Portimao - Faro 28.9
En händelserik segling i motvind. Kollade vädret kvällen innan på yr.no som vanligt det lovades svaga vindar från ost och sydost hela veckan så egentligen var det ingen skillnad, båten skall ju tas upp på torsdag eller fredag så det är bättre att va i tid då ju flyget till Helsingfors avgår den 6.10, dessutom fick jag mail från Juha som skulle vara i Faro på tisdagen. Jag blev försenad i starten av många orsaker. Marinan öppnade först kl.9 efter det kom Ralf och tog farväl och när jag egentligen skulle ge mig av började det vina i riggen och vindstyrkan var uppe i 10 m/s så jag beslöt att byta försegel till fock, klockan var 11.30 när jag slutligen kastade loss. Sjön var brant och besvärlig men vi gjorde i alla fall 3,5 knop i snitt och tack vare ett rev i storseglet tog vi inte så mycket vatten över oss. När jag passerade Albufeira såg det ännu ut som om jag skulle nå Faro innan det blev mörkt, i bredd med Vilamoura övervägde jag att gå i hamn för nu insåg jag att det blir mörkt innan jag når inloppet till Faro, men i och med att vinden avtog tänkte jag att det kan inte vara så farligt trots att jag visste att vattnet var på väg ut. Jag hade dessutom smsat till Gunnar att jag beräknar vara utanför Culatra 20.30. Då jag närmade mig inloppet såg jag en lanterna som åkte fram och tillbaka utanför vågbrytarna, det var en mindre båt som inte vågade gå in i strömmen. Klockan var kanske 21.30 och det var som mörkast för månen var nere vid horisonten och ännu röd när jag kom in i infernot. Aldrig har jag rattat min båt så mycket på en sjömil som nu med gasen i botten och ändå ibland nere på 0 knop innan jag slutligen kom in bakom vågbrytarna. Klockan 22.30 hade jag ankrat och nu lyste månen för fullt.
När jag vaknade följande morgon kunde jag konstatera att hela däcket är täckt med gräs som måste ha funnits i de överbrytande sjöarna när jag kom in, det ledde förstås till att jag genast kollade saltvattenfiltret som visade sig vara fullt med gräs, vilken tur att inte motorn gick varm i infernot. Och nu med facikt i hand kan jag bara konstatera att det hade varit bättre att gå in i Vilamoura för när jag på morgonen skulle ringa hade jag inget nätverk. Så jag har inte kunnat ringa och ingen har kunnat ringa till mig så jag gick miste om att träffa Juha. Som tur kom Gunnar över på eftermiddagen på en snabb visit så att jag fick använda hans telefon för att få problemet ordnat och nu på kvällen fungerar telefonen igen. Nu har jag sjösatt portti-båten och i morgon far jag tillsammans med Gunnar med taxibåten till Faro, kanhända det blir lite bilder också. Tyvärr var batteriet slut när det var dags att knäppa och på grund av att jag låg för ankar hade jag inte tillgång till 220 V, det blir bilder senare.
En händelserik segling i motvind. Kollade vädret kvällen innan på yr.no som vanligt det lovades svaga vindar från ost och sydost hela veckan så egentligen var det ingen skillnad, båten skall ju tas upp på torsdag eller fredag så det är bättre att va i tid då ju flyget till Helsingfors avgår den 6.10, dessutom fick jag mail från Juha som skulle vara i Faro på tisdagen. Jag blev försenad i starten av många orsaker. Marinan öppnade först kl.9 efter det kom Ralf och tog farväl och när jag egentligen skulle ge mig av började det vina i riggen och vindstyrkan var uppe i 10 m/s så jag beslöt att byta försegel till fock, klockan var 11.30 när jag slutligen kastade loss. Sjön var brant och besvärlig men vi gjorde i alla fall 3,5 knop i snitt och tack vare ett rev i storseglet tog vi inte så mycket vatten över oss. När jag passerade Albufeira såg det ännu ut som om jag skulle nå Faro innan det blev mörkt, i bredd med Vilamoura övervägde jag att gå i hamn för nu insåg jag att det blir mörkt innan jag når inloppet till Faro, men i och med att vinden avtog tänkte jag att det kan inte vara så farligt trots att jag visste att vattnet var på väg ut. Jag hade dessutom smsat till Gunnar att jag beräknar vara utanför Culatra 20.30. Då jag närmade mig inloppet såg jag en lanterna som åkte fram och tillbaka utanför vågbrytarna, det var en mindre båt som inte vågade gå in i strömmen. Klockan var kanske 21.30 och det var som mörkast för månen var nere vid horisonten och ännu röd när jag kom in i infernot. Aldrig har jag rattat min båt så mycket på en sjömil som nu med gasen i botten och ändå ibland nere på 0 knop innan jag slutligen kom in bakom vågbrytarna. Klockan 22.30 hade jag ankrat och nu lyste månen för fullt.
När jag vaknade följande morgon kunde jag konstatera att hela däcket är täckt med gräs som måste ha funnits i de överbrytande sjöarna när jag kom in, det ledde förstås till att jag genast kollade saltvattenfiltret som visade sig vara fullt med gräs, vilken tur att inte motorn gick varm i infernot. Och nu med facikt i hand kan jag bara konstatera att det hade varit bättre att gå in i Vilamoura för när jag på morgonen skulle ringa hade jag inget nätverk. Så jag har inte kunnat ringa och ingen har kunnat ringa till mig så jag gick miste om att träffa Juha. Som tur kom Gunnar över på eftermiddagen på en snabb visit så att jag fick använda hans telefon för att få problemet ordnat och nu på kvällen fungerar telefonen igen. Nu har jag sjösatt portti-båten och i morgon far jag tillsammans med Gunnar med taxibåten till Faro, kanhända det blir lite bilder också. Tyvärr var batteriet slut när det var dags att knäppa och på grund av att jag låg för ankar hade jag inte tillgång till 220 V, det blir bilder senare.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti