Faro 5.10
Dan före dopparedan, i morgon om det sig vill kommer jag till Helsingfors. Båten ligger tryggt upptagen på varvet, tyvärr finns det inte tillgång till Wi-Fi så jag får skicka detta från flygplatsen. Gunnar var hygglig och följde med och lotsade mig till Boj nr 23 och sedan vidare till varvet efter följebåten. Då ju varvet ligger invid järnvägen tog han tåget till Olhao och Färjan vidare till Culatra där han hade parkerat gummibåten. Föregående natt och halva dagen idag hade vi regn och frisk vind men i morgon när jag är på väg till Finland blir det vackert igen. Varvet hade lovat att ta ner masten i dag men av det blev det inget så jag fick skruva tillbaks vantskruvarna som jag tagit bort för att få det att gå fort. Masten får stå tills jag kommer tillbaks. Det råder febril verksamhet på båtarna här och det verkar som många skall sjösätta inom kort, kanske de skall ner till Kanarieöarna innan November och så vidare till Väst Indien. Varvet ligger tvärsemot flygplatsen och kortaste vägen skulle vara att ro över viken med Portta-Båten men det kan bli problem med att ta sig igenom stängslet runt landningsbanan.
Dagarna har gått fort och det har varit en hel del att göra vika segel, stuva och sedan har jag experimenterat med att lägga skot och tampar i blöt med sköjmedel för att återfå mjukheten i dem, det ser ut som det fungerar.
På färjan till Olhao träffade  jag det svenska paret Evensen som seglar båten Nerthus. De är på väg via Marocko till Kap Verde, man kan följa deras resa på Nerthusbloggen.se, det skall bli intressant. En mindre trevlig upplevelse var att jag i centrum av Faro råkade ut för en trasig bank automat som svalde mitt bankkort. Då jag ringde numret till ATM som rår över automaten fick jag som svar, makulera kortet och beställ ett nytt kort från din bank, vi kommer inte och öppnar automaten för sådana här saker. Som tur hade jag ett annat kreditkort i reserv, men deras trasiga automat kommer att kosta mig totalt 15€. 9 € tar min bank för det nya kortet. Euronet fakturera 6 € för ofullbordad transaktion. Man frågar sig hur detta är möjligt men bankerna och av dem ägda automatbolag verkar inte ha någon som helst uppfattning vad som är rätt eller fel. Efter det här kommer jag bara att använda automater som finns utanför en bank eller i ett köpcentrum och under tjänstetid.
Om hemresan går planenligt hör ni inte av mig före i mitten på januari när jag kommer tillbaks för att göra båten ship shape för nya seglingar bl.a skall en watermaker installeras eventuellt även en ny gasspis. Origon måste under alla omständigheter ha nya bränslebehållare och som det verkar börjar det bli svårt att få tag i billig sprit i dunkar på minst 5 liter.

 flygfältet nedan farleden till Nave Pegos kolla mudderverket på sidan

Eftersatt underhåll på stålskrov kan åsamka problem.

Portimao - Faro 28.9
En händelserik segling i motvind. Kollade vädret kvällen innan på yr.no som vanligt det lovades svaga vindar från ost och sydost hela veckan så egentligen var det ingen skillnad, båten skall ju tas upp på torsdag eller fredag så det är bättre att va i tid då ju flyget till Helsingfors avgår den 6.10, dessutom fick jag mail från Juha som skulle vara i Faro på tisdagen. Jag blev försenad i starten av många orsaker. Marinan öppnade först kl.9 efter det kom Ralf och tog farväl och när jag egentligen skulle ge mig av började det vina i riggen och vindstyrkan var uppe i 10 m/s så jag beslöt att byta försegel till fock, klockan var 11.30 när jag slutligen kastade loss. Sjön var brant och besvärlig men vi gjorde i alla fall 3,5 knop i snitt och tack vare ett rev i storseglet tog vi inte så mycket vatten över oss. När jag passerade Albufeira såg det ännu ut som om jag skulle nå Faro innan det blev mörkt, i bredd med Vilamoura övervägde jag att gå i hamn för nu insåg jag att det blir mörkt innan jag når inloppet till Faro, men i och med att vinden avtog tänkte jag att det kan inte vara så farligt trots att jag visste att vattnet var på väg ut. Jag hade dessutom smsat till Gunnar att jag beräknar vara utanför Culatra 20.30. Då jag närmade mig inloppet såg jag en lanterna som åkte fram och tillbaka utanför vågbrytarna, det var en mindre båt som inte vågade gå in i strömmen. Klockan var kanske 21.30 och det var som mörkast för månen var nere vid horisonten och ännu röd när jag kom in i infernot. Aldrig har jag rattat min båt så mycket på en sjömil som nu med gasen i botten och ändå ibland nere på 0 knop innan jag slutligen kom in bakom vågbrytarna. Klockan 22.30 hade jag ankrat och nu lyste månen för fullt.
När jag vaknade följande morgon kunde jag konstatera att hela däcket är täckt med gräs som måste ha funnits i de överbrytande sjöarna när jag kom in, det ledde förstås till att jag genast kollade saltvattenfiltret som visade sig vara fullt med gräs, vilken tur att inte motorn gick varm i infernot. Och nu med facikt i hand kan jag bara konstatera att det hade varit bättre att gå in i Vilamoura för när jag på morgonen skulle ringa hade jag inget nätverk.  Så jag har inte kunnat ringa och ingen har kunnat ringa till mig så jag gick miste om att träffa Juha. Som tur kom Gunnar över på eftermiddagen på en snabb visit så att jag fick använda hans telefon för  att få problemet ordnat och nu på kvällen fungerar telefonen igen. Nu har jag sjösatt portti-båten och i morgon far jag tillsammans med Gunnar med taxibåten till Faro, kanhända det blir lite bilder också. Tyvärr var batteriet slut när det var dags att knäppa och på grund av att jag låg för ankar hade jag inte tillgång till 220 V, det blir bilder senare.

Portimao 27.9
Här ligger man fortfarande i marinan och njuter av det fina vädret. I går på eftermiddagen då jag cyklade till järnhandeln för att köpa sprit till köket stötte jag på Pekka Kauppila som hade inhandlat en hyvel samt en massa kakel och klinkerplattor till huset i Italien. Det blev en lång pratstund om segling på olika hav samt om planerna för nästa sommar. Det blev förstås dans på lördagskvällen  och det var fullsatt på hotellet. Det fina med att ligga i en marina är att man kan förse sig med rutiner. Det blir motion och gymnastik på morgonen, dusch och morgonmål. Efter frukosten blir det lite servise arbeten på båten samt läsning. Efter lunchen brukar jag ta en cykeltur till Portimao centrum tar in på ett kafe` och betraktar människor i allmänhet, efter det är det dags att förbereda sig för dansen det blir mörkt ungefär 20.30 så det är bättre att hinna duscha innan det blir mörkt. Går jag inte på dans blir det kvällsmål och läsning. I går kväll att jag blev tillfrågad av en liten fransk kvinna som liknade Liza Minelli om jag eventuellt kunde ställa upp även i kväll, så det får väl bli så då.
När det gäller mina planer är det nu ordnat så att på måndagen avgår jag till Faro och på torsdagen lite före high tide skall jag vara vid boj 23 i kanalen utanför Faro varifrån jag blir lotsad in till varvet där båten skall förvaras i minst 3 månader. Jag flyger hem till Finland i början på Oktober.
För den som eventuellt tänker på att segla hit kan följande saker vara av intresse. Här på Algarve kusten har man sällan motvind, huvudvindriktningen är nord eller nordväst  och man seglar antingen österut eller västerut så det är halvvind och slör som gäller. Man kan ligga för ankar i Portimao, Faro, utanför Ayamonte samt i Cadiz bukten där det finns olika ställen att välja på, också nära Gibraltar finns ankringsplatser. Om man ämnar lämna båten här för en längre tid är det skäl att täcka fönstren med tyg från utsidan så att solljuset inte förstör plexiglaset. Om man väljer att inte avlägsna förseglet under förvaringen är det skäl att ha ett extra skydd ovanpå det fastsydda skyddet som inte klarar av förhållandena här. Den som tänker flytta hit för längre tid men önskar bostad på vattnet skall skaffa sig en Katamaran. Här i marinan ligger minst 10 st alla över 12m långa och i tre våningar så utrymme finns det gått om. Det var allt för den här gången jag återkommer när båten står tryggt på land.

Portimao 22 och 23.9
Hösten börjar närma sig och dagarna blir kortare men det är fortfarande varmt. Båtar kommer och går mest tyskar, holländare och belgare. Dottern och barnbarnet har åkt hem och nu gäller det för mig att hitta en optimal övervintringsplats. Från marinans sida här i Portimao meddelade man mig att man gärna såg att jag stannade här, möjligtvis har det något att göra med att jag syns så ofta på dansgolvet på hotellet här i närheten?
Jag var tvungen att skaffa mig nya byxor för ändamålet för mina 2 par jeans har oljefläckar från cykelkedjan som inte går att avlägsna. Ett par lämpliga chinos i exakt passform inköptes för hela 9,50 €. Det kan man kalla förmånligt eller hur?
En sak som förundrat mig är att ett stort antal båtar som ligger här har vattenslangen kopplad hela tiden till pontonernas vattenuttag, och idag gick det upp ett ljus, människorna ids inte utnyttja faciliteterna utan duschar i båtarna som är försedda med varmvattenberedare som går på el. Hoppas att inte samma fenomen infinner sig runt östersjön där övergödningen redan är ett problem.
Här längs atlantkusten är mängden plast i havet ett stort problem, det flyter plastflaskor och påsar i mängder längs kusten, om det beror på måsar, solbadare eller fiskare vet jag inte, men i Lagos lyfte jag upp en stor plastsäck med kläder och böcker som låg under pontonen där min båt var parkerad, den var väldigt tung så först trodde jag att jag höll på att dra upp ett lik eller ett djurkadaver, som tur var det inte så illa.
Överlag kan man väl konstatera att vi Nord Europer betalar ett rätt högt pris för att få njuta av värme och sol. Härmed menar jag att standarden på hygienutrymmen, kök, varmvattenberedare och vattentryck inte motsvarar det pris vi betalar. Detta gäller även England. Finsk design av toaletter,duschar och blandare ( Oras ) borde ha en marknad i dessa länder. Tills dags dato har jag hittat 2 produkter från Finland här i Portimao, lekparkens utrustning på beachen kommer från Rovaniemi, och Finncrisp surskorpor fanns i Pingo Doce affären där jag köper min mat.

Portimao 22 och 23.9
Hösten börjar närma sig och dagarna blir kortare men det är fortfarande varmt. Båtar kommer och går mest tyskar, holländare och belgare. Dottern och barnbarnet har åkt hem och nu gäller det för mig att hitta en optimal övervintringsplats. Från marinans sida här i Portimao meddelade man mig att man gärna såg att jag stannade här, möjligtvis har det något att göra med att jag syns så ofta på dansgolvet på hotellet här i närheten?
Jag var tvungen att skaffa mig nya byxor för ändamålet för mina 2 par jeans har oljefläckar från cykelkedjan som inte går att avlägsna. Ett par lämpliga chinos i exakt passform inköptes för hela 9,50 €. Det kan man kalla förmånligt eller hur?
En sak som förundrat mig är att ett stort antal båtar som ligger här har vattenslangen kopplad hela tiden till pontonernas vattenuttag, och idag gick det upp ett ljus, människorna ids inte utnyttja faciliteterna utan duschar i båtarna som är försedda med varmvattenberedare som går på el. Hoppas att inte samma fenomen infinner sig runt östersjön där övergödningen redan är ett problem.
Här längs atlantkusten är mängden plast i havet ett stort problem, det flyter plastflaskor och påsar i mängder längs kusten, om det beror på måsar, solbadare eller fiskare vet jag inte, men i Lagos lyfte jag upp en stor plastsäck med kläder och böcker som låg under pontonen där min båt var parkerad, den var väldigt tung så först trodde jag att jag höll på att dra upp ett lik eller ett djurkadaver, som tur var det inte så illa.
Överlag kan man väl konstatera att vi Nord Europer betalar ett rätt högt pris för att få njuta av värme och sol. Härmed menar jag att standarden på hygienutrymmen, kök, varmvattenberedare och vattentryck inte motsvarar det pris vi betalar. Detta gäller även England. Finsk design av toaletter,duschar och blandare ( Oras ) borde ha en marknad i dessa länder. Tills dags dato har jag hittat 2 produkter från Finland här i Portimao, lekparkens utrustning på beachen kommer från Rovaniemi, och Finncrisp surskorpor fanns i Pingo Doce affären där jag köper min mat.

Portimao 22 och 23.9
Hösten börjar närma sig och dagarna blir kortare men det är fortfarande varmt. Båtar kommer och går mest tyskar, holländare och belgare. Dottern och barnbarnet har åkt hem och nu gäller det för mig att hitta en optimal övervintringsplats. Från marinans sida här i Portimao meddelade man mig att man gärna såg att jag stannade här, möjligtvis har det något att göra med att jag syns så ofta på dansgolvet på hotellet här i närheten?
Jag var tvungen att skaffa mig nya byxor för ändamålet för mina 2 par jeans har oljefläckar från cykelkedjan som inte går att avlägsna. Ett par lämpliga chinos i exakt passform inköptes för hela 9,50 €. Det kan man kalla förmånligt eller hur?
En sak som förundrat mig är att ett stort antal båtar som ligger här har vattenslangen kopplad hela tiden till pontonernas vattenuttag, och idag gick det upp ett ljus, människorna ids inte utnyttja faciliteterna utan duschar i båtarna som är försedda med varmvattenberedare som går på el. Hoppas att inte samma fenomen infinner sig runt östersjön där övergödningen redan är ett problem.
Här längs atlantkusten är mängden plast i havet ett stort problem, det flyter plastflaskor och påsar i mängder längs kusten, om det beror på måsar, solbadare eller fiskare vet jag inte, men i Lagos lyfte jag upp en stor plastsäck med kläder och böcker som låg under pontonen där min båt var parkerad, den var väldigt tung så först trodde jag att jag höll på att dra upp ett lik eller ett djurkadaver, som tur var det inte så illa.
Överlag kan man väl konstatera att vi Nord Europer betalar ett rätt högt pris för att få njuta av värme och sol. Härmed menar jag att standarden på hygienutrymmen, kök, varmvattenberedare och vattentryck inte motsvarar det pris vi betalar. Detta gäller även England. Finsk design av toaletter,duschar och blandare ( Oras ) borde ha en marknad i dessa länder. Tills dags dato har jag hittat 2 produkter från Finland här i Portimao, lekparkens utrustning på beachen kommer från Rovaniemi, och Finncrisp surskorpor fanns i Pingo Doce affären där jag köper min mat.

Portimao 15 -16.9 Lagos 17.9-18.9
Det är dags att fatta pennan igen efter några dagars uppehåll. Det har varit fullt stohej efter det att min dotter Titti och hennes dotter Taika anlände på eftermiddagen den 15.9. Den 15 och 16 hade vi dessutom för omväxlingens skull regn. Den 17.9 hade vi kommit överrens om återseende med seglarparet Riitta och Pekka Kauppila i Lagos och klockan 10.30 kastde vi loss från Portimao. Det var lugnt så Yanmar stod för farten. Barnbarnet ville simma så vi gjorde ett litet uppehåll framför Prayan innan vi åkte in i kanalen. Riitta och Pekka seglade som sagt sin båt S/Y Sarema från Arkangelsk genom Nordost passagen till Alaska där båten för tillfället finns. På frågan vilken väg hem till Finland de skulle ta fick jag svaret via Kap Horn till Antarktisk och hem. I och med att Riitta och Pekka hade bott många år i Lagos innan de flyttade till Italien där ett nytt projekt väntar, fick vi lite djupare insikt i stadens historia. Den gamla staden omringas av en mur som delvis påstås vara byggd av Fenicierna efter det fortsatte romarna o.s.v. Henrik sjöfararen, han som uppfann sextanten är hemma härifrån, det som är speciellt med honom är att han seglade inte själv utan det var hans högra hand navigatören Gil Eannes som tog sig ut i det okända.Tänka sig att den var det bästa instrumentet för navigation i över 500 år. På vägen ner till prayan promenerade vi förbi slavtorget och byggnaden där slavarna förvarades innan de såldes på torget. Ett stort tack till värdparet som förgyllde vår dag med både information och förplägnad. " Eli suuret kiitokset isäntäpariskunnalle jotka tekivät päivästämme ikimuistoisen".
Vi blåste tillbaks till Portimao på fredagseftermiddagen för bara förseglet på en mindre än en timme för vindstyrkan var uppe i 13 m/s som bäst. Taika hade förstås lust att simma men det var för riskabelt att sätta henne på släp i över 7 knop. Som tur var gick resan fort och barnbarnet hann simma i hotell bassängen innan det var läggdags. Skepparen passade på att ta sig en svängom senare på kvällen och det blev salsa, vals och tvist för hela slanten.
I dag den 19.6 har vinden varit sydlig och det är varmt så det förslår, tiden har mestadels tillbringats på prayan och där dottern bränt både fram och baksida, skepparens vackra gyllenbruna färg varierar nu mellan kopparröd och svart. Barnbarnet var mest i vattnet i skydd från solen. Det är kanske värt att nämna att det låg en finsk katamaran i hamnen när vi anlände från Lagos, vi växlade några ord och jag uppfattade att man skulle ta upp den på varvet här i Portimao för övervintring.

Följande morgon satte vi kurss mot Lagos dit det var 24 sjömil en perfekt segling med vinden från sidan i varmt och vackert väder, båten gick konstant över 6 knop och trots fartvind etc, kunde man segla i bara shortsen. Genast efter att ha klarerat in och förtöjt båten åkte vi till biljettförsäljningen, men till vårt förtret var det utsålt. Damen i biljettluckan önskade oss välkomna nästa år, får se hur det går med det? Det var ju lördagskväll så om man inte får se på dans så kan man ju dansa själv och det var just vad vi gjorde. I närheten av marinan hittade vi en krog med live musik och där satte jag igång dansen, och det uppskattades så jag fick en hel del pussar på kinden under kvällen. Samma fortsatte på söndagen men på krogen ovanför. Lagos verkar va en riktig Party stad dit engelsmän och irländare samlas,konsumtionen på alkohol är riklig och människorna ordentligt berusade. Under vår promenad före vi hamnade på krogen fick vi beskåda en gatuartist i aktion på torget. Han var både skicklig och slängd i käften, dessutom språkbegåvad  en helt otrolig show i 30 min.
Jag sitter som bäst i Portimao igen och skriver för jag kom inte in på nätet i Lagos. Seglingen hit på knappa 8 sjömil gick som en dans, vinden från sidan ingen sjö och bra fart. Bland båtarna i Lagos fanns den berömda båten Kialoa II och utöver det såg jag den finska flaggan vaja på en katamaran. När vi kom till Portimao träffar jag de unga tyskarna som vi träffade i Nazare, hon står på bryggan och ropar Julle Julle how are you? Det värmer en gammal mans hjärta att få ett sådant välkomnande! Här ligger nu också en annan finsk båt med namnet Soile och registreringsnumret FIN 7306, men jag har inte sett till några människor på den.

Albufeira - Lagos
Tjurfäktningen: Tjurfäktningen skulle starta först klockan 22.00 och vi hade gott om tid så vi tog in på en krog där en vacker servitris från Ukraina tog emot oss och då det var tidigt på kvällen hade hon tid att prata med mig om både politik och framtid, bl.a berättade hon att hon studerat i Donetsk, hur vi nu hamnade på ämnet dans vet jag inte men hon berättade att hon tyckte om att dansa och hon hade gått i balettskola, men hon kunde också klassisk dans. Och efter en stund började en orkester spela live musik på krogen som låg på andra sidan gatan och så var det bara att bjuda upp och dra en tango på gatan, och efter en stund följde andra par exemplet och gatudansen var i full gång. Tyvärr hade jag inte tid att svira mera en 2 takter före det var tid att cykla till tjurfäktningsarenan. Tjurfäktningsarenorna är som våra ishallar men med himlen som tak. Det var pråligt och vackert men tyvärr har djurskyddsaktivisternas propaganda inverkat och läktarna var endast till 30% fyllda synd. Till skillnad från Spanien så dödas inte tjuren i Portugal utan istället släpper man in 6 st tjurar eller oxar med bjällror som får den uppskärrade tjuren att lugna sig och gå med ut. Vi såg allt som allt 4 kamper , 3 kamper med hästar och 1 kamp utan häst och där tjuren hade vassa horn. För att bli matador måste man kunna kasta sig upp på tjurens huvud mellan hornen och hålla i sig kvar tills 6 andra matador aspiranter kommer till undsättning och håller tjuren så att han kan ta sig bort utan att skada sig, det är tuffa pojkar det.

Portimao - Albufeira 10.9
Det blev ett plötsligt beslut att segla från Portimao till Albufeira. Det var dagen innan såg jag en annonstavla på stan där man gjorde reklam för en tjurfäktning i Albufeira den 11.9 och under vår morgon träning tog vi in på turistinfon och fick saken bekräftad. Ralf beslöt att hänga på och lämnade sin båt i Portimao. Det var skönt att segla igen och sträckan på 15 sjömil gick under 2,5 timmar i frisk akterlig vind.

.
Nu den 11.9 på morgonen har vi bekantat oss med staden så att vi hittar närmaste vägen till tjurfäktningsarenan som ligger ungefär 5 km från marinan. Albufeira är en riktig turistfälla och det har säkert kommit in en bunt nya turister bestående mestadels av engelsmän och tyskar för samtliga människor och det var många det som man mötte var inte solbrända som vi. Jag passade på att ta lite bilder under vår rekognoseringstur och då jag ju tidigare beundrat skotska skorstenar skall jag för jämförelsens skull också sätta med en bild av portugisiska dito.

Portimao 6.9- 9.9
Äntligen i går kväll fick jag utöva dans, det blev mycket salsa men också annat till levande musik. Om jag känner för det kanske jag går dit även i kväll. Idag tog vi bussen till en by i bergen som heter Monchique, den är känd för sina konstverk och där bor en massa konstnärer och hantverkare som ställer ut sina produkter. Jag tror t.o.m. att man anordnade en tävling i att spela dragspel, men vi han inte se slutet för bussen till Portimao avgick klockan 18.00.
Motorn till automatstyrningen har bytts ut mot ny och reservgeneratorn har servats.
Nu har vi dessutom rutiner med 1 h träning på morgonen där det ingår cykling, springa uppför trappor och gymnastik ev simning om vattnet är varmt. Jag har dessutom köpt dansskor som skall invigas ikväll. d.v.s nu på onsdag. Mycken tid har gått åt att utforska el utombordare, för jag behöver en motor till min portta-båt då min dotter och barnbarnet kommer hit den 15.9.
Nu när man ligger i hamn liknar dagarna varandra, det börjar bli höst så nätterna är lite kyligare än vad man har blivit van vid, morgnarna är normalt vindstilla och vackra och på eftermiddagen blir det lite vind från varierande riktning. Vattnet har blivit kallare så man får bita ihop en aning om man vill simma. Förstås kan det bero på att man förlorat lite fett här under sommarens seglingsfärder. Jag sätter med lite bilder från min utfärd till bergen.

