Faro 2.9
En stilla morgon sitter och betraktar först fiskarna som nu när det är flod passar på att fiska runt musselodlingen. Små båtar med en person 2 eller 4 linor och ett kastspö händerna går som på sprattelgubbar. Det intressanta är att runt båten simmar hur mycket alg ätande fisk som helst, de simmar med munnen öppen och äter det som finns på vattenytan. Den här typens fiskar påträffas i samtliga hamnar här nere, det är mycket möjligt att de är oätliga, för dom äter också sjögräset längs vattenlinjen.
När revet stiger upp från havet kommer musselsamlarna, de har skottkärror, spadar och säckar med sig. De arbetar ungefär 6 timmar sen är det dags att lämna revet. Ingen idyll utan lite störande moment och de ståt båttaxi chaufförer för dom envisas med att köra väldigt nära båten fastän jag ligger en bit utanför faret, det andra är att det flyter en massa gräs i stora tovor om det beror på det danska mudderverket som arbetar vid infarten till Faro eller på musselodlingen det har jag ingen aning om. För att ha det lite lugnare och kortare väg imorgon beslutar jag att flytta mig 2 sjömil söderut närmare vågbrytarna. Och nu hände det jag var rädd för efter 10 minuter börjar varnings signalen tjuta att motorn får inget kylvatten, bakom mig har jag en jagare som sakta kryper fram i den grunda och smala kanalen, jag rusar ner i båten för att öppna filtret men nu är det sug så skruven sitter och går inte att öppna för han nu behövs en polygrip, stupar över bordet och knäcker ett eller 2 revben på väg till polygripen, samtidigt kör vi in i en sandbank, farten var inte hög så jag kommer loss snabbt, får bort gräset ur filtret men fortfarande kommer det inte tillräckligt med kylvatten men vi haltar oss fram till ankarplatsen och halva natten går åt att lossa kylslangen och rensa genomföringen, lite överdrivet var det som att hitta en höbal i inloppet.