San Miguel - La Gomera 3.4
2.4 ännu på kvällen när jag satt och läste krigshistorier och smuttade på ett spanskt rödvin knackade det i rufftaket då var det skepparen från grannbåten Edith Dorbert (hon som satt i masttoppen) som kom och bjöd mig till sin båt för att inta middag med hennes besättning på 7 man. Jag fick dessutom en rundtur i båten som hade ett stort och rymligt pentry i samband med sittsalongen, den var utrustad med 3 toaletter men det skulle ha räckt med 2 tyckte skepparen, dessutom ansåg hon att det saknades grabbräcken i salongen och pentryt, när det gällde kojerna fanns det 3 st dubbelkojer en i fören och 2 st. akterut och 2 st våningskojer på styrbordssidan. Det är inga problem för 2 damer att sova i dubbelsäng men 2 män som dessutom möts första gången det måste vara svårt. Kvällen blev trevlig och vi blev goda vänner och det blev tal om att även jag skulle segla till La Gomera. Jag hade inte tänkt på saken för automatrodret var ju inte fixat och dessutom måste jag skölja saltvattnet ur kläderna som jag hade på mig vid överfarten från Gran Canaria till Teneriffa.
3.4 Det var en vacker morgon och hela morgonen strömmade det ut båtar från marinan, klockan 11 startade den tyska båten, då hade jag redan bytt säkringen till motorn som sköter automatrodret och tvätten var på tork, jag hade dock lite knappt om proviant för man måste alltid förbereda sig för det värsta även fast det gäller sträckor på bara 30 sjömil. Jag började i alla fall känna mig ensam i marinan och jag hade inget intresse av att cykla runt golfbanorna så jag beslöt att ge mig av så fort jag varit och handlat. Tvätten hann så gott som torka innan jag hittat marineron så att jag kunde checka ut, men 13.30 kom jag i väg i alla fall. Jag hade fin sträckbog ända tills Los Cristianos låg tvärs sedan dog vinden då hade tyskarna ungefär en timmes försprång. Dom övade ju segling och tränade man överbordmanövrar så det förklarar varför dom gick så långsamt.
Efter en halvtimmes motorkörande där vinden kom från alla håll och kanter och ett förfärligt skvalpande kom accelarationsvinden från Norr 25 till 30 knop i byarna, det var bara att rulla in och reva som tur var vinden lite mera för om tvärs så värsta skummet blåste över båten men nog blev man våt förstås men vattnet kändes varmt. För att minska på påfrestningarna kopplade jag bort automatstyrningen och styrde för hand och tog lite extra höjd då däremot tyska båten med sina ovana styrmän gled ner långt i lä därifrån de hade besvärlig sjö och motvind till inloppet.Vi anlände samtidigt till Marina La Gomera på San Sebastian. Jag hade just fått båten förtöjd och bytt om till torrt och är på väg till duschen för att tvätta bort saltet då kommer Edith och Andreas ( Capitano och der Praktikant som dom också kallas ) med en kall öl och vi sätter oss på parkbänken utanför toaletterna och njuter av öl och atmosfär. Vilka härliga människor men det tar inte slut här ännu för litet senare kommer en kille och frågar om jag vill gå ut och äta med gänget och sagt och gjort jag byter om till lite mer representativ klädsel men tyvärr glömmer jag att i brådskan att ta med kameran. Sällan har jag haft så roligt som denna kväll och när det var dags att betala hade någon redan tagit hand om notan. Man frågar sig kan livet vara härligare ? Jag har beslutat stanna här åtminstone till fredag så i kommande texter skall jag försöka beskriva detta paradis.
Capitano och besättningen tyvärr saknas der Praktikant på bilden
la grande mia i La Gomera med kläderna på tork
2.4 ännu på kvällen när jag satt och läste krigshistorier och smuttade på ett spanskt rödvin knackade det i rufftaket då var det skepparen från grannbåten Edith Dorbert (hon som satt i masttoppen) som kom och bjöd mig till sin båt för att inta middag med hennes besättning på 7 man. Jag fick dessutom en rundtur i båten som hade ett stort och rymligt pentry i samband med sittsalongen, den var utrustad med 3 toaletter men det skulle ha räckt med 2 tyckte skepparen, dessutom ansåg hon att det saknades grabbräcken i salongen och pentryt, när det gällde kojerna fanns det 3 st dubbelkojer en i fören och 2 st. akterut och 2 st våningskojer på styrbordssidan. Det är inga problem för 2 damer att sova i dubbelsäng men 2 män som dessutom möts första gången det måste vara svårt. Kvällen blev trevlig och vi blev goda vänner och det blev tal om att även jag skulle segla till La Gomera. Jag hade inte tänkt på saken för automatrodret var ju inte fixat och dessutom måste jag skölja saltvattnet ur kläderna som jag hade på mig vid överfarten från Gran Canaria till Teneriffa.
3.4 Det var en vacker morgon och hela morgonen strömmade det ut båtar från marinan, klockan 11 startade den tyska båten, då hade jag redan bytt säkringen till motorn som sköter automatrodret och tvätten var på tork, jag hade dock lite knappt om proviant för man måste alltid förbereda sig för det värsta även fast det gäller sträckor på bara 30 sjömil. Jag började i alla fall känna mig ensam i marinan och jag hade inget intresse av att cykla runt golfbanorna så jag beslöt att ge mig av så fort jag varit och handlat. Tvätten hann så gott som torka innan jag hittat marineron så att jag kunde checka ut, men 13.30 kom jag i väg i alla fall. Jag hade fin sträckbog ända tills Los Cristianos låg tvärs sedan dog vinden då hade tyskarna ungefär en timmes försprång. Dom övade ju segling och tränade man överbordmanövrar så det förklarar varför dom gick så långsamt.
Efter en halvtimmes motorkörande där vinden kom från alla håll och kanter och ett förfärligt skvalpande kom accelarationsvinden från Norr 25 till 30 knop i byarna, det var bara att rulla in och reva som tur var vinden lite mera för om tvärs så värsta skummet blåste över båten men nog blev man våt förstås men vattnet kändes varmt. För att minska på påfrestningarna kopplade jag bort automatstyrningen och styrde för hand och tog lite extra höjd då däremot tyska båten med sina ovana styrmän gled ner långt i lä därifrån de hade besvärlig sjö och motvind till inloppet.Vi anlände samtidigt till Marina La Gomera på San Sebastian. Jag hade just fått båten förtöjd och bytt om till torrt och är på väg till duschen för att tvätta bort saltet då kommer Edith och Andreas ( Capitano och der Praktikant som dom också kallas ) med en kall öl och vi sätter oss på parkbänken utanför toaletterna och njuter av öl och atmosfär. Vilka härliga människor men det tar inte slut här ännu för litet senare kommer en kille och frågar om jag vill gå ut och äta med gänget och sagt och gjort jag byter om till lite mer representativ klädsel men tyvärr glömmer jag att i brådskan att ta med kameran. Sällan har jag haft så roligt som denna kväll och när det var dags att betala hade någon redan tagit hand om notan. Man frågar sig kan livet vara härligare ? Jag har beslutat stanna här åtminstone till fredag så i kommande texter skall jag försöka beskriva detta paradis.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti