Puerto Rico 20.2
Den här texten är skriven på väg från Puerto Rico Palma del Mar till Honduras dit det är 1160 sjömil. Det är tänkt att segla sträckan utan mellanlandningar men både Dominikanska republiken och Jamaica ligger nära rutten. Väster om Haiti tar Garmin kortet slut och Honduras Trohiljo kommer att angöras med hjälp av telefonen. Tyvärr verkar det omöjligt att få Garmin delar någonstans, sjökortet beställdes av Budget Marin och skulle levereras tisdagen den 14.2 det kom inte fram, jag hade betalat 125 Dollar i förskott som man ännu inte har återbetalats, och jag har ingen aning om hur jag skall få pengarna tillbaka. Värre är att jag på grund av allt stök förlorade 8 dagar utan att få någonting vettigt uträttat med undantag för att jag hade tid att installera en ny toalett.
Det var en fin segling på 180 sjömil från San Martin till Puerto Rico Marina de Salinas där jag kastade ankar på fredagsmorgonen klockan 3.00. Infarten till marinan var blockerad av så många båtar för ankar utan ankarljus att jag i mörkret inte vågade gå in. Sov till klockan 11 då jag sökte mig in i marinan och väl förtöjd samt inklarerad i marinan då började äventyret. Jag frågade tjejen om jag skall klarera in hos tullen och hon gav mig numret till tullen och ba mig ringa, vilket jag också gjorde. Fick en man på tråden som sa du har väl inte stigit iland, du måste komma till Ponza Yacht och Fishing club för förtullning, jag kvickt tillbaks till båten och iväg problemet var bara att min inte uppgraderade plotter förde mig till Ponce hamn 30 sjömil tillbaks inte till Ponza, som ligger i väst. 30 sjömil mot vind och ström det skulle bli mörkt innan jag var framme. Jag hade kollat hamnen redan då jag passerade Puerto Rico på väg mot Salinas och informationen berättade att den var under konstruktion och därför hade jag valt att inte gå dit. Väl i hamnen inte att förväxla med marinan kallade jag på tullen och hamnkaptenen men ingen svarade, jag tog kontakt med sjöbevakningen som till min stora förvåning var US coastguard som vänligt nog gav mig ett telefonnummer dit jag skulle ringa. Nu gick det ju upp även för mig att jag var illegalt på amerkansk mark. Efter 1 timmes långt telefonförhör med tullchefen där vi båda kunde konstatera att jag saknade både visum och giltig cruising licens, blev jag till slut uppmanad att uppsöka närmaste marina som var marina Humacao Yacht Club vid Plaza del Mar, jag skulle inte få gå iland före 2 st tulltjänstemän hade besökt och förhört mig. Allt skedde i mörker med båten snurrande och drivande i den trånga hamnbassängen. Nu gällde det att hitta marinan med hjälp av det undermåliga Garminkortet som tur råkade chefen för marinan vara på fest i ett av slotten ( lite större egnahemshus ) och såg en segelbåt som sakta sökte sig in mellan stenar och kanaler och kom och lotsade in mig med hjälp av VHF, mobiltelefonljus och golfkartljus väl inne öppnade sig mastodontiska anläggningar i hamnbassängen. Följande dag kom sedan två beväpnade tullare och gav mig tillstånd att hyra bil med vilken jag sedan skulle ta mig 30 km norrut till Fajardo ( uttalas Fahardo ) tullhuset för immigration. Förtullningen kostade 20 Dollar Visa skulle kosta mig 587 Dollar och Cruising License för USA områden 19 Dollar. Jag hade förstås bara Euron och på de två automaterna i hamnen kunde jag av någon anledning inte få ut pengar. Robert hamnarbetaren lånade mig 20 Dollar med vilken vi blev av med tullen. När jag slutligen i hyrbilen kom till Fajardo frågade de mig om jag hade pengar med mig. Jag svarade att datorn är med och om jag får faktura så betalar jag genast och ger dem arkiveringskoden, men det var US treasures som gällde och de kunde inte skriva faktura. Den gamla sympatiska tullmannen ringde sin chef och övertygade honom att vi lättare får ärendet avklarat om man efterskänker kraven, så jag fick vara 3 dagar gratis i Puerto Rico och dessutom äger ja nu en cruising licens värd 19 dollar. Efter att blivit fotograferad och man tagit mina fingeravtryck ( obs På gammalt vis med svarta fingrar ) fick jag ta mig tillbaks till båten. Jag ursäktade mig mycket för att jag åsamkat dem så mycket möda och besvär, varpå den äldre av dem konstaterade ingen fara det är bara bra att såna som du finns för annars skulle vi vara utan jobb. Såväl fredagen och lördagen hade gått åt så inga båt-tillbehöraffärer hade mera öppet så det var bara att bunkra lite färskvaror för på måndagen tog mitt uppehållstillstånd slut. Det blev inga reservdelar eller seglingsquider här heller.
Marinan var fin servicen och infrastrukturen i området likaså men det kostar också så marinan stod så gott som tom med undantag för en del riktiga lyxjakter. För min lilla båt debiterade man 63 dollar plus skatt/dygn, vatten och el enligt förbrukning. Hamnkaptenen var imponerad när jag tog fram adaptern som gjorde att jag kunde koppla in mig på 110 volt och frågade var man kunde köpa sådana, det visste jag inte för min var från Honda generatorn som jag har med mig i båten. De tycks ha problem med båtar från Europa och man hade ett antal europeiska kontakter och skarvkablar överlopps av vilka jag fick 2 nya i gåva. Ett typiskt fenomen här i området var att alla turister, servicemän etc. åkte Golfkarts ingen tog ett extra steg. Kanske ett bevis på livskvalitet?
skepparen med röda byxor efter atlanten
Flickan i Humaco Yacht Club Puerto Rico nedan klubbhuset
Den här texten är skriven på väg från Puerto Rico Palma del Mar till Honduras dit det är 1160 sjömil. Det är tänkt att segla sträckan utan mellanlandningar men både Dominikanska republiken och Jamaica ligger nära rutten. Väster om Haiti tar Garmin kortet slut och Honduras Trohiljo kommer att angöras med hjälp av telefonen. Tyvärr verkar det omöjligt att få Garmin delar någonstans, sjökortet beställdes av Budget Marin och skulle levereras tisdagen den 14.2 det kom inte fram, jag hade betalat 125 Dollar i förskott som man ännu inte har återbetalats, och jag har ingen aning om hur jag skall få pengarna tillbaka. Värre är att jag på grund av allt stök förlorade 8 dagar utan att få någonting vettigt uträttat med undantag för att jag hade tid att installera en ny toalett.
Det var en fin segling på 180 sjömil från San Martin till Puerto Rico Marina de Salinas där jag kastade ankar på fredagsmorgonen klockan 3.00. Infarten till marinan var blockerad av så många båtar för ankar utan ankarljus att jag i mörkret inte vågade gå in. Sov till klockan 11 då jag sökte mig in i marinan och väl förtöjd samt inklarerad i marinan då började äventyret. Jag frågade tjejen om jag skall klarera in hos tullen och hon gav mig numret till tullen och ba mig ringa, vilket jag också gjorde. Fick en man på tråden som sa du har väl inte stigit iland, du måste komma till Ponza Yacht och Fishing club för förtullning, jag kvickt tillbaks till båten och iväg problemet var bara att min inte uppgraderade plotter förde mig till Ponce hamn 30 sjömil tillbaks inte till Ponza, som ligger i väst. 30 sjömil mot vind och ström det skulle bli mörkt innan jag var framme. Jag hade kollat hamnen redan då jag passerade Puerto Rico på väg mot Salinas och informationen berättade att den var under konstruktion och därför hade jag valt att inte gå dit. Väl i hamnen inte att förväxla med marinan kallade jag på tullen och hamnkaptenen men ingen svarade, jag tog kontakt med sjöbevakningen som till min stora förvåning var US coastguard som vänligt nog gav mig ett telefonnummer dit jag skulle ringa. Nu gick det ju upp även för mig att jag var illegalt på amerkansk mark. Efter 1 timmes långt telefonförhör med tullchefen där vi båda kunde konstatera att jag saknade både visum och giltig cruising licens, blev jag till slut uppmanad att uppsöka närmaste marina som var marina Humacao Yacht Club vid Plaza del Mar, jag skulle inte få gå iland före 2 st tulltjänstemän hade besökt och förhört mig. Allt skedde i mörker med båten snurrande och drivande i den trånga hamnbassängen. Nu gällde det att hitta marinan med hjälp av det undermåliga Garminkortet som tur råkade chefen för marinan vara på fest i ett av slotten ( lite större egnahemshus ) och såg en segelbåt som sakta sökte sig in mellan stenar och kanaler och kom och lotsade in mig med hjälp av VHF, mobiltelefonljus och golfkartljus väl inne öppnade sig mastodontiska anläggningar i hamnbassängen. Följande dag kom sedan två beväpnade tullare och gav mig tillstånd att hyra bil med vilken jag sedan skulle ta mig 30 km norrut till Fajardo ( uttalas Fahardo ) tullhuset för immigration. Förtullningen kostade 20 Dollar Visa skulle kosta mig 587 Dollar och Cruising License för USA områden 19 Dollar. Jag hade förstås bara Euron och på de två automaterna i hamnen kunde jag av någon anledning inte få ut pengar. Robert hamnarbetaren lånade mig 20 Dollar med vilken vi blev av med tullen. När jag slutligen i hyrbilen kom till Fajardo frågade de mig om jag hade pengar med mig. Jag svarade att datorn är med och om jag får faktura så betalar jag genast och ger dem arkiveringskoden, men det var US treasures som gällde och de kunde inte skriva faktura. Den gamla sympatiska tullmannen ringde sin chef och övertygade honom att vi lättare får ärendet avklarat om man efterskänker kraven, så jag fick vara 3 dagar gratis i Puerto Rico och dessutom äger ja nu en cruising licens värd 19 dollar. Efter att blivit fotograferad och man tagit mina fingeravtryck ( obs På gammalt vis med svarta fingrar ) fick jag ta mig tillbaks till båten. Jag ursäktade mig mycket för att jag åsamkat dem så mycket möda och besvär, varpå den äldre av dem konstaterade ingen fara det är bara bra att såna som du finns för annars skulle vi vara utan jobb. Såväl fredagen och lördagen hade gått åt så inga båt-tillbehöraffärer hade mera öppet så det var bara att bunkra lite färskvaror för på måndagen tog mitt uppehållstillstånd slut. Det blev inga reservdelar eller seglingsquider här heller.
Marinan var fin servicen och infrastrukturen i området likaså men det kostar också så marinan stod så gott som tom med undantag för en del riktiga lyxjakter. För min lilla båt debiterade man 63 dollar plus skatt/dygn, vatten och el enligt förbrukning. Hamnkaptenen var imponerad när jag tog fram adaptern som gjorde att jag kunde koppla in mig på 110 volt och frågade var man kunde köpa sådana, det visste jag inte för min var från Honda generatorn som jag har med mig i båten. De tycks ha problem med båtar från Europa och man hade ett antal europeiska kontakter och skarvkablar överlopps av vilka jag fick 2 nya i gåva. Ett typiskt fenomen här i området var att alla turister, servicemän etc. åkte Golfkarts ingen tog ett extra steg. Kanske ett bevis på livskvalitet?
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti