Martinique - Guadelope 30 - 31.1 130 sjömil
Jag hade tänkt bege mig iväg på söndagen men väderprognosen lovade friska vindar, dessutom behövde Jan hjälp för han hade ingen fungerande telefon och alla hans bankkort var spärrade. Intressant var ju också det att på lördagskvällen träffade jag paret Salla och Colin från Frankrike. Salla är ju finsk skådespelare som bor i Lyon, Colin pojkvännen är musiker men arbetar för någon hjälporganisation i Bhurkina Faso. Salla hade uppträtt här på Martinique, men nu saknade de någonstans att övernatta så jag bjöd dem att stanna ombord på La Grande Mia. Colin hade seglat någon gång och nu hörde de sig för om någon skulle vara villig att ta dem ut på en dagstur. Jag gjorde klart för dem min åsikt att det skulle vara rätt svårt att hitta någon båtägare som endast skulle ge sig ut på en dagsetapp, men om de vill segla kan de följa med mig till Guadelope, start på måndagen så snart Jan fått sina bankärenden uträttade med min telefon, beräknad tidåtgång 20 - 24 timmar och de kan ta passagerarbåten tillbaka till Martinique. Salla var något tveksam men lovade för Colins skull överväga erbjudandet.På söndag kväll när vi tillsammans åkte på dans till S:T Anne hade de beslutat att följa med. Vi kom slutligen iväg 10.30 efter lite strul med utcheckningen. Jag valde att gå väster om Martinique och Dominica för att få lite sjölä men istället får man lite växlande vindar och kanske lite mera squalls.
Paret var eld och lågor beträffande segling och äventyr, jag tror att jag fått eviga vänner av paret, och nu väntar jag bara på inbjudan till bröllop. Mellan Martinique och Dominica kämpade Salla mot sjösjukan genom att styra och sjunga. Hon var som född till rorsman inget rattande hit och dit utan ett stadigt grepp om ratten och små rörelser och det gick undan. Colin skötte om förplägningen och visste allt om alla fina kryddor som han dessutom hade med sig från Afrika. Det har aldrig doftat så gott i byssan som på den här resan. Vi hade en del squalls redan tidigar me när vi passerade norra Dominica fick vi en så plötsligt att skothornet på genuan brast innan jag hann minska segel, men det var bara början när vi hade mindre en 10 sjömil kvar till Guadelope kom följande, vi hade tidigare tagit in ett rev på storen och körde med kryssfocken men på 5 min hade sjön stigit och vinden var uppe i 40 knop då gick första revets block i tusen bitar, det var bara att ta in ett rev till samt några varv på focken och 20 minuter senare fick man slå upp allt igen, dessutom fick vi vatten in i förpiken så att madrasserna och sängkläderna blev våta.
Någon timme innan eländet med squallet drog jag upp min första fisk en fisk mellan makrill och tonfisk inga fjäll vacker blå skiftande färg och när jag försökte ta bort kroken vibrerade fisken något otroligt. Colin tillrädde den när vi kommit i hamn och vi avnjöt en ypperlig fiskmåltid. Tyvärr går det bara en båt/dag till Martinique och det klockan 08.00 på morgonen så tyvärr måste mina nya vänner åka iväg tidigt på onsdagen och vi fick ingen tid att tillsammans utforska Guadelope. Det har varit så bekvämt för skepparen att ha en fransktalande besättning i dessa vatten.
Född till rorsman nedan Salla och Colin
Fångsten och skepparen nedan smygpassageraren
Jag hade tänkt bege mig iväg på söndagen men väderprognosen lovade friska vindar, dessutom behövde Jan hjälp för han hade ingen fungerande telefon och alla hans bankkort var spärrade. Intressant var ju också det att på lördagskvällen träffade jag paret Salla och Colin från Frankrike. Salla är ju finsk skådespelare som bor i Lyon, Colin pojkvännen är musiker men arbetar för någon hjälporganisation i Bhurkina Faso. Salla hade uppträtt här på Martinique, men nu saknade de någonstans att övernatta så jag bjöd dem att stanna ombord på La Grande Mia. Colin hade seglat någon gång och nu hörde de sig för om någon skulle vara villig att ta dem ut på en dagstur. Jag gjorde klart för dem min åsikt att det skulle vara rätt svårt att hitta någon båtägare som endast skulle ge sig ut på en dagsetapp, men om de vill segla kan de följa med mig till Guadelope, start på måndagen så snart Jan fått sina bankärenden uträttade med min telefon, beräknad tidåtgång 20 - 24 timmar och de kan ta passagerarbåten tillbaka till Martinique. Salla var något tveksam men lovade för Colins skull överväga erbjudandet.På söndag kväll när vi tillsammans åkte på dans till S:T Anne hade de beslutat att följa med. Vi kom slutligen iväg 10.30 efter lite strul med utcheckningen. Jag valde att gå väster om Martinique och Dominica för att få lite sjölä men istället får man lite växlande vindar och kanske lite mera squalls.
Paret var eld och lågor beträffande segling och äventyr, jag tror att jag fått eviga vänner av paret, och nu väntar jag bara på inbjudan till bröllop. Mellan Martinique och Dominica kämpade Salla mot sjösjukan genom att styra och sjunga. Hon var som född till rorsman inget rattande hit och dit utan ett stadigt grepp om ratten och små rörelser och det gick undan. Colin skötte om förplägningen och visste allt om alla fina kryddor som han dessutom hade med sig från Afrika. Det har aldrig doftat så gott i byssan som på den här resan. Vi hade en del squalls redan tidigar me när vi passerade norra Dominica fick vi en så plötsligt att skothornet på genuan brast innan jag hann minska segel, men det var bara början när vi hade mindre en 10 sjömil kvar till Guadelope kom följande, vi hade tidigare tagit in ett rev på storen och körde med kryssfocken men på 5 min hade sjön stigit och vinden var uppe i 40 knop då gick första revets block i tusen bitar, det var bara att ta in ett rev till samt några varv på focken och 20 minuter senare fick man slå upp allt igen, dessutom fick vi vatten in i förpiken så att madrasserna och sängkläderna blev våta.
Någon timme innan eländet med squallet drog jag upp min första fisk en fisk mellan makrill och tonfisk inga fjäll vacker blå skiftande färg och när jag försökte ta bort kroken vibrerade fisken något otroligt. Colin tillrädde den när vi kommit i hamn och vi avnjöt en ypperlig fiskmåltid. Tyvärr går det bara en båt/dag till Martinique och det klockan 08.00 på morgonen så tyvärr måste mina nya vänner åka iväg tidigt på onsdagen och vi fick ingen tid att tillsammans utforska Guadelope. Det har varit så bekvämt för skepparen att ha en fransktalande besättning i dessa vatten.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti