San Sebastian - Hermigua 26 km
En vådlig cykeltur över bergen. Hade redan igår på eftermiddagen tänkt göra den men jag missade början och då hade jag redan cyklat 12 km så jag avbröt mitt företag vilket var tur det för hade jag fortsatt så hade det varit mörkt innan jag hunnit fram. Trots styv kuling från NW skulle det bli av idag och klockan kvart över 10 gav jag mig iväg. Jag klättrade uppåt i ända till klockan 13 sedan började stigen sakta plana ut. På grund av vinden måste jag bitvis gå men det var inte så farligt jag hade med mig en liten flaska vatten och kameran. Lyckligtvis hade jag tagit med mig en modern ylletröja av neopren som höll mig varm för det var kyligt uppe bland molnen. Jag cyklade genom "Parque Natural De Majora och det var fantastiskt vackert men det som jag inte räknat med var att molnen också förde fukt med sig och när det började bära av nedåt träffade jag på ett ställe med sådan lera som fastnade överallt och minuten senare var det bara att bära cykeln för inget hjul snurrade mera, stänkskärmarna var packade med smeten och under sandalerna bildades 10 cm tjockt botten, det var bara att ta bort dem och gå barfota. Lite efter den 1 km långa sträckan med geggan mötte jag bergsgetter och lite vattenpölar där jag försökte få hjulen att rulla igen, det lyckades men inte fullständigt så det skrapade emot hela vägen till slut. Jag började vid det här laget känna mig ganska trött och jag hade leran överallt, händer ben, fötter dessutom tappade jag hatten. Det började gå brantare utför och vattnet gjorde stigen hal och det räckte inte länge före framhjulet tappade greppet och jag flög raklång över styrstången och kanade en bit på magen nerför backen utan cyckel, där rök solglasögonen, ylletröjan räddade mig från skråmor på överkroppen men överläppen och hakan fick sig en liten skråma. Det var bara att ta det försiktigare och tack och lov så blev stigens farbarhet bättre och med den farten och klockan 14.00 mötte jag plötsligt en Landcruiser i en 110 graders kurva och tvärnitade med den påföljd att jag landade 10 cm från dess framhjul, chauffören en hon blev lika förskräckt som jag och satt och viftade med båda händerna jag steg upp och visade ingen fara jag lever fortfarande det är bara att fortsätta. Från den här platsen var det bara nedåt och snart var jag nere i Hermigua där man bla.tillverkar Aloe Vera. Vