Portimao 15 -16.9 Lagos 17.9-18.9
Det är dags att fatta pennan igen efter några dagars uppehåll. Det har varit fullt stohej efter det att min dotter Titti och hennes dotter Taika anlände på eftermiddagen den 15.9. Den 15 och 16 hade vi dessutom för omväxlingens skull regn. Den 17.9 hade vi kommit överrens om återseende med seglarparet Riitta och Pekka Kauppila i Lagos och klockan 10.30 kastde vi loss från Portimao. Det var lugnt så Yanmar stod för farten. Barnbarnet ville simma så vi gjorde ett litet uppehåll framför Prayan innan vi åkte in i kanalen. Riitta och Pekka seglade som sagt sin båt S/Y Sarema från Arkangelsk genom Nordost passagen till Alaska där båten för tillfället finns. På frågan vilken väg hem till Finland de skulle ta fick jag svaret via Kap Horn till Antarktisk och hem. I och med att Riitta och Pekka hade bott många år i Lagos innan de flyttade till Italien där ett nytt projekt väntar, fick vi lite djupare insikt i stadens historia. Den gamla staden omringas av en mur som delvis påstås vara byggd av Fenicierna efter det fortsatte romarna o.s.v. Henrik sjöfararen, han som uppfann sextanten är hemma härifrån, det som är speciellt med honom är att han seglade inte själv utan det var hans högra hand navigatören Gil Eannes som tog sig ut i det okända.Tänka sig att den var det bästa instrumentet för navigation i över 500 år. På vägen ner till prayan promenerade vi förbi slavtorget och byggnaden där slavarna förvarades innan de såldes på torget. Ett stort tack till värdparet som förgyllde vår dag med både information och förplägnad. " Eli suuret kiitokset isäntäpariskunnalle jotka tekivät päivästämme ikimuistoisen".
Vi blåste tillbaks till Portimao på fredagseftermiddagen för bara förseglet på en mindre än en timme för vindstyrkan var uppe i 13 m/s som bäst. Taika hade förstås lust att simma men det var för riskabelt att sätta henne på släp i över 7 knop. Som tur var gick resan fort och barnbarnet hann simma i hotell bassängen innan det var läggdags. Skepparen passade på att ta sig en svängom senare på kvällen och det blev salsa, vals och tvist för hela slanten.
I dag den 19.6 har vinden varit sydlig och det är varmt så det förslår, tiden har mestadels tillbringats på prayan och där dottern bränt både fram och baksida, skepparens vackra gyllenbruna färg varierar nu mellan kopparröd och svart. Barnbarnet var mest i vattnet i skydd från solen. Det är kanske värt att nämna att det låg en finsk katamaran i hamnen när vi anlände från Lagos, vi växlade några ord och jag uppfattade att man skulle ta upp den på varvet här i Portimao för övervintring.
Det är dags att fatta pennan igen efter några dagars uppehåll. Det har varit fullt stohej efter det att min dotter Titti och hennes dotter Taika anlände på eftermiddagen den 15.9. Den 15 och 16 hade vi dessutom för omväxlingens skull regn. Den 17.9 hade vi kommit överrens om återseende med seglarparet Riitta och Pekka Kauppila i Lagos och klockan 10.30 kastde vi loss från Portimao. Det var lugnt så Yanmar stod för farten. Barnbarnet ville simma så vi gjorde ett litet uppehåll framför Prayan innan vi åkte in i kanalen. Riitta och Pekka seglade som sagt sin båt S/Y Sarema från Arkangelsk genom Nordost passagen till Alaska där båten för tillfället finns. På frågan vilken väg hem till Finland de skulle ta fick jag svaret via Kap Horn till Antarktisk och hem. I och med att Riitta och Pekka hade bott många år i Lagos innan de flyttade till Italien där ett nytt projekt väntar, fick vi lite djupare insikt i stadens historia. Den gamla staden omringas av en mur som delvis påstås vara byggd av Fenicierna efter det fortsatte romarna o.s.v. Henrik sjöfararen, han som uppfann sextanten är hemma härifrån, det som är speciellt med honom är att han seglade inte själv utan det var hans högra hand navigatören Gil Eannes som tog sig ut i det okända.Tänka sig att den var det bästa instrumentet för navigation i över 500 år. På vägen ner till prayan promenerade vi förbi slavtorget och byggnaden där slavarna förvarades innan de såldes på torget. Ett stort tack till värdparet som förgyllde vår dag med både information och förplägnad. " Eli suuret kiitokset isäntäpariskunnalle jotka tekivät päivästämme ikimuistoisen".
Vi blåste tillbaks till Portimao på fredagseftermiddagen för bara förseglet på en mindre än en timme för vindstyrkan var uppe i 13 m/s som bäst. Taika hade förstås lust att simma men det var för riskabelt att sätta henne på släp i över 7 knop. Som tur var gick resan fort och barnbarnet hann simma i hotell bassängen innan det var läggdags. Skepparen passade på att ta sig en svängom senare på kvällen och det blev salsa, vals och tvist för hela slanten.
I dag den 19.6 har vinden varit sydlig och det är varmt så det förslår, tiden har mestadels tillbringats på prayan och där dottern bränt både fram och baksida, skepparens vackra gyllenbruna färg varierar nu mellan kopparröd och svart. Barnbarnet var mest i vattnet i skydd från solen. Det är kanske värt att nämna att det låg en finsk katamaran i hamnen när vi anlände från Lagos, vi växlade några ord och jag uppfattade att man skulle ta upp den på varvet här i Portimao för övervintring.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti