More och Trondelagen

Brekstad – Kristiansund

På söndagarna sover Norge så då skall man passa på att segla, det blåser 12 NO på morgonen då jag skall ge mig av och båten ligger och trycker mot pontonbryggan, framför mig har jag 2 st lika breda som långa motorbåtar som jag  skall förbi, 20 cm bakom ligger en katamaran Lagoon 380 samtliga sover så jag har inget val bara försöka skjuta ut båten så att fören får vinden från andra sidan och så snabbt i spakarna. När jag gör första stöten ger något vika på bryggan under vänstra foten och jag ser svart en stund vänstra vadmuskeln eller akillesfästet har gett efter det gör ont bara värre. Båten är loss och som tur kommer en kille på väg till toaletten och hjälper till så att jag kommer iväg utan att törna mot de andra båtarna, det går 3 knop mot vinden då jag kommer utanför piren men jag skall mot SW så det är bara att ge ut på genuan och vi skjuter fart. Seglar 14 sjömil under de 2 första timmarna så det är bara 52 kvar då vinden dör ut och det börjar regna och jag har ont så ont att jag ligger och halvsover i sittbrunnen medan Automatti styr kanske det beror på Buranan men jag känner mig väldigt trött, men är glad att jag inte behöver springa på däck. Men men barometern fortsätter att sjunka och är nu nere på 1000 mb som lägst var den nere på 997 och min tanke var att lågtrycket kommer att fyllas snart, hinner jag fram eller inte och inte hann jag fram utan i höjd med vågen på Hitra möter jag 20 m/s från västsydväst nu är det ingen ide att stånga med motorn mera utan revar storen och och släpper ut genuan lite grann och söker mig in under Hitra där det är mindre sjö men jag skall ut på öppnare vatten ännu men när jag äntligen passerat Hitra och börjar se Smola minskar vindstyrkan plötsligt till 5 m/s och det är bara att slå ut seglen men nu har jag igen motström och det går ingenstans så det är bara att ta Yanmaren till hjälp och så här tar vi oss fram men det går långsamt och sjön är besvärlig då gör jag ett våghalsat men riktigt beslut jag beslutar att gå in mellan skären fast piloten varnar att farleden är trång men som van skärgårdsseglare var det en lätt match och vi kommer fram till Kristiansund kl.21.00 i stället för 23.00, dessutom var passagen vacker och vi fick t.o.m lite sol. Det var långa 66 sjömil den här gången  och värre är att vänta och jag beslutar att ta mig till Ålesund i 2 etapper. Och samtliga båtar som ligger här väntar på bättre väder. Ett franskt par i en jouber-nivelt kostruktion som jag sett tidigare i rörvik, en britt och en svensk Nauticat.

 

 

 

 

 

 

Kristiansund måndagen den 19.8.13

När vi hade som värst motström och jag pressade motorn märkte jag att det kom svart rök och den gick inte riktigt upp i varv så jag beslöt att byta ut bränslefiltren det första jag gör så det är bara att halta till stan och försöka hitta någon som säljer passande grejer och faktiskt jag behövde inte gå långt innan jag hittade en affär som hade allt jag behövde, jag behövde också lite service så jag gick och köpte mig en varm flanellskjorta och gick och fick håret klippt  så nu ser man ut som folk igen, tänkte tvätta lite kläder samtidigt som jag byter filtren men tvättmaskinen var i olag så det får bli till Ålesund. När filtren är bytta är det dags för mat och turism så jag haltar iväg till stan igen men nu går det redan lite bättre kanske tack vare Buranan. Haltar till turistinfon som inte ligger för nära och på vägen till den nya speciella kyrkan tänkte jag gå in på ngn restaurang men hittar ingen bara en irländsk pub som bara säljer dryckjom, alltså måste jag ner till vågvägen igen. Beslutar sedan ta färjan som går mellan holmarna till Klippfiskmuseet men på grund av långsam servering missar jag museet det stänger redan kl.17.00. Haltar upp till kyrkan dit jag var på väg samt vidare via dammen till Varden ( vakttorn från vilken man har 360 graders utsikt över staden och fjordarna. Mera hann jag inte med utan går via affären och inhandlar färskvaror för nästa etapp. Om det är förfärligt väder i morgon blir det kanske mera turistande ev. besök hos läkare om inte vadmuskeln eller akillessenan blir bättre, hela vadmuskeln är hård som sten.

 

Kristiansund tisdagen den 20.8

Det fortsätter att regna men väderprognosen är fortfarande dålig och det norska paret i den svenska Nauti-Caten talar om att möjligtvis  på Torsdagsmorgon. Asbjörn Jensen skepparen en man  kanske 65 + har varit fiskare och båtförare i hela sitt liv så han om någon borde veta. Jag har dock svårigheter att hålla mig stilla och beslutar att gå runt Averöy i skydd av fjordarna det är ca. 10 sjömil mera men hellre det än att ligga i hamn. Ger mig av på eftermiddagen och målet är ankarvik vid Vevansvåg. Regnet gör sitt och jag beslutar att jag kunde ju köra mina kläder genom en tvättmaskin så jag angör Eide gästhamn i stället, lite före Vevansvåg. Här fungerar hamnen med kod och jag har hela toalett- och tvättanläggningen för mig själv hela natten. Jag utnyttjar förstås faciliteterna till att torka regnkläder etc. som är våta efter allt regnande. På morgonen regnar det fortfarande men barometern är på stigande, bredvid mig håller en lokalfiskare på och rensar nattens fångst och han säger att man har ingenting att göra på Hustadvika förrän på fredagsmorgonen. Jag beslutar dock att gå till Vevanvågen och inta min lunch i lugn och ro, kolla väderrapporten och sedan ta beslutet. Väderrapporten yr.no säger uppklarnande från havet och minskad vindstyrka 10 m/s, så efter att ha ätit och riggat upp stagseglet är jag beredd att ge mig ut och besegra Hustadvika. Samtidigt som jag är på väg ser jag Nauti-Catten  komma genom fjorden på väg till samma plats.

 

 

Hustadvika – Bud den 21.8

Kör ut under bron på Atlanterhavsvei och nu börjar det koka det utgående vattnet möter atlanten och det ser redan farligt ut men jag lägger i lite extra varv i maskin och ut kommer jag och sjön blir besvärligare och besvärligare. Där det är grynnor och skär står skummet upp över 10 m:s höjd. Men sakta och sakta med stor, stagsegel och motor kryssar vi fram och ut på havet och till slut möter vi bättre väder. Efter att ha passerat Hustadvika får jag sjölä bakom skären och vi kommer till Bud ungefär kl.20.00. Tyskarna hjälper mig att förtöja och vi byter några ord. De har legat 3 dagar i Bud i väntan på bättre väder. Hamnen i Bud är dålig fast pontonen är ny men det går svall hela natten och båten gnider och gnisslar förfärligt hela natten det blir inte mycket sömn.

 

Bud – Ålesund 22.8

På morgonen kommer jag iväg ett par timmar före Tysken men det är lugnt på havet så Yanne puttrar på jag kör på moderata varv så jag blir omkörd av fransmännen i sin Jouber-Nivel konstruktion de går också mot Ålesund. Jag prövar segla några gånger före klockan ett men med dålig framgång så jag tillreder lunch  och förbereder mig för att sätta spinnaker när vinden tilltar och det gör den. Upp med den och av med motorn och det går fint och jag seglar helt  utan kläder, fransmannen följer exemplet men kör med genaker och jag gör nu en knop bättre fart, men farleden tar slut innan jag hinner i kapp. Fransmannen går vidare mot Statt och jag går in i Ålesund och just före inloppet ser jag Nauti-Catten som kommit en annan väg köra in i Brosundet. Det är trångt i hamnen på grund av matmässan men Asbjörn på Catten vinkar att kom och lägg dig bredvid oss och så blir det. Som tack bjuder jag paret på en flaska rysk Champagne och här börjar vår vänskap det verkar som vi är av samma skrot och korn. Det blir segling och en flaska cognac (liten ) livshistorier till morgontimmarna. Nästa morgon blir det diskussion om vart hän och vilka möjliga lämpliga hamnar som finns att tillgå, jag föreslår Silde och sagt och gjort dit seglar vi.

