San Miguel 14.11
Det har gått en tid sedan senaste blogg och ni undrar förstås vad vi håller på med. Som sagts tidigare var vi på utflykt i bergen den 5.11. Klarade just regnet innan det blev farligt halt på stigarana. Resten av dagen gick åt att sitta på restaurangen och följa med åskvädret som drog förbi. Aldrig har man hört sådant buller som nu och ibland var strömmen borta så vi fick vänta på kaffet efter maten i ljussken. Det har varit ostadigt väder en dryg vecka och den 7 fick ungdomarna i finska båten La Vida för sig att namnen på båtarna skulle förevigas på pirväggen. Det blev långt in på kvällen innan de sista penseldragen drogs i ljuset av pannlampor, för vi var tvugna att avbryta arbetet mellan skurarna.
Den 8.11 seglade La Vida till Las Palmas och vi började planera vår avfärd mot Kap Verde. Det tog dock mycket mera tid än beräknat att bunkra båten med mat. Gun har kokat och rexat över 10 portioner mat för överfarten till Karibien. I byssan har det byggts hyllor som försetts med nät för olika sorts frukter och grönsaker. Olika föremål har förflyttats så att det som behövs ligger mera lättåtkomligt o.s.v.
Slutligen den 12.11 vid tretiden kastar vi loss efter avskedslunch med Michael och efter att ha fått utchecknings stämpeln från Kanarie holmarna. Vi sätter kurs mot el Hiero som vi hade tänkt besöka innan kursen sätts mot Kap Verde. Det går undan bara värre i den hårda vinden och när det är dags att gippa i bredd med Punta Roja sydspetsen av Teneriffa tänkte kapten starta motorn för att minska trycket på det revade storseglet men något är fel det hörs bara ett rossel från startmotorn och vi får inte i gång maskinen. Skepparen beslutar genast att det är bättre att vara på Teneriffa om det behövs reservdelar än på el Hiero, dessutom är både las Galletas och san Miguel bekanta marinor som besökts tidigare. Båda marinorna tillkallas genast på VHF:n men trots ett antal försök fås inga svar, till slut svarar Las Galletas på telefon där man får svaret att det är bättre att gå in i San Miguel. San Miguel svarar inte ens på telefonen så valet blir mellan att ankra utanför eller att segla in i mörker, det är fullmåne så sikten är inte så dålig. Skepparen beslutar sig för det senare alternativet att gå in för bara revad stor, klockan är 8 på kvällen så någon vänlig skäl som kan hjälpa till borde vara vaken, det som inte togs i beaktande var att marinan är fylld till bristningsgränsen, men som tur ligger det tre st. charterbåtar i bredd vid bränslepontonen, så vi seglar upp bredvid dem Gun får över en lina från fören och skepparen tar omedelbart ner seglet och det är först efter en kvart som man reagerar på den andra båten att någon lagt sig bredvid. Skepparens manöver får erkännande av både egen och andras besättningar.
I går morse demonteras startmotorn och det är bara att konstatera att det är fråga om samma materialfel som i Scotland för drygt 2 år sedan. Antagligen är det fråga om piratmotorer eller renoverade startmotorer som säljes som nya nuförtiden. Nu blir det till att skaffa 2 st så man har en i reserv eller närmare bestämt ett nytt motorfäste och en komplett ny startmotor, av det får man 2.
För tillfället är det 2 st personer som försöker hitta delarna här på ön. Så fort vi har delarna fortsätter vi mot el Hiero.
Nu vet vi redan att vi ligger här i alla fall en vecka ny startmotor har beställts från Brandt Oy och motorfästet som jag talade om kostar 100 € mera än en komplett ny startmotor så nu vet man i alla fall hur Yanmar tänker grönt och beaktar den globala uppvärmningen.
Konstnärerna i arbete
Konstverket och de stolta skepparna
Det har gått en tid sedan senaste blogg och ni undrar förstås vad vi håller på med. Som sagts tidigare var vi på utflykt i bergen den 5.11. Klarade just regnet innan det blev farligt halt på stigarana. Resten av dagen gick åt att sitta på restaurangen och följa med åskvädret som drog förbi. Aldrig har man hört sådant buller som nu och ibland var strömmen borta så vi fick vänta på kaffet efter maten i ljussken. Det har varit ostadigt väder en dryg vecka och den 7 fick ungdomarna i finska båten La Vida för sig att namnen på båtarna skulle förevigas på pirväggen. Det blev långt in på kvällen innan de sista penseldragen drogs i ljuset av pannlampor, för vi var tvugna att avbryta arbetet mellan skurarna.
Den 8.11 seglade La Vida till Las Palmas och vi började planera vår avfärd mot Kap Verde. Det tog dock mycket mera tid än beräknat att bunkra båten med mat. Gun har kokat och rexat över 10 portioner mat för överfarten till Karibien. I byssan har det byggts hyllor som försetts med nät för olika sorts frukter och grönsaker. Olika föremål har förflyttats så att det som behövs ligger mera lättåtkomligt o.s.v.
Slutligen den 12.11 vid tretiden kastar vi loss efter avskedslunch med Michael och efter att ha fått utchecknings stämpeln från Kanarie holmarna. Vi sätter kurs mot el Hiero som vi hade tänkt besöka innan kursen sätts mot Kap Verde. Det går undan bara värre i den hårda vinden och när det är dags att gippa i bredd med Punta Roja sydspetsen av Teneriffa tänkte kapten starta motorn för att minska trycket på det revade storseglet men något är fel det hörs bara ett rossel från startmotorn och vi får inte i gång maskinen. Skepparen beslutar genast att det är bättre att vara på Teneriffa om det behövs reservdelar än på el Hiero, dessutom är både las Galletas och san Miguel bekanta marinor som besökts tidigare. Båda marinorna tillkallas genast på VHF:n men trots ett antal försök fås inga svar, till slut svarar Las Galletas på telefon där man får svaret att det är bättre att gå in i San Miguel. San Miguel svarar inte ens på telefonen så valet blir mellan att ankra utanför eller att segla in i mörker, det är fullmåne så sikten är inte så dålig. Skepparen beslutar sig för det senare alternativet att gå in för bara revad stor, klockan är 8 på kvällen så någon vänlig skäl som kan hjälpa till borde vara vaken, det som inte togs i beaktande var att marinan är fylld till bristningsgränsen, men som tur ligger det tre st. charterbåtar i bredd vid bränslepontonen, så vi seglar upp bredvid dem Gun får över en lina från fören och skepparen tar omedelbart ner seglet och det är först efter en kvart som man reagerar på den andra båten att någon lagt sig bredvid. Skepparens manöver får erkännande av både egen och andras besättningar.
I går morse demonteras startmotorn och det är bara att konstatera att det är fråga om samma materialfel som i Scotland för drygt 2 år sedan. Antagligen är det fråga om piratmotorer eller renoverade startmotorer som säljes som nya nuförtiden. Nu blir det till att skaffa 2 st så man har en i reserv eller närmare bestämt ett nytt motorfäste och en komplett ny startmotor, av det får man 2.
För tillfället är det 2 st personer som försöker hitta delarna här på ön. Så fort vi har delarna fortsätter vi mot el Hiero.
Nu vet vi redan att vi ligger här i alla fall en vecka ny startmotor har beställts från Brandt Oy och motorfästet som jag talade om kostar 100 € mera än en komplett ny startmotor så nu vet man i alla fall hur Yanmar tänker grönt och beaktar den globala uppvärmningen.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti