Portimao 27.9
Här ligger man fortfarande i marinan och njuter av det fina vädret. I går på eftermiddagen då jag cyklade till järnhandeln för att köpa sprit till köket stötte jag på Pekka Kauppila som hade inhandlat en hyvel samt en massa kakel och klinkerplattor till huset i Italien. Det blev en lång pratstund om segling på olika hav samt om planerna för nästa sommar. Det blev förstås dans på lördagskvällen  och det var fullsatt på hotellet. Det fina med att ligga i en marina är att man kan förse sig med rutiner. Det blir motion och gymnastik på morgonen, dusch och morgonmål. Efter frukosten blir det lite servise arbeten på båten samt läsning. Efter lunchen brukar jag ta en cykeltur till Portimao centrum tar in på ett kafe` och betraktar människor i allmänhet, efter det är det dags att förbereda sig för dansen det blir mörkt ungefär 20.30 så det är bättre att hinna duscha innan det blir mörkt. Går jag inte på dans blir det kvällsmål och läsning. I går kväll att jag blev tillfrågad av en liten fransk kvinna som liknade Liza Minelli om jag eventuellt kunde ställa upp även i kväll, så det får väl bli så då.
När det gäller mina planer är det nu ordnat så att på måndagen avgår jag till Faro och på torsdagen lite före high tide skall jag vara vid boj 23 i kanalen utanför Faro varifrån jag blir lotsad in till varvet där båten skall förvaras i minst 3 månader. Jag flyger hem till Finland i början på Oktober.
För den som eventuellt tänker på att segla hit kan följande saker vara av intresse. Här på Algarve kusten har man sällan motvind, huvudvindriktningen är nord eller nordväst  och man seglar antingen österut eller västerut så det är halvvind och slör som gäller. Man kan ligga för ankar i Portimao, Faro, utanför Ayamonte samt i Cadiz bukten där det finns olika ställen att välja på, också nära Gibraltar finns ankringsplatser. Om man ämnar lämna båten här för en längre tid är det skäl att täcka fönstren med tyg från utsidan så att solljuset inte förstör plexiglaset. Om man väljer att inte avlägsna förseglet under förvaringen är det skäl att ha ett extra skydd ovanpå det fastsydda skyddet som inte klarar av förhållandena här. Den som tänker flytta hit för längre tid men önskar bostad på vattnet skall skaffa sig en Katamaran. Här i marinan ligger minst 10 st alla över 12m långa och i tre våningar så utrymme finns det gått om. Det var allt för den här gången jag återkommer när båten står tryggt på land.

Portimao 22 och 23.9
Hösten börjar närma sig och dagarna blir kortare men det är fortfarande varmt. Båtar kommer och går mest tyskar, holländare och belgare. Dottern och barnbarnet har åkt hem och nu gäller det för mig att hitta en optimal övervintringsplats. Från marinans sida här i Portimao meddelade man mig att man gärna såg att jag stannade här, möjligtvis har det något att göra med att jag syns så ofta på dansgolvet på hotellet här i närheten?
Jag var tvungen att skaffa mig nya byxor för ändamålet för mina 2 par jeans har oljefläckar från cykelkedjan som inte går att avlägsna. Ett par lämpliga chinos i exakt passform inköptes för hela 9,50 €. Det kan man kalla förmånligt eller hur?
En sak som förundrat mig är att ett stort antal båtar som ligger här har vattenslangen kopplad hela tiden till pontonernas vattenuttag, och idag gick det upp ett ljus, människorna ids inte utnyttja faciliteterna utan duschar i båtarna som är försedda med varmvattenberedare som går på el. Hoppas att inte samma fenomen infinner sig runt östersjön där övergödningen redan är ett problem.
Här längs atlantkusten är mängden plast i havet ett stort problem, det flyter plastflaskor och påsar i mängder längs kusten, om det beror på måsar, solbadare eller fiskare vet jag inte, men i Lagos lyfte jag upp en stor plastsäck med kläder och böcker som låg under pontonen där min båt var parkerad, den var väldigt tung så först trodde jag att jag höll på att dra upp ett lik eller ett djurkadaver, som tur var det inte så illa.
Överlag kan man väl konstatera att vi Nord Europer betalar ett rätt högt pris för att få njuta av värme och sol. Härmed menar jag att standarden på hygienutrymmen, kök, varmvattenberedare och vattentryck inte motsvarar det pris vi betalar. Detta gäller även England. Finsk design av toaletter,duschar och blandare ( Oras ) borde ha en marknad i dessa länder. Tills dags dato har jag hittat 2 produkter från Finland här i Portimao, lekparkens utrustning på beachen kommer från Rovaniemi, och Finncrisp surskorpor fanns i Pingo Doce affären där jag köper min mat.

Portimao 22 och 23.9
Hösten börjar närma sig och dagarna blir kortare men det är fortfarande varmt. Båtar kommer och går mest tyskar, holländare och belgare. Dottern och barnbarnet har åkt hem och nu gäller det för mig att hitta en optimal övervintringsplats. Från marinans sida här i Portimao meddelade man mig att man gärna såg att jag stannade här, möjligtvis har det något att göra med att jag syns så ofta på dansgolvet på hotellet här i närheten?
Jag var tvungen att skaffa mig nya byxor för ändamålet för mina 2 par jeans har oljefläckar från cykelkedjan som inte går att avlägsna. Ett par lämpliga chinos i exakt passform inköptes för hela 9,50 €. Det kan man kalla förmånligt eller hur?
En sak som förundrat mig är att ett stort antal båtar som ligger här har vattenslangen kopplad hela tiden till pontonernas vattenuttag, och idag gick det upp ett ljus, människorna ids inte utnyttja faciliteterna utan duschar i båtarna som är försedda med varmvattenberedare som går på el. Hoppas att inte samma fenomen infinner sig runt östersjön där övergödningen redan är ett problem.
Här längs atlantkusten är mängden plast i havet ett stort problem, det flyter plastflaskor och påsar i mängder längs kusten, om det beror på måsar, solbadare eller fiskare vet jag inte, men i Lagos lyfte jag upp en stor plastsäck med kläder och böcker som låg under pontonen där min båt var parkerad, den var väldigt tung så först trodde jag att jag höll på att dra upp ett lik eller ett djurkadaver, som tur var det inte så illa.
Överlag kan man väl konstatera att vi Nord Europer betalar ett rätt högt pris för att få njuta av värme och sol. Härmed menar jag att standarden på hygienutrymmen, kök, varmvattenberedare och vattentryck inte motsvarar det pris vi betalar. Detta gäller även England. Finsk design av toaletter,duschar och blandare ( Oras ) borde ha en marknad i dessa länder. Tills dags dato har jag hittat 2 produkter från Finland här i Portimao, lekparkens utrustning på beachen kommer från Rovaniemi, och Finncrisp surskorpor fanns i Pingo Doce affären där jag köper min mat.

Portimao 22 och 23.9
Hösten börjar närma sig och dagarna blir kortare men det är fortfarande varmt. Båtar kommer och går mest tyskar, holländare och belgare. Dottern och barnbarnet har åkt hem och nu gäller det för mig att hitta en optimal övervintringsplats. Från marinans sida här i Portimao meddelade man mig att man gärna såg att jag stannade här, möjligtvis har det något att göra med att jag syns så ofta på dansgolvet på hotellet här i närheten?
Jag var tvungen att skaffa mig nya byxor för ändamålet för mina 2 par jeans har oljefläckar från cykelkedjan som inte går att avlägsna. Ett par lämpliga chinos i exakt passform inköptes för hela 9,50 €. Det kan man kalla förmånligt eller hur?
En sak som förundrat mig är att ett stort antal båtar som ligger här har vattenslangen kopplad hela tiden till pontonernas vattenuttag, och idag gick det upp ett ljus, människorna ids inte utnyttja faciliteterna utan duschar i båtarna som är försedda med varmvattenberedare som går på el. Hoppas att inte samma fenomen infinner sig runt östersjön där övergödningen redan är ett problem.
Här längs atlantkusten är mängden plast i havet ett stort problem, det flyter plastflaskor och påsar i mängder längs kusten, om det beror på måsar, solbadare eller fiskare vet jag inte, men i Lagos lyfte jag upp en stor plastsäck med kläder och böcker som låg under pontonen där min båt var parkerad, den var väldigt tung så först trodde jag att jag höll på att dra upp ett lik eller ett djurkadaver, som tur var det inte så illa.
Överlag kan man väl konstatera att vi Nord Europer betalar ett rätt högt pris för att få njuta av värme och sol. Härmed menar jag att standarden på hygienutrymmen, kök, varmvattenberedare och vattentryck inte motsvarar det pris vi betalar. Detta gäller även England. Finsk design av toaletter,duschar och blandare ( Oras ) borde ha en marknad i dessa länder. Tills dags dato har jag hittat 2 produkter från Finland här i Portimao, lekparkens utrustning på beachen kommer från Rovaniemi, och Finncrisp surskorpor fanns i Pingo Doce affären där jag köper min mat.

Portimao 15 -16.9 Lagos 17.9-18.9
Det är dags att fatta pennan igen efter några dagars uppehåll. Det har varit fullt stohej efter det att min dotter Titti och hennes dotter Taika anlände på eftermiddagen den 15.9. Den 15 och 16 hade vi dessutom för omväxlingens skull regn. Den 17.9 hade vi kommit överrens om återseende med seglarparet Riitta och Pekka Kauppila i Lagos och klockan 10.30 kastde vi loss från Portimao. Det var lugnt så Yanmar stod för farten. Barnbarnet ville simma så vi gjorde ett litet uppehåll framför Prayan innan vi åkte in i kanalen. Riitta och Pekka seglade som sagt sin båt S/Y Sarema från Arkangelsk genom Nordost passagen till Alaska där båten för tillfället finns. På frågan vilken väg hem till Finland de skulle ta fick jag svaret via Kap Horn till Antarktisk och hem. I och med att Riitta och Pekka hade bott många år i Lagos innan de flyttade till Italien där ett nytt projekt väntar, fick vi lite djupare insikt i stadens historia. Den gamla staden omringas av en mur som delvis påstås vara byggd av Fenicierna efter det fortsatte romarna o.s.v. Henrik sjöfararen, han som uppfann sextanten är hemma härifrån, det som är speciellt med honom är att han seglade inte själv utan det var hans högra hand navigatören Gil Eannes som tog sig ut i det okända.Tänka sig att den var det bästa instrumentet för navigation i över 500 år. På vägen ner till prayan promenerade vi förbi slavtorget och byggnaden där slavarna förvarades innan de såldes på torget. Ett stort tack till värdparet som förgyllde vår dag med både information och förplägnad. " Eli suuret kiitokset isäntäpariskunnalle jotka tekivät päivästämme ikimuistoisen".
Vi blåste tillbaks till Portimao på fredagseftermiddagen för bara förseglet på en mindre än en timme för vindstyrkan var uppe i 13 m/s som bäst. Taika hade förstås lust att simma men det var för riskabelt att sätta henne på släp i över 7 knop. Som tur var gick resan fort och barnbarnet hann simma i hotell bassängen innan det var läggdags. Skepparen passade på att ta sig en svängom senare på kvällen och det blev salsa, vals och tvist för hela slanten.
I dag den 19.6 har vinden varit sydlig och det är varmt så det förslår, tiden har mestadels tillbringats på prayan och där dottern bränt både fram och baksida, skepparens vackra gyllenbruna färg varierar nu mellan kopparröd och svart. Barnbarnet var mest i vattnet i skydd från solen. Det är kanske värt att nämna att det låg en finsk katamaran i hamnen när vi anlände från Lagos, vi växlade några ord och jag uppfattade att man skulle ta upp den på varvet här i Portimao för övervintring.

Följande morgon satte vi kurss mot Lagos dit det var 24 sjömil en perfekt segling med vinden från sidan i varmt och vackert väder, båten gick konstant över 6 knop och trots fartvind etc, kunde man segla i bara shortsen. Genast efter att ha klarerat in och förtöjt båten åkte vi till biljettförsäljningen, men till vårt förtret var det utsålt. Damen i biljettluckan önskade oss välkomna nästa år, får se hur det går med det? Det var ju lördagskväll så om man inte får se på dans så kan man ju dansa själv och det var just vad vi gjorde. I närheten av marinan hittade vi en krog med live musik och där satte jag igång dansen, och det uppskattades så jag fick en hel del pussar på kinden under kvällen. Samma fortsatte på söndagen men på krogen ovanför. Lagos verkar va en riktig Party stad dit engelsmän och irländare samlas,konsumtionen på alkohol är riklig och människorna ordentligt berusade. Under vår promenad före vi hamnade på krogen fick vi beskåda en gatuartist i aktion på torget. Han var både skicklig och slängd i käften, dessutom språkbegåvad  en helt otrolig show i 30 min.
Jag sitter som bäst i Portimao igen och skriver för jag kom inte in på nätet i Lagos. Seglingen hit på knappa 8 sjömil gick som en dans, vinden från sidan ingen sjö och bra fart. Bland båtarna i Lagos fanns den berömda båten Kialoa II och utöver det såg jag den finska flaggan vaja på en katamaran. När vi kom till Portimao träffar jag de unga tyskarna som vi träffade i Nazare, hon står på bryggan och ropar Julle Julle how are you? Det värmer en gammal mans hjärta att få ett sådant välkomnande! Här ligger nu också en annan finsk båt med namnet Soile och registreringsnumret FIN 7306, men jag har inte sett till några människor på den.

Albufeira - Lagos
Tjurfäktningen: Tjurfäktningen skulle starta först klockan 22.00 och vi hade gott om tid så vi tog in på en krog där en vacker servitris från Ukraina tog emot oss och då det var tidigt på kvällen hade hon tid att prata med mig om både politik och framtid, bl.a berättade hon att hon studerat i Donetsk, hur vi nu hamnade på ämnet dans vet jag inte men hon berättade att hon tyckte om att dansa och hon hade gått i balettskola, men hon kunde också klassisk dans. Och efter en stund började en orkester spela live musik på krogen som låg på andra sidan gatan och så var det bara att bjuda upp och dra en tango på gatan, och efter en stund följde andra par exemplet och gatudansen var i full gång. Tyvärr hade jag inte tid att svira mera en 2 takter före det var tid att cykla till tjurfäktningsarenan. Tjurfäktningsarenorna är som våra ishallar men med himlen som tak. Det var pråligt och vackert men tyvärr har djurskyddsaktivisternas propaganda inverkat och läktarna var endast till 30% fyllda synd. Till skillnad från Spanien så dödas inte tjuren i Portugal utan istället släpper man in 6 st tjurar eller oxar med bjällror som får den uppskärrade tjuren att lugna sig och gå med ut. Vi såg allt som allt 4 kamper , 3 kamper med hästar och 1 kamp utan häst och där tjuren hade vassa horn. För att bli matador måste man kunna kasta sig upp på tjurens huvud mellan hornen och hålla i sig kvar tills 6 andra matador aspiranter kommer till undsättning och håller tjuren så att han kan ta sig bort utan att skada sig, det är tuffa pojkar det.

Portimao - Albufeira 10.9
Det blev ett plötsligt beslut att segla från Portimao till Albufeira. Det var dagen innan såg jag en annonstavla på stan där man gjorde reklam för en tjurfäktning i Albufeira den 11.9 och under vår morgon träning tog vi in på turistinfon och fick saken bekräftad. Ralf beslöt att hänga på och lämnade sin båt i Portimao. Det var skönt att segla igen och sträckan på 15 sjömil gick under 2,5 timmar i frisk akterlig vind.

.
Nu den 11.9 på morgonen har vi bekantat oss med staden så att vi hittar närmaste vägen till tjurfäktningsarenan som ligger ungefär 5 km från marinan. Albufeira är en riktig turistfälla och det har säkert kommit in en bunt nya turister bestående mestadels av engelsmän och tyskar för samtliga människor och det var många det som man mötte var inte solbrända som vi. Jag passade på att ta lite bilder under vår rekognoseringstur och då jag ju tidigare beundrat skotska skorstenar skall jag för jämförelsens skull också sätta med en bild av portugisiska dito.

Portimao 6.9- 9.9
Äntligen i går kväll fick jag utöva dans, det blev mycket salsa men också annat till levande musik. Om jag känner för det kanske jag går dit även i kväll. Idag tog vi bussen till en by i bergen som heter Monchique, den är känd för sina konstverk och där bor en massa konstnärer och hantverkare som ställer ut sina produkter. Jag tror t.o.m. att man anordnade en tävling i att spela dragspel, men vi han inte se slutet för bussen till Portimao avgick klockan 18.00.
Motorn till automatstyrningen har bytts ut mot ny och reservgeneratorn har servats.
Nu har vi dessutom rutiner med 1 h träning på morgonen där det ingår cykling, springa uppför trappor och gymnastik ev simning om vattnet är varmt. Jag har dessutom köpt dansskor som skall invigas ikväll. d.v.s nu på onsdag. Mycken tid har gått åt att utforska el utombordare, för jag behöver en motor till min portta-båt då min dotter och barnbarnet kommer hit den 15.9.
Nu när man ligger i hamn liknar dagarna varandra, det börjar bli höst så nätterna är lite kyligare än vad man har blivit van vid, morgnarna är normalt vindstilla och vackra och på eftermiddagen blir det lite vind från varierande riktning. Vattnet har blivit kallare så man får bita ihop en aning om man vill simma. Förstås kan det bero på att man förlorat lite fett här under sommarens seglingsfärder. Jag sätter med lite bilder från min utfärd till bergen.

Portimao 4 och 5.9
Nu är det nästan bara vila som gäller. Det har varit lite mulet och ganska svalt här. I går kväll följde vi med EM kvalet i fotboll mellan Portugal och Frankrike och åt musslor som vi själv kokat i vittvin och vatten. Dessutom är vi båda något invalidiserade jag med mitt revben och Ralf vurpade mot en trottoarkant så att hela styret gick sönder och han stukade ett finger och fick en skråma på vänster armbåge. Det skulle kanske vara på sin plats att skaffa sig en hjälm för säkerhetens skull.
I dag åt vi lunch på en liten lokal krog för 7,5 € den var fullsatt med portugiser som spelade kort och drack sprit, men värdinnan höll ordning och var så glad för utländska turister att hon bjöd oss t.o.m på kaffe och ett glas portugisisk grappa som efterrätt och till maten ingick en tillbringare rött vin, det börjar bli olönsamt att tillreda mat i båten med så här låga priser. På måndagen förutspår man igen sommar och sol, det skall bli närmare 30 grader varmt, och då skall jag ta itu med automatstyrningen, samt lappa 2 skavanker i storseglet. Jag glömde nämna att vi också cyklade över bron mot Ferragudo och bekantade oss med båtarna som stod upptagna på varvet. Den mest övergivna båttypen verkar vara Bavaria, här på varvet stog också 2 st Bavarior som verkade överlämnade. Likaså var det i Leixoses 2 st. Bavaria 40 som övergetts och väntar på exekutiv auktion.

Faro - Portimao 3.9
Jag har ju inte haft något internet så jag har ingen klar bild hur vädret kommer att bli men jag smsar till Ralf i Portimao och får beskedet laber bris 8 m/s först från NW och sedan på eftermiddagen från Väster. Startar i gryningen d.v.s kl 07.30 för att tillgodogöra mig NW:sten så mycket som möjligt och de första 17 sjömilen har jag en fin bidevindssegling, men de resterande 15 blir besvärliga, vindstyrkan ökar till 12 m/s och strömmen gör sjögången brant, så det blir till att både minska segel och få salt i ögonen, som tur håller förluckan och den nya mastkragen tätt men solventilen och ventilen på fördäck släpper in lite vatten. När jag slutligen angör Portimao kl.16.05 efter 15 tunga sjömil, drar jag en lättnadens suck för ni ska veta att det vid varje slag gjorde ont i det knäckta revbenet dessutom slutade den reparerade motorn till autopiloten att fungera i slutet. När jag kom iland var Ralf emot och dessutom hade han lagat middag åt mig. Många tack skall han ha och medan vi åt sa jag att det är som om jag skulle ha sand i ansiktet och i ögonen. Hördu sa Ralf du måste gå i duschen för du är alldeles vit av salt i ansiktet. Så i skrivande stund är jag nytvättad och det mesta är historia men det knäckta revbenet gör sig påmind allt emellanåt.

Faro 2.9
En stilla morgon sitter och betraktar först fiskarna som nu när det är flod passar på att fiska runt musselodlingen. Små båtar med en person 2 eller 4 linor och ett kastspö händerna går som på sprattelgubbar. Det intressanta är att runt båten simmar hur mycket alg ätande fisk som helst, de simmar med munnen öppen och äter det som finns på vattenytan. Den här typens fiskar påträffas i samtliga hamnar här nere, det är mycket möjligt att de är oätliga, för dom äter också sjögräset längs vattenlinjen.
När revet stiger upp från havet kommer musselsamlarna, de har skottkärror, spadar och säckar med sig. De arbetar ungefär 6 timmar sen är det dags att lämna revet. Ingen idyll utan lite störande moment och de ståt båttaxi chaufförer för dom envisas med att köra väldigt nära båten fastän jag ligger en bit utanför faret, det andra är att det flyter en massa gräs i stora tovor om det beror på det danska mudderverket som arbetar vid infarten till Faro eller på musselodlingen det har jag ingen aning om. För att ha det lite lugnare och kortare väg imorgon beslutar jag att flytta mig 2 sjömil söderut närmare vågbrytarna. Och nu hände det jag var rädd för efter 10 minuter börjar varnings signalen tjuta att motorn får inget kylvatten, bakom mig har jag en jagare som sakta kryper fram i den grunda och smala kanalen, jag rusar ner i båten för att öppna filtret men nu är det sug så skruven sitter och går inte att öppna för han nu behövs en polygrip, stupar över bordet och knäcker ett eller 2 revben på väg till polygripen, samtidigt kör vi in i en sandbank, farten var inte hög så jag kommer loss snabbt, får bort gräset ur filtret men fortfarande kommer det inte tillräckligt med kylvatten men vi haltar oss fram till ankarplatsen och halva natten går åt att lossa kylslangen och rensa genomföringen, lite överdrivet var det som att hitta en höbal i inloppet.

Faro 1.9

Här ligger man för ankar fortfarande på samma plats som man hittade i dimman. Det är spegellugnt på morgonen ända till eftermiddagen då det börjar blåsa lite. Åhåh ankarklotet föll ner på däck! Det hade roterat så att den tunna lina som håller sektorerna från varandra hade skavts av. Jag hade varit förutseende ifall det skulle hända så det var bara att ta teleskop båtshaken och ta ner lift fallet slå i en ny lina och hissa upp den på nytt. Idag har jag före den här lilla incidenten skurat durkarna inne i båten, tvättat bort all lera och sand från sittbrunnen, samt trimmat balansen på origo köket så att det står mera i vattenpass nu när båten ligger lite mera på aktern. Det som återstår är att rengöra skepparen som märkte i morse att det lossade sand från håret, undra på att jag har haft lite sveda i ögonen. Det får bli ett dopp i kväll när högvattnet infunnit sig, när det är lågvatten kan man inte simma eller ens starta motorn för det flyter en massa gräs och kvistar omkring båten. Jag har sällskap av musselsamlarna som kommer till banken här bredvid när det är ebb när det blir flod försvinner hela banken under vatten och det är öppet vatten ända till stan. (Se bild) . Om vädret håller sig så här stannar jag nog åtminstone en natt till, det är en fördel att ligga så här för sig själv, för man behöver inte klä på sig överhuvudtaget. Man är som en riktig Robinsson. Båtar kommer och går men alla går dit i högen med dom andra.

Rota - Faro 30 och 31.8
En något skräckinjagande segling på 80 sjömil. Som sagt det blåste kuling hela natten men från rätt håll från min synpunkt sett. Enligt planen skulle jag ha startat redan 8.30 men det blåste fortfarande hårt så jag avvaktade och promenerade ännu en gång till internet kafet för att kolla väderprognosen en gång till, den lovade avtagande mot eftermiddagen och bättre väder västerut så klockan 12.30 lossade jag förtöjningarna och gav mig iväg, gjorde några cirklar i hamnbassängen för att klara däcket, jag var väl medveten om att man har ingenting att göra utanför sittbrunnen den första timmen det med anledning av vinden och sjögången. På grund av den sena avgångstiden, vattnet och vinden emot vid inloppet, blev jag tvungen att ha motorn på högsta varv och ut gick vi med 2 -2,5 knop. Så snart jag rundat piren fick jag vinden från sidan och slog ut 5 varv på genuan för att hjälpa maskinen och när jag efter en knapp timme rundat babordsmärket var det bara att rulla ut lite till, stänga av maskinen och åka med i den grova sjögången. Efter en stunds åkande kom det ett ovanligt regn så mycket att regnjackan måste fram, det var dock inget vanligt regn utan det regnade lera och sand, därav bild från sittbrunnen, det smetade inte ner bara mig utan även instrumenten. Dessa skurar ackompanjerade av åska pågick i ca. 4 timmar. Efter det avtog vinden och ändrade riktning mot syd så att även storen kunde hissas och nu gick det undan ibland 8 knop så jag rullade in lite på genuan för att inte gå så fort, för jag ville inte gå in i Faro mitt i natten utan vid gryningen. Vid midnatt dog vinden ut och vred mot sydväst och det blev dimma som tur låg jag lite innanför tank fartygens farled men tillräckligt utanför fiskefartygens vatten. Inga incidenter här men dyningen som kom bakifrån gjorde att jag gick fortfarande för fort och skulle angöra inloppet vid halv fem tiden. 25 Sjömil före Faro fick jag både sakta farten och ändra kurs för ett okänt fartyg som envisades med att köra på mig antagligen en fiskebåt vars skeppare inte kunde läsa radar. Det är inte första gången jag erfar att fartygen har en benägenhet att gå framför istället för bakom, vilket skulle underlätta för båda parter. Här är det inte lönt att kalla på VHF:n för fiskarna kan bara Portugisiska och dessutom används kanal 16 som underhållningskanal, med sång och skitprat. Efter det här blir det klart månsken och sikten förbättras avsevärt  och jag ser inloppet till Faro som enligt plotter kommer att angöras 05.36. Jag tar ner lite på farten för att än en gång läsa almanackan om den har något att säga om begränsning eller förbud att angöra för framför inloppet arbetar 2 mudderverk, men härom ingenting utan jag angör första gröna bojen och tar mig in i det smala hålet mellan vågbrytarna, vattnet är på väg ut och strömmen är hemsk och det blir att öka varven och vi dansar runt som en vante strömmen ut och dyningen in, men det som händer när jag äntligen kommer innanför är att det blir en  så fruktansvärd dimma jag ser inte ens pulpitten i fören som tur har jag varit här en gång förut så spåret finns på plottern, så jag vet hur jag skall köra för det är inte fråga om att kasta ankar i hamnen, men hur går det om jag möter någon utan AIS eller radare. Det andra dilemmat är att jag vet att där finns minst 50 segelbåtar för ankar utanför ön Culatra och dit kan jag under inga omständigheter gå i den här dimman utan att köra in i någon, jag kan inte heller gärna lägga mig i farleden som den segelbåt som jag passerar väldigt när han har ett blinkade ledljus i fören så jag observerar honom i tid. Klockan börjar redan närma sig åtta men ingen gryning i sikte bara dimma jag funderade först på att lägga mig framför båten med blinkande ledljus men jag har bara ankarlyset i masttoppen som knappt syns i den här tjockan, som tur studerar jag plottern väldigt noga och hittar ett ankarmärke lite väster om farleden och dit kryper jag sakta och exakt på märket ankrar jag och här ligger jag i skrivande stund. Jag sätter med en bild av de andra 50 som ligger utanför Culatra

. Det är högvatten nu och alla holmarna och grynnorna är borta nu är det bara en insjö,.