Skeppsbrottet !
Det här utgör den sista skriften i bloggen norden runt med La Grande Mia. Vid midnatt mellan den 26- 27.2 körde La Grande Mia upp på korallrevet Bird Cay 87 sjömil SW om Jamaica, banken heter Pedro bank.
La Grande Mia klarade grundstötningen men kom inte loss för egen maskin. Tyvärr visade det sig att kustbevakningsstationen som fanns på Middle Cay inte långt därifrån saknade VHF station. Då det inte fanns några seglare eller fartyg i närheten var det bara att ty sig till nödraketer. Efter någon timme började ljus skymta på revet och i vattnet nära båten snurrade dessutom en båt. När jag upptäckte båten och försökte få dem att skicka över en lina släcktes ljuset och även de två personer som vadat ut till båten försvann. Tidvattnet hade nu vänt och var på väg in och båten gjorde en plötslig ryck vilket gjorde att jag föll från babordskanten mot styrpiedestalen och bröt ett par revben. Nu började båten röra på sig och vi gled mera in på revet, jag hade på grund av skadan ingen kraft att få fram ankaret för att få ut det och stoppa båten. Medan båten drev försökte jag styra ut men rodret var låst mot revkanten det gick inte att styra. Efter ca 200 m stannade den. Jag hade medan jag väntade på hjälp gjort flotten klar och fyllt den med det väsentligaste jag kunde ju inte se att det fanns fast mark 1,5 sjömil till styrbord. Men där såg jag två ljuskäglor och gjorde beslutet att lämna båten. Jag valde att vada med flotten på släp för det hade kommit in lite vatten i den och det för att undvika att allt skulle bli vått . Väl framme mötte jag 2 sjöbevakare som tog mig över ön till en väntade båt med utombordare och förde mig till basen på Middle Cay. Tyvärr måste vi lämna flotten kvar med de tyngsta tillbehören.
Efter ett kort förhör tog sig befälhavaren med några män tillbaks till revet för att hämta flotten, på grund av revbensskadan stannade jag kvar på huvudön. Det visade sig när de återvände att fiskarna hade både varit i flotten och i båten. Bland annat satelittelefonen och en del andra artiklar som förnödenheter och sjöställ saknades. Följande morgon lovade fiskarna dra loss båten från revet och jag följde med för att se om det skulle vara mödan värt för de hade redan tagit med sig alla förtöjningslinor till huvudön. Beslutet att överge båten var inte svårt, fiskarna hade under natten tömt båten på så gott som allt. Och i stället för att förbereda bogseringen började man söndra och stjäla mera, nu tog man även bort båda ankarna och kättingarna istället för att få ut ett av dem, så att jag med winschens hjälp kunde ha varpat ut båten. Det fanns ingen som kunde få ordning på fiskarna de hade ingen vilja att hjälpa, kustbevakningen saknade också medel för de var beroende av fiskarna och deras båtar.
Basön eller Middle Cay saknade både hamn, rinnande vatten och elektricitet. Fiskarsamhället lever olagligt där i enkla plåtskjul och man försöker sakta men säkert få ordning på det men p.g.a knappa resurser går det väldigt långsamt. Det finns inga barn på ön men väl barer och prostituerade och under natten kunde jag höra rop på hjälp och följande morgon fick kustbevakningen in en anmälan om våldtäkt.
Hur kunde det hända för jag var medveten om banken, men visste inte att det fanns öar där.
Hela dagen hade jag kämpat med att vindrodret som korrigerade alltid mera mot norr än mot söder om det berodde på golfströmmen eller tidvattnet vet jag inte. Med hjälp av en vindkantring och spinnakern hade jag lyckats ta mig 2,7 sjömil söder om layline, sent på eftermiddagen fick jag napp och drog upp en fin guldmakrill ( Dorado ), medan jag kämpade med den hade vi förlorat dessa 2,7 sjömil och låg på linjen, och medan jag gjorde klart för att rensa och filera fisken ökade vinden från 16 knop till 20 och det var dags att ta ner spinnakern och ersätta den med spirad genua och säkrat storsegel (försedd med preventer gaj ). Antagligen på grund av följande vindkantring och min långsamma reaktion hade vindrodret ändrat kursen mera mot norr och för nära revet för enligt kontroll på telefonen när jag passerade Kingston borde vi ha gått söder om revet. Problemen med elektroniska kort är att man sällan använder tillräckligt stor skala för att kunna se detaljer på dessa små rev och öar. Världskartan på plottern är under inga omständigheter att lita på ty skalan man måste använda sig är så liten att man kan vara 2 sjömil på fel sida om layline utan att det syns.
Graven
Som minne av La Grande Mia en välseglande och stabil båt som tryggt tagit mig från S:T Petersburg runt Kola Halvön, runt Nordkap till Shetland och söderut till denna ogästvänliga ö mitt i Karibiska havet har jag tagit med mig en snäcka ( Camshell ) som skall få stå på hedersplats i mitt kommande hem. Om det blir ny båt och nya äventyr eller om jag blir landkrabba får framtiden utvisa. I familjen finns ännu 3 st segelbåtar så segling kan jag fortsätta med, men Sydamerika och Stilla havet är ännu av intresse. Hur som helst tar La Grande Mias historia slut här och om det blir fortsättning blir det i en ny blogg.
" Att segla är nödvändigt men att se den misär som förekommer väster om Virgin Islands är beklämmande men intressant." Då först förstår man hur bra vi har det.
Det här utgör den sista skriften i bloggen norden runt med La Grande Mia. Vid midnatt mellan den 26- 27.2 körde La Grande Mia upp på korallrevet Bird Cay 87 sjömil SW om Jamaica, banken heter Pedro bank.
La Grande Mia klarade grundstötningen men kom inte loss för egen maskin. Tyvärr visade det sig att kustbevakningsstationen som fanns på Middle Cay inte långt därifrån saknade VHF station. Då det inte fanns några seglare eller fartyg i närheten var det bara att ty sig till nödraketer. Efter någon timme började ljus skymta på revet och i vattnet nära båten snurrade dessutom en båt. När jag upptäckte båten och försökte få dem att skicka över en lina släcktes ljuset och även de två personer som vadat ut till båten försvann. Tidvattnet hade nu vänt och var på väg in och båten gjorde en plötslig ryck vilket gjorde att jag föll från babordskanten mot styrpiedestalen och bröt ett par revben. Nu började båten röra på sig och vi gled mera in på revet, jag hade på grund av skadan ingen kraft att få fram ankaret för att få ut det och stoppa båten. Medan båten drev försökte jag styra ut men rodret var låst mot revkanten det gick inte att styra. Efter ca 200 m stannade den. Jag hade medan jag väntade på hjälp gjort flotten klar och fyllt den med det väsentligaste jag kunde ju inte se att det fanns fast mark 1,5 sjömil till styrbord. Men där såg jag två ljuskäglor och gjorde beslutet att lämna båten. Jag valde att vada med flotten på släp för det hade kommit in lite vatten i den och det för att undvika att allt skulle bli vått . Väl framme mötte jag 2 sjöbevakare som tog mig över ön till en väntade båt med utombordare och förde mig till basen på Middle Cay. Tyvärr måste vi lämna flotten kvar med de tyngsta tillbehören.
Efter ett kort förhör tog sig befälhavaren med några män tillbaks till revet för att hämta flotten, på grund av revbensskadan stannade jag kvar på huvudön. Det visade sig när de återvände att fiskarna hade både varit i flotten och i båten. Bland annat satelittelefonen och en del andra artiklar som förnödenheter och sjöställ saknades. Följande morgon lovade fiskarna dra loss båten från revet och jag följde med för att se om det skulle vara mödan värt för de hade redan tagit med sig alla förtöjningslinor till huvudön. Beslutet att överge båten var inte svårt, fiskarna hade under natten tömt båten på så gott som allt. Och i stället för att förbereda bogseringen började man söndra och stjäla mera, nu tog man även bort båda ankarna och kättingarna istället för att få ut ett av dem, så att jag med winschens hjälp kunde ha varpat ut båten. Det fanns ingen som kunde få ordning på fiskarna de hade ingen vilja att hjälpa, kustbevakningen saknade också medel för de var beroende av fiskarna och deras båtar.
Basön eller Middle Cay saknade både hamn, rinnande vatten och elektricitet. Fiskarsamhället lever olagligt där i enkla plåtskjul och man försöker sakta men säkert få ordning på det men p.g.a knappa resurser går det väldigt långsamt. Det finns inga barn på ön men väl barer och prostituerade och under natten kunde jag höra rop på hjälp och följande morgon fick kustbevakningen in en anmälan om våldtäkt.
Hur kunde det hända för jag var medveten om banken, men visste inte att det fanns öar där.
Hela dagen hade jag kämpat med att vindrodret som korrigerade alltid mera mot norr än mot söder om det berodde på golfströmmen eller tidvattnet vet jag inte. Med hjälp av en vindkantring och spinnakern hade jag lyckats ta mig 2,7 sjömil söder om layline, sent på eftermiddagen fick jag napp och drog upp en fin guldmakrill ( Dorado ), medan jag kämpade med den hade vi förlorat dessa 2,7 sjömil och låg på linjen, och medan jag gjorde klart för att rensa och filera fisken ökade vinden från 16 knop till 20 och det var dags att ta ner spinnakern och ersätta den med spirad genua och säkrat storsegel (försedd med preventer gaj ). Antagligen på grund av följande vindkantring och min långsamma reaktion hade vindrodret ändrat kursen mera mot norr och för nära revet för enligt kontroll på telefonen när jag passerade Kingston borde vi ha gått söder om revet. Problemen med elektroniska kort är att man sällan använder tillräckligt stor skala för att kunna se detaljer på dessa små rev och öar. Världskartan på plottern är under inga omständigheter att lita på ty skalan man måste använda sig är så liten att man kan vara 2 sjömil på fel sida om layline utan att det syns.
Graven
Som minne av La Grande Mia en välseglande och stabil båt som tryggt tagit mig från S:T Petersburg runt Kola Halvön, runt Nordkap till Shetland och söderut till denna ogästvänliga ö mitt i Karibiska havet har jag tagit med mig en snäcka ( Camshell ) som skall få stå på hedersplats i mitt kommande hem. Om det blir ny båt och nya äventyr eller om jag blir landkrabba får framtiden utvisa. I familjen finns ännu 3 st segelbåtar så segling kan jag fortsätta med, men Sydamerika och Stilla havet är ännu av intresse. Hur som helst tar La Grande Mias historia slut här och om det blir fortsättning blir det i en ny blogg.
" Att segla är nödvändigt men att se den misär som förekommer väster om Virgin Islands är beklämmande men intressant." Då först förstår man hur bra vi har det.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti