffet här i marinan, där det inte förekommer svall det är tyst och stilla ett miniatyr samhälle runt om och med det nödvändigaste inom räckhåll, då blir man lite lyrisk. Hamnen vetter mot väster så igår fick vi uppleva en vacker solnedgång från solnedgångens restaurang.
 Det var ödets nyck och skepparens hastiga temperament som plötsligt förde oss hit till denna lilla idyll. På grund av svallet och oljuden från bilar och fartyg i marina La Palma hade vi sovit dåligt i minst 2 dagar, men när skepparen sedan på morgonen fick se båtens ena cykel med avklippt lås föras in i marinans lager var det dags att ta beslutet att segla bort och det omedelbart. Hamnkaptenen försökte förklara att cyklarna hade parkerats bredvid staketet till en nödutgång för passagerarfartygen men då ju det inte fanns ett enda Cruisingfartyg inne inte heller skylt om varken nödutgång eller parkering förbjuden gick samtalet in på att inga som helst cyklar  får parkeras i marinan annat än på båten. Hur som helst ansåg jag att man försökte stjäla cyklarna och om de varit borta när vi kommit tillbaks från vår planerade bilutflykt hade vi ju kontaktat polisen och inte i första hand marinan och cyklarna hade sedan försvunnit.
Orsaken att vi valde Tazacorte var att vi inte sett tillräckligt av ön ännu så idag har vi planerat att besöka vinmuseet i Las Manchas. Vi har hyrt bil för 3 dagar så vi hinner med mycket innan vi sätter kurs mot Teneriffa.
I förrgår företogs en busstur till Los Llanos de Aridane där vi besökte arkeologiska museet, klättrade upp till jungfruborgen och besökte en del heliga fontäner och strömmar i den gamla delen av stan.
Den 30 sjömil långa båtfärden hit till Tazacorte tog 6,5 timme i anspråk med  anledning av hård motvind och motsjö så att besättningen sovplats i förpiken blev blöt trots att hon själv höll rodret, en del av orsaken till vätan finns också att finna i att förluckan lämnats uppe i regnet och åskan som upplevdes kvällen innan . Som tur är här varmt så madrasserna  torkar fort.
Det är en välbyggd och trevlig marina vi ligger i och jag återkommer i nästa blogg med lite mera kött på benen om konstruktionerna som skall hålla de västliga stormarna utanför.

 Helig fontän med heliga anden

 jungfruborgen ocn Los Llanos ( Uttalas Lianos ) de Adriane nedan

La Palma 26.10
Dagarna innan seglingen hit till La Palma föregicks av lite underhåll av båten och motorn. Bl.a tätades skruvhål i däcket och oljan byttes i motorn. Orsaken till motorkrånglet diagnosticerades till att bränslet från andra tankens slang hade dunstat under tiden båten var på land och skepparen borde ha väntat lite med att stänga tillförseln från andra tanken. Vi spenderade också en hel del tid med Göran Törnqvist som hade kommit till La Gomera, speciellt Gun var intresserad av hans erfarenheter från Karibien.
Överseglingen från La Gomera skedde i varierande svaga vindar från väst till syd så det blev att åka motor i dryga 10 timmar och endast 1 timmes segling, dyningen 2-4 m hög kom från motsatt håll dit vi skulle, det bör nämnas att vi använde oss hela dagen av den tank som orsakade krånglet mellan Teneriffa och La Gomera. Kl. 19.15 angjordes marina de La Palma. Trots rådande lågtryck och regn och åska på närliggande öar hade vi övervägande soligt och varmt på färden.
I dag går det ett väldigt svall i marinan och det gnisslar och knakar i förtöjningarna, och i morse när frukosten avnjöts i sittbrunnen fick vi påhälsning av ett svenskt par som seglat hit från Madeira. Senare på dagen besökte vi turistbyrån för att inhämta information om besökvärda platser på ön, därutöver besöktes marin museet i replikan av Maria ( Columbus fartyg ) samt utsiktsplatsen eller borgen de la Virgen. Vi stannar antagligen här över veckoslutet.

 Gun utanför Kyrkan i La Palma nedan Maria och stan

La Gomera 22.10
Kom iväg från Radazul som planerat vid 10 tiden. Marinan var väldigt tillsmötesgående och tog ingen hamnavgift för de 3 dagar båten låg i sjön. Det såg ut att bli lite vind men så fort vi kommit ut en bit fick vi en 15 knops vind från NO. Skepparen riggade till hydrovanen och igen visade den sig vara värd sitt pris och styrde platt läns utan en enda ofrivillig jipp. Lite söder om Los Christianos såg det ännu ut som om vi skulle kunna angöra La Gomera kl.19.d.v.s lit före solnedgången men ödet ville annorlunda. Vinden gick hem och den kom från alla håll och kanter så det var bara att starta motorn. Allt gick bra enda tills skepparen fick för sig att byta bränsletank från aktertank till styrbordstank för då stannade motorn. Det vara bara att vackert ta skiftnycklarna i handen och lufta motorn i dyningen, inget riktigt lätt jobb men efter 30 minuter var det gjort och motorn gick igen, och klockan 20.15 tog vi iland i mörkret.
I går var vi sedan på vift på varsit håll hela dagen tills vi tillsammans med Göran intog middag på restaurang Los Pajar. Besättningen fick smaka på varma räkor stekta i olja och vitlök, mums. I går angjorde också S/Y Asgard La Gomera men rymdes inte in i marinan utan fick lägga sig vid piren bredvid. Den som har läst bloggen kommer kanske ihåg att skepparen stötte på Asgard redan i La Calero på Lanzarote.
I dag var det cyckeltur till punta de san Cristobal som gällde, ca 8 km och mycket uppför. Det vi lärde oss idag var att Christoffer Columbus på riktigt hette Christobal Colon, därutöver använde sig skepparen för första gången av telefonen för att på sjön och via internet betala Alandias faktura på båtförsäkringen.

 Teneriffa från punta christobal

 restaurang Los Pajar nedan fartfylld segling

Radazul 16.10
Det blev en tidig morgon som vanligt, fastän bottnen var målad och besättningen hade beslutat att söndagen skulle ägnas åt bergsklättring. Klockan 10.30 kom Mike och hämtade oss i sin bil, före det hade tiden ägnats åt lite stretching i parken här intill Radazul. Väderprognosen lovade mulet och eventuellt regn så istället för att söka oss upp mot molnen valde Mike att föra oss till ravinen intill Arico. Först bekantade vi oss med med ett valv skapat av naturen ( på engelska arch ) efter det klättrade vi ner i en gammal och djup flodfåra och vandrade hela vägen till det gamla pumphuset. Flodfåran var välbesökt av bergsklättrare som övade sina färdigheter på de branta väggarna. På vägen hittade vi ett antal fikonträd med grenarna fulla av mogen frukt som både åts och plockades med hem. På vägen ner till de konstiga stenformationerna stötte vi på några jägare som jagade hare men utan gevär. De hade endast hundar och ett speciellt litet djur i bur som fångade hararna åt dem. En av jägarna hade jobbat ihop med Hasses bussturer och Lomamatkat. Han kände genast igen den finländska accenten när skepparen uttalade sig på engelska. Dagen avslutades på torget i Candelaria där Gun hade möjlighet att besöka kyrkan med den svarta Madonnan, medan herrarna beställde mat. Påsken e den helg som pilgrimerna vallfärdar till Madonnan.

17.10   Morgonmotionen i parken vid soluppgången,vackert, Gran Canaria syns i horisonten. Båten skall vaxas o målas det sista kan man göra när den hänger i båtvaggan. Vid 16-tiden backas vagnen till kajen-bassängen o sänkes ner i vattnet.Ligger vid kajkanten,o tidvattnet gör att ibland får man klättra upp för stegen.Firat sjösättningen med skumpa i sällskap med Mike o Lollie.

 Julli på valvet, Gun i kanjonen

 Mike under stenen