Sao Nicolau rundturen.
Vi begav oss iväg 10.30 med en för dessa trakter vanlig pickup med flak d.v.s en bil med bänkar monterade på flaket. Det var bara att kliva upp och ge sig av. Vi första utsiktsplatsen på väg upp längs Monte Gordo måste man klä på sig den medhavda vindjackan. Utsikten ner mot huvudstaden Ribeira Brava  var fin och det var med andan i halsen man kollade serpentin vägen dit ner. Men förrän vi åkte in till stan besökte vi den medeltida hamn viken  Preguica med ruiner av en befästning som försvarat ön från intrång 29 .3 1500. De gamla byggnaderna runt den lilla vågbrytaren var så gott som ruiner men ändå bodde där människor. På vägen dit fick vi en passagerare till, en vacker flicka som steg av vid flygfältet. I huvudstaden stannade bilen vid torget och vi kunde ta en liten paus och beställa kaffe med smörgås, samt besöka kyrkan. Det intressanta med den här kyrkan var att den var dekorerad med ljusa och glada färger inte som kyrkorna i Portugal och Spanien som är mörka och dystra. Vi besökte några butiker innan vi åkte tillbaks till Tarrafal där vi kunde konstatera att båten låg kvar och att våran allt i allo man som vaktade jollen hade allt under kontroll. Man kan konstatera att samtliga människor vi stött på här på ön är väldigt vänliga, det tråkiga är att de flesta matbutikerna ägs och drivs av kineser.

 kolla vägen nedan Ribeira Brava

 Den söta liftaren

 Preguica nedan ruinerna av fortet

 Den glada kyrkan