Portimao 4 och 5.9
Nu är det nästan bara vila som gäller. Det har varit lite mulet och ganska svalt här. I går kväll följde vi med EM kvalet i fotboll mellan Portugal och Frankrike och åt musslor som vi själv kokat i vittvin och vatten. Dessutom är vi båda något invalidiserade jag med mitt revben och Ralf vurpade mot en trottoarkant så att hela styret gick sönder och han stukade ett finger och fick en skråma på vänster armbåge. Det skulle kanske vara på sin plats att skaffa sig en hjälm för säkerhetens skull.
I dag åt vi lunch på en liten lokal krog för 7,5 € den var fullsatt med portugiser som spelade kort och drack sprit, men värdinnan höll ordning och var så glad för utländska turister att hon bjöd oss t.o.m på kaffe och ett glas portugisisk grappa som efterrätt och till maten ingick en tillbringare rött vin, det börjar bli olönsamt att tillreda mat i båten med så här låga priser. På måndagen förutspår man igen sommar och sol, det skall bli närmare 30 grader varmt, och då skall jag ta itu med automatstyrningen, samt lappa 2 skavanker i storseglet. Jag glömde nämna att vi också cyklade över bron mot Ferragudo och bekantade oss med båtarna som stod upptagna på varvet. Den mest övergivna båttypen verkar vara Bavaria, här på varvet stog också 2 st Bavarior som verkade överlämnade. Likaså var det i Leixoses 2 st. Bavaria 40 som övergetts och väntar på exekutiv auktion.

Faro - Portimao 3.9
Jag har ju inte haft något internet så jag har ingen klar bild hur vädret kommer att bli men jag smsar till Ralf i Portimao och får beskedet laber bris 8 m/s först från NW och sedan på eftermiddagen från Väster. Startar i gryningen d.v.s kl 07.30 för att tillgodogöra mig NW:sten så mycket som möjligt och de första 17 sjömilen har jag en fin bidevindssegling, men de resterande 15 blir besvärliga, vindstyrkan ökar till 12 m/s och strömmen gör sjögången brant, så det blir till att både minska segel och få salt i ögonen, som tur håller förluckan och den nya mastkragen tätt men solventilen och ventilen på fördäck släpper in lite vatten. När jag slutligen angör Portimao kl.16.05 efter 15 tunga sjömil, drar jag en lättnadens suck för ni ska veta att det vid varje slag gjorde ont i det knäckta revbenet dessutom slutade den reparerade motorn till autopiloten att fungera i slutet. När jag kom iland var Ralf emot och dessutom hade han lagat middag åt mig. Många tack skall han ha och medan vi åt sa jag att det är som om jag skulle ha sand i ansiktet och i ögonen. Hördu sa Ralf du måste gå i duschen för du är alldeles vit av salt i ansiktet. Så i skrivande stund är jag nytvättad och det mesta är historia men det knäckta revbenet gör sig påmind allt emellanåt.

Faro 2.9
En stilla morgon sitter och betraktar först fiskarna som nu när det är flod passar på att fiska runt musselodlingen. Små båtar med en person 2 eller 4 linor och ett kastspö händerna går som på sprattelgubbar. Det intressanta är att runt båten simmar hur mycket alg ätande fisk som helst, de simmar med munnen öppen och äter det som finns på vattenytan. Den här typens fiskar påträffas i samtliga hamnar här nere, det är mycket möjligt att de är oätliga, för dom äter också sjögräset längs vattenlinjen.
När revet stiger upp från havet kommer musselsamlarna, de har skottkärror, spadar och säckar med sig. De arbetar ungefär 6 timmar sen är det dags att lämna revet. Ingen idyll utan lite störande moment och de ståt båttaxi chaufförer för dom envisas med att köra väldigt nära båten fastän jag ligger en bit utanför faret, det andra är att det flyter en massa gräs i stora tovor om det beror på det danska mudderverket som arbetar vid infarten till Faro eller på musselodlingen det har jag ingen aning om. För att ha det lite lugnare och kortare väg imorgon beslutar jag att flytta mig 2 sjömil söderut närmare vågbrytarna. Och nu hände det jag var rädd för efter 10 minuter börjar varnings signalen tjuta att motorn får inget kylvatten, bakom mig har jag en jagare som sakta kryper fram i den grunda och smala kanalen, jag rusar ner i båten för att öppna filtret men nu är det sug så skruven sitter och går inte att öppna för han nu behövs en polygrip, stupar över bordet och knäcker ett eller 2 revben på väg till polygripen, samtidigt kör vi in i en sandbank, farten var inte hög så jag kommer loss snabbt, får bort gräset ur filtret men fortfarande kommer det inte tillräckligt med kylvatten men vi haltar oss fram till ankarplatsen och halva natten går åt att lossa kylslangen och rensa genomföringen, lite överdrivet var det som att hitta en höbal i inloppet.

Faro 1.9

Här ligger man för ankar fortfarande på samma plats som man hittade i dimman. Det är spegellugnt på morgonen ända till eftermiddagen då det börjar blåsa lite. Åhåh ankarklotet föll ner på däck! Det hade roterat så att den tunna lina som håller sektorerna från varandra hade skavts av. Jag hade varit förutseende ifall det skulle hända så det var bara att ta teleskop båtshaken och ta ner lift fallet slå i en ny lina och hissa upp den på nytt. Idag har jag före den här lilla incidenten skurat durkarna inne i båten, tvättat bort all lera och sand från sittbrunnen, samt trimmat balansen på origo köket så att det står mera i vattenpass nu när båten ligger lite mera på aktern. Det som återstår är att rengöra skepparen som märkte i morse att det lossade sand från håret, undra på att jag har haft lite sveda i ögonen. Det får bli ett dopp i kväll när högvattnet infunnit sig, när det är lågvatten kan man inte simma eller ens starta motorn för det flyter en massa gräs och kvistar omkring båten. Jag har sällskap av musselsamlarna som kommer till banken här bredvid när det är ebb när det blir flod försvinner hela banken under vatten och det är öppet vatten ända till stan. (Se bild) . Om vädret håller sig så här stannar jag nog åtminstone en natt till, det är en fördel att ligga så här för sig själv, för man behöver inte klä på sig överhuvudtaget. Man är som en riktig Robinsson. Båtar kommer och går men alla går dit i högen med dom andra.

Rota - Faro 30 och 31.8
En något skräckinjagande segling på 80 sjömil. Som sagt det blåste kuling hela natten men från rätt håll från min synpunkt sett. Enligt planen skulle jag ha startat redan 8.30 men det blåste fortfarande hårt så jag avvaktade och promenerade ännu en gång till internet kafet för att kolla väderprognosen en gång till, den lovade avtagande mot eftermiddagen och bättre väder västerut så klockan 12.30 lossade jag förtöjningarna och gav mig iväg, gjorde några cirklar i hamnbassängen för att klara däcket, jag var väl medveten om att man har ingenting att göra utanför sittbrunnen den första timmen det med anledning av vinden och sjögången. På grund av den sena avgångstiden, vattnet och vinden emot vid inloppet, blev jag tvungen att ha motorn på högsta varv och ut gick vi med 2 -2,5 knop. Så snart jag rundat piren fick jag vinden från sidan och slog ut 5 varv på genuan för att hjälpa maskinen och när jag efter en knapp timme rundat babordsmärket var det bara att rulla ut lite till, stänga av maskinen och åka med i den grova sjögången. Efter en stunds åkande kom det ett ovanligt regn så mycket att regnjackan måste fram, det var dock inget vanligt regn utan det regnade lera och sand, därav bild från sittbrunnen, det smetade inte ner bara mig utan även instrumenten. Dessa skurar ackompanjerade av åska pågick i ca. 4 timmar. Efter det avtog vinden och ändrade riktning mot syd så att även storen kunde hissas och nu gick det undan ibland 8 knop så jag rullade in lite på genuan för att inte gå så fort, för jag ville inte gå in i Faro mitt i natten utan vid gryningen. Vid midnatt dog vinden ut och vred mot sydväst och det blev dimma som tur låg jag lite innanför tank fartygens farled men tillräckligt utanför fiskefartygens vatten. Inga incidenter här men dyningen som kom bakifrån gjorde att jag gick fortfarande för fort och skulle angöra inloppet vid halv fem tiden. 25 Sjömil före Faro fick jag både sakta farten och ändra kurs för ett okänt fartyg som envisades med att köra på mig antagligen en fiskebåt vars skeppare inte kunde läsa radar. Det är inte första gången jag erfar att fartygen har en benägenhet att gå framför istället för bakom, vilket skulle underlätta för båda parter. Här är det inte lönt att kalla på VHF:n för fiskarna kan bara Portugisiska och dessutom används kanal 16 som underhållningskanal, med sång och skitprat. Efter det här blir det klart månsken och sikten förbättras avsevärt  och jag ser inloppet till Faro som enligt plotter kommer att angöras 05.36. Jag tar ner lite på farten för att än en gång läsa almanackan om den har något att säga om begränsning eller förbud att angöra för framför inloppet arbetar 2 mudderverk, men härom ingenting utan jag angör första gröna bojen och tar mig in i det smala hålet mellan vågbrytarna, vattnet är på väg ut och strömmen är hemsk och det blir att öka varven och vi dansar runt som en vante strömmen ut och dyningen in, men det som händer när jag äntligen kommer innanför är att det blir en  så fruktansvärd dimma jag ser inte ens pulpitten i fören som tur har jag varit här en gång förut så spåret finns på plottern, så jag vet hur jag skall köra för det är inte fråga om att kasta ankar i hamnen, men hur går det om jag möter någon utan AIS eller radare. Det andra dilemmat är att jag vet att där finns minst 50 segelbåtar för ankar utanför ön Culatra och dit kan jag under inga omständigheter gå i den här dimman utan att köra in i någon, jag kan inte heller gärna lägga mig i farleden som den segelbåt som jag passerar väldigt när han har ett blinkade ledljus i fören så jag observerar honom i tid. Klockan börjar redan närma sig åtta men ingen gryning i sikte bara dimma jag funderade först på att lägga mig framför båten med blinkande ledljus men jag har bara ankarlyset i masttoppen som knappt syns i den här tjockan, som tur studerar jag plottern väldigt noga och hittar ett ankarmärke lite väster om farleden och dit kryper jag sakta och exakt på märket ankrar jag och här ligger jag i skrivande stund. Jag sätter med en bild av de andra 50 som ligger utanför Culatra

. Det är högvatten nu och alla holmarna och grynnorna är borta nu är det bara en insjö,.

Rota 29.8 på kvällen
Efter att ha förberett allt för morgondagens segling t.o.m betalat hamnavgiften för att det gäller att komma iväg så tidigt som möjligt för om väder prognosen håller kommer jag att få motvind  på kvällen och på måndagsmorgonen. Problemet är hur jag skall få min deposition på 15 € tillbaks för marinkontoret öppnar inte i morgon, det gäller att hitta någon vakt. Jag tror att den portugisiska båten Miango här bredvid har samma planer för besättningen kojsar redan. Det ordnar sig väl som vanligt. Det som jag egentligen tänkte berätta om är att efter förberedelserna stack jag till stan, vita byxor och vit skjorta och vita skor som en äkta yachtsman, det är bara Rolexen som fattas. Cyklade lite runt här och var och tänkte till slut ta en bit mat på Tabanco La Alondra men det såg tomt ut så jag fortsatte till krogen där jag fick nobben, den heter förresten La Dolce Vita och nu ordnades bord åt den ensamma seglaren, det blev också i kväll service av första klass, för det visade sig att ägarinnan kom från Jönköping i Sverige, hon hette förresten Therese och hennes man från Italien och de tillsammans höll restaurangen som serverade antipasta och pasta av högsta klass. Kanske Berlusconi i alla fall hade rätt när han kritiserade våra matvanor i Finland. Det var en trevlig omväxling att bli bemött på svenska, jag fick dessutom reda på att nu på sommaren är det mest bara spanjorer och lite tyskar här men till vintern kommer det svenskar och andra nationaliteter mest för att spela golf, dessutom kan man ta båten till Cadiz om man får långtråkigt. Det blev lite sovit på grund av hård vind i natt, dessutom var jag uppe vid 2 tiden på morgonen och slog i 2 extra förtöjningslinor, grannarna gjorde likaså en halv timme senare. Nu har dock vinden avtagit och jag planerar att ge mig av på eftermiddagen då vattnet stigit några timmar, det blir nattsegling den här gången. Det blir en liten paus i bloggen för i Culatra finns ingen Wi-Fi.

Rota monumentet samt Therese utanför La Dolce Vita

Rota 29.9
Det är konstigt vad tiden bara flyter iväg. Före frukost tog jag mig till playan här intill för lite morgon gymnastik och simning, det blev bara lite simning för det var ebb och trots att jag gick nästan 1 km ( ngt. överdrivet ) hade jag bara lerigt vatten till knäna och när jag slutligen doppade mig fick jag nästan skråmor på magen, så den playan kan inte rekommenderas, men det finns åtminstone 3 till av vilka en är ut mot atlanten, problemet med den är att man måste cykla genom stan för att nå dit. Efter frukosten var det dags att hitta en supermarket för jag behöver förnödenheter för åtminstone 3 dagar som jag tänkt ligga för ankar utanför Faro, detta för att spara lite på pensionen, det behövs också vatten och som jag skrivit förut så finns det inga slangar i marinorna nuförtiden så det var bara att skaffa en egen. Hela shopping operationen tog över 3 timmar och på vägen hem började det blåsa liten kuling från söder, och då var det inte lätt med 2 plastkassar på var sida om styrstången och ett slangpaket på pakethållaren, dessutom ryggsäcken på ryggen och solhatten antingen på väg att flyga eller i ögonen, tur att man hade solglasögon annars hade man dessutom fått sand i ögonen. Jag undrar lite hur ryssen som gav sig iväg i morse har det därute i sin gamla stålbåt som liknade en S30:a, jag tror dessutom masten var av stål och inte av aluminium. Jag glömde nämna att på vägen hit från Barbate hade man en situation med båtar fulla med flyktingar i Gibraltar sundet. Stationen på Tarifa bad alla båtar att hålla utkik och rapportera om man fick syn på dem, det var kanske tur att man seglade västerut och inte österut för Tarifa hade varit nästa hamn efter Barbate. Hoppas vinden avtar något tills imorgon, då jag tänkt avsegla mot Faro.

Rota 28.8
Det blir en sen morgon, sov dåligt om det beror på konjaken eller att jag brände ryggen på vägen hit för i motvinden kände man inte effekten av solen. Nå lite efter 10 är jag i full gång, torkar upp lite vatten ur kölsvinet, diskar och rengör origon med stålull. Sen är det tid för ett besök i stan mest söker jag efter en färgbutik där man ev. kunde hitta sprit till köket. Efter ett tags cyklande i de trånga gränderna, det är säkert 30 grader varmt, hittar jag mig på plaza Andalucia där det blir en öl med tapas, räkor, krabba och varm bläckfisk, det är första gången jag vågar mig på det. Kalaset kostar bara 6 € så det var det värt. På eftermiddagen är det varmt och jag hittar ingen svalka i båten, man borde kanske bege sig ut på havet, men istället monterar jag upp solskyddet över sittbrunnen och nu kan jag sitta och skriva bloggen och läsa i skuggan medan en liten fläkt smeker den bara överkroppen. Det tråkiga här att man inte har Wi-Fi i marinan utan man måste transportera den här tegelstenen ( datorn ) till en WI-Fi restaurang och då kan man inte på samma gång ta sig till playan för ett dopp. Det får bli lite fram och tillbaka.
La Grande Mia i Rota

Barbate - Rota 27.8
Hade tänkt stanna en dag till i Barbate och sedan segla på fredagen raka vägen till Culatra utanför Faro, enligt prognosen skulle vindarna vara tjänliga då. Men på morgonen ändrar jag mig och beslutar att segla till Rota som ligger norr eller nordväst om Cadiz. Det börjar inte så bra flickan i hamnkontoret glömmer att ta betalt och när jag kommer till båten får jag samvetskval och cyklar tillbaks och säger att du glömde att ta betalt du gav mig bara min deposition för kortet 15€  tillbaks. Hon blir förstås väldigt glad att det ännu finns ärliga kunder, men när jag skall tillbaks till båten fungerar inte porttelefonen och jag kommer inte in utan måste cykla tillbaks en tredje gång, allt som allt förlorar jag en timme. En timme medvind och medström betyder mycket när man efter en timmes segling får både vind och ström emot sig, det blev mycket motor och trots det gör vi bara 4 ,5 knop, hela sträckan på 37 sjömil tar 9,5 timmar. Positivt är att trots att vi får vatten över oss så håller den nya mastkragen tätt och även den tidigare tätade förluckan.
Klockan är 21.30 när jag äntligen efter förtöjning och dusch tar mig iland för en sen middag, åt bara lite sallad med varm korv på vägen. Rota tycks efter första ögonkastet vara en riktigt trevlig och en annorlunda plats. Söder om marinan som ligger mitt i stan ligger en Spansk flottbas. På första restaurangen fick jag nobben allt reserverat gick sedan in i en plaza  och där av en slump hamnade jag på en restaurang Tabanco La Alondra. Det tycks vara så att vissa människor passar bättre än andra som krögare, och som det nu var så här träffade jag krögarens krögare. han höll ordning på servitörerna med järnhand han hade tid för kunderna och hade den där speciella blicken, och när jag såg att folk köade för att få bord föreslog jag att jag kunde flytta till ett mindre bord sa han tack men sitt du bara där du sitter jag har hur mycket tomma bord som helst inne i restaurangen. Det blev musslor som förrätt och fisk filer som huvudrätt men när det kom till desserten konstaterade han att vi har ingen dessert bara fisk. Då frågade jag har du ingen konjak då sa han yes, får det lov att vara en kupa, och det var kupa det. Den var stor som en vas och servitören hällde i utan måttglas och alla bara stirrade. Ja det var den bästa restaurangen i hela Andalucien från Ayamonte till Barbate. Jag föreställer mig att jag den här kvällen kunde iaktta ett tvärsnitt av den spanska befolkningen, unga som gamla, familjer med barn, kärlekspar etc. och det var intressant. Jag stannar nog här över weekenden för att se mera.

 Har ni sett en begravningsplats för uttjänta stockankaren förut Barbate

 Playan på Barbate

Cadiz - Barbate 25.8
Kommer iväg 9-tiden och det är lugnt, just när jag skall runda piren kommer Anthem of the Seas emot så jag får kvickt dra ned på gasen köra så nära piren jag bara vågar för så jävla stor är den. Första biten kommer vinden emot och jag passar på att hissa storseglet. Efter ett det gröna bojen nr 8 rullar jag ut genuan och låter motorn gå på 1500 varv, på det sättet får jag lite fartvind och stabilare gång. Vid nästa gir blir det mera med och det är bara att rulla in genuan och tar ner storseglet för att få ordning på skvalpandet. Efter en timme når vindstyrkan 3 - 4 m/s och det blir dags att hissa storseglet igen dessutom sätter jag spinnaker och nu gör vi i snitt 5 knop utan motor. Sista timmen innan jag når Barbate blir det motor igen. Det är ca. 40 sjömil till Barbate och jag når hamnen klockan 17 en timme tidigare än beräknat. Det finns gott om plats i marinan, och endast 3 utländska båtar mig in beräknat så nu har juntans prisnivå inverkat på båtbeståndet. Nauticalen lovade lägre pris här men det är samma som de övriga 31 €/ natt för min båt som är 11,85 lång. Lovas det lämpliga vindar sån seglar jag tillbaks till Portugal så fort som möjligt. Det kunde förstås vara ett alternativ att segla till Marocko härifrån, men det blir för många språk att lära sig på en gång, det får räcka med Spanska och Portugisiska. Jag sätter med lite bilder från Cadiz för här ligger marinan 3 km från stan och den ser ganska liten ut så det blir inte så många bilder härifrån.

Se hur Anthem of the Seas påverkar stadsbilden, det kom in två stora färjor så därför har de program.

Cadiz 24.8
Vilken tur att man inte åt på restaurangen kvällen innan, ty Lotte och Jen hade ätit någonting olämpligt och orkade inte följa med på dagens kulturrunda. Jag hade tänkt ta mig till borgen som bevakar sydvästra Cadiz men så långt kom jag aldrig för på vägen körde jag in i Genova parken, den var stor och vacker, dessutom hade man bakat in en botanisk trädgård, dit gick halva kvällen. Efter det cyklade jag till samtliga kyrktorn för att hitta Santa Cruz kyrkan föregångaren till Katedralen, men trots goda försök och mycket trampande hittade jag inte just denna. På vägen mellan kyrkorna fann jag en bokaffär där jag köpte ett spanskt svenskt lexikon och en engelsk skönlitterär bok. Danskarna gör nog rätt som stannar några dagar till för det utlovas en hel del fina program inför helgen, dessutom borde man ha besökt museet för jag tror det var härifrån den spanska armadan startade när de skulle erövra England. Det är synd att den Andaluciska Juntan har satt så högt pris i marinorna att de nu gapar tomma. Få se hur det är i Barbate dit jag är på väg imorgon.

Chipona - Cadiz 23.8
Kanske ni märker men Chipona heter Chipona och inte Chiponia som jag tidigare skrivit. Det är ingen direkt brådska på morgonen för det är högvatten först halv tio och det är bara drygt 20 sjömil till Cadiz och Puerto America. Det gäller dock att vara förberedd att segla lite längre för Almanackan säger att det alltid är fullt i marinan. Lyckligtvis så är inte fallet utan det finns gått om plats. Det finns minst tre marinor inom räckhåll här i viken. Seglingen hit var något obekväm på grund av sjögången och utfarten från Chipona var riktigt skvalpig innan man fick lägga om kursen söderut. När jag sist och slutligen checkat in ( beror på siestan mellan 2 - 4 ) hamnkontoret stängt, dessutom blir jag tvungen att förflytta mig till den inre marinan, men flickan lovar att hon skickar någon att ta emot tamparna. Flickan har gett mig plats 17 och när jag närmar mig är mottagaren bara halvvägs och vinkar mig till en annan plats det blir en runda till och när jag gör det kommer en framfusig spanjor och angör plats 17. Landkalle hjälper jäveln att förtöja och jag måste backa in i den friska vinden på plats 16, men som tur går det bra. När jag får båten förtöjd sticker spanjoren iväg han har bara lämnat iland 2 killar, det var som värst!
Det är onödigt att gräma sig över spilld mjölk så istället uppsöker jag danskarna som jag träffat första gången i Brest och som seglar en Banner 40, vi har följts åt hela vägen med den skillnaden att då den båten seglar så mycket snabbare ligger de alltid flera dygn i marinan. Vi kommer i alla fall överens om att ta en titt på stan och speciellt Katedralen som dominerar utsikten, kanske med undantag för hängbron. Det blir en riktig trevlig kväll med åsiktsutbyte om skillnaden mella Andalucien och Portugal. Båda delar vi åsikten att andalucierna är arroganta talar bara sitt språk med flit så att man kan lura utlänningar som inte talar deras språk, gäller speciellt de små krogarna, det kan vara direkt en orsak till att det inte förekommer turister här. Galicien var bättre. Trots detta beslutar vi att stanna en natt till för Cadiz är en fascinerande stad. Här Lotte och Jen