 

Ålesund – Silde runt  Stattlandet

Som tur var det vackert väder med laber bris och seglingen runt den den beryktade udden går utan bekymmer. Då Ju Calypso Nauticat 44 är något snabbare med motor än jag med segel ibland med båda genar jag kortare vägar än Asbjörn och jag kommer till hamnen lite före och där ligger tysken från Bud. Hans gastar är vänliga och tar emot förtöjningslinorna det var inte nödvändigt men de är artiga, men då jag frågar skepparen om han kunde tänka sig att flytta båten ngn. Meter bakåt så att Asbjörn skulle få plats på samma sida om pontonen framför mig för den andra sidan var väldigt trång. Tysken tyckte det var för mycket jobb att flytta på sig så jag kastar loss och tar mig in på andra sidan som tur går det bra. De tar väl vara på mig så jag blir bjuden på mat i Calypso och nog är det en fin båt alltid där fanns precis allt man kan önska sig. Asbjörn hade låtit den renoveras i Pöytyä där den hade varit i 2 år på 2000 talet. På kvällen lär Åsbjörn mig lite om hur man navigerar i Norge det är djupkurvorna man skall iakttaga med största allvar och han frågade om jag observerade hur många vrak som låg på södra sidan av Statt. Jag sade att jag lagt märke till det och märkte att vågorna var annorlunda i närheten av vraken.

 

Silde – Florö

Det är igen en långkörare på över 50 sjömil och vi startar tidigt. Asbjörn kör 6 knop så att jag skall hinna med men på eftermiddagen ökar vinden och på kryss passerar ja honom, men med motorns hjälp är han snabbt förbi och fastän jag igen tar lite kortare och andra vägar är han före mig i hamn. Han vill igen ha mig bredvid sig och förståsigpåarna på kajen hade bara goda ord att förtälja om de båda finskbyggda båtarna. Tysken kommer också till Florö men platsen bredvid oss på andra sidan duger inte. ( Jag seglade förbi dem ). Jag går ut och äter med paret Jensen.

 

Florö – Eivindvik

Det blir lite senare start än beräknat och vi har kuling från söder så det blir kryss. Till att börja med går jag som tåget och är ett par sjömil före innan Asbjörn rullar in sina 3 segel och med  motorns hjälp passerar han mig vid en besvärlig udde där jag mötte stark motström, det blir till att ta till Yanne. Med storsegel och Yanne håller jag någorlunda jämnt med Calypso, men jag får det vått och för att jag tyckte att vi kunde ha valt en närmare hamn istället för att stånga mot sjön hade jag telefonen i bröstfickan på jackan med den påföljd att displayen är mörk och jag kan inte ringa någon. Det tycks vara så att Nokia telefonerna inte tål Norges salta havsvatten. Det var den 3 telefonen på denna resa som gav upp. Eivindvik var en fin plats men Djinga lite före hade varit att föredra men jag kunde inte ringa.

 

Eivindvik – Boviken

Tar det lugnt på morgonen då det inte varit tal om avfärdstid men Asbjörn vill träffa sin son i Bergen och därför är han uppe tidigt. Han väcker mig och jag hjälper honom med bunkringen men säger att Bergen är för långt för mig i motvind och styv kuling, gårdagen blev tillräcklig för mig men lovade vara i Bergen följande dag. Jag har aldrig mött en vänligare människa han tar hand om mig som inte ens mina närmaste. Jag berättade att telefonen har gett upp och att jag inte kan ringa mera men att det går att svara. Asbjörn har ringt mig med jämna mellanrum och kollat läget och lovade ringa igen i morgon kl.12.00. Han medgav att det hade varit besvärligt på vägen till Bergen och att det gått en timme mera än beräknat. Jag igen berättade att jag hissat segel ( fock och ett rev i storen ) i Fedjefjorden och att det gick undan med 7 knop ända tills jag kom till Hjeltefjorden ( den som går till Bergen ) där blev det bara fan och jag sökte mig in bland holmarna för att få sjölä och hittade den mest fantastiska passage till Bovågen man kan tänka sig, och här ligger jag nu nöjd och belåten efter en måltid bestående av potatismos och köttbullar. Får se hur det blir i morgon för nu kom det utlovade regnet. Jag har 27 sjömil till Bergen och gjort upp en någorlunda skyddad rutt.