La Restinga 2.12
Vad gör man när man väntar på fördelaktiga vindar? Efter motvinden hit vill man ju inte möta den en gång till och det är just vad som händer, idag det är SW 20 - 25 knop. Möjligtvis kan vi avsegla på lördag eftermiddag eller närmare kvällen, all denna försening förorsakad av trasig startmotor och dålig postgång.
I går företogs en lång cykeltur till världens ände d.v.s Faro de Orchilla och monumentet för 0 meridianen. Det var på Ptolemayos tid då jorden ännu var platt och det här var Spaniens västligaste punkt, så här slutade världen. Först gällde det uppför ca.11 km till 1000 m:s höjd sedan 12 km på platån och igen ca.7 km nedåt till 500m där man besöker Ermita de Nuestra en kyrka byggd till öns skyddshelgon Virgin de los Reyes. Det ordnas en pilgrimad på 37 km från El Hieros östra udde El Tamaguste till Faro de Orchilla där man besöker grottan där man först bevarade den heliga Jungfrun.
Enligt historien uppenbarade sig ett fartyg ( båt ) den 30.12 1545 i viken Mar de las Calmas som drev herrelöst fram och tillbaka. ( fotnot Mar de las Calmas bildades för 160 000 år sedan när 130 kubikkilometer landmassa rasade ut i atlanten ). Herdarna hade noterat båten och var på sin vakt. Det var mycket ovanligt att det färdades båtar så här långt från land så man befarade det värsta pirater. När båten efter en tid kom närmare spekulerade man om den råkat ut för någon storm och att man var utan mat och vatten. Andra var av den åsikten att båten bar på dåliga omen som inte tillät dem att beslå seglen och ankra upp i den höga sjön. Till slut drev den in i viken Orchilla där man ankrade. Herdarna under ledning av Major Bartolome de Morales beväpnade med bara krokar och påkar mötte kaptenen och besättningen som kommit iland med en roddbåt men förstod snart att de kommit i land i fredliga tecken, enligt besättningen drogs de iland av konstiga krafter men att man hade slut på både mat och vatten. Herdarna svarade att man kunde förse dem med bara sådant de hade d.v.s ost, kött och ull, kaptenen meddelade att man hade inga pengar ombord bara en staty av jungfru Maria som man kunde ge i utbyte mot varorna. Herdarna accepterade och när statyn hade förts iland kunde fartyget fortsätta västerut mot America. Det var 6 januari 1546. Historien fortsätter sedan och 1614 räddade statyn ön från den värsta torka som förekommit på ön då var allt sötvatten slut.
På grund av stela lår och lika lång hemfärd och ökande motvind måste kapten ge upp ca. 2 km från målet, man bör ta i beaktande att det gällde 500 m stigning och så brant att det inte gick att cykla, besättningen avbröt redan en timme tidigare.
Eremita de Nuestra
Faro de Orchilla med grottor och monument för 0 meridianen
Vad gör man när man väntar på fördelaktiga vindar? Efter motvinden hit vill man ju inte möta den en gång till och det är just vad som händer, idag det är SW 20 - 25 knop. Möjligtvis kan vi avsegla på lördag eftermiddag eller närmare kvällen, all denna försening förorsakad av trasig startmotor och dålig postgång.
I går företogs en lång cykeltur till världens ände d.v.s Faro de Orchilla och monumentet för 0 meridianen. Det var på Ptolemayos tid då jorden ännu var platt och det här var Spaniens västligaste punkt, så här slutade världen. Först gällde det uppför ca.11 km till 1000 m:s höjd sedan 12 km på platån och igen ca.7 km nedåt till 500m där man besöker Ermita de Nuestra en kyrka byggd till öns skyddshelgon Virgin de los Reyes. Det ordnas en pilgrimad på 37 km från El Hieros östra udde El Tamaguste till Faro de Orchilla där man besöker grottan där man först bevarade den heliga Jungfrun.
Enligt historien uppenbarade sig ett fartyg ( båt ) den 30.12 1545 i viken Mar de las Calmas som drev herrelöst fram och tillbaka. ( fotnot Mar de las Calmas bildades för 160 000 år sedan när 130 kubikkilometer landmassa rasade ut i atlanten ). Herdarna hade noterat båten och var på sin vakt. Det var mycket ovanligt att det färdades båtar så här långt från land så man befarade det värsta pirater. När båten efter en tid kom närmare spekulerade man om den råkat ut för någon storm och att man var utan mat och vatten. Andra var av den åsikten att båten bar på dåliga omen som inte tillät dem att beslå seglen och ankra upp i den höga sjön. Till slut drev den in i viken Orchilla där man ankrade. Herdarna under ledning av Major Bartolome de Morales beväpnade med bara krokar och påkar mötte kaptenen och besättningen som kommit iland med en roddbåt men förstod snart att de kommit i land i fredliga tecken, enligt besättningen drogs de iland av konstiga krafter men att man hade slut på både mat och vatten. Herdarna svarade att man kunde förse dem med bara sådant de hade d.v.s ost, kött och ull, kaptenen meddelade att man hade inga pengar ombord bara en staty av jungfru Maria som man kunde ge i utbyte mot varorna. Herdarna accepterade och när statyn hade förts iland kunde fartyget fortsätta västerut mot America. Det var 6 januari 1546. Historien fortsätter sedan och 1614 räddade statyn ön från den värsta torka som förekommit på ön då var allt sötvatten slut.
På grund av stela lår och lika lång hemfärd och ökande motvind måste kapten ge upp ca. 2 km från målet, man bör ta i beaktande att det gällde 500 m stigning och så brant att det inte gick att cykla, besättningen avbröt redan en timme tidigare.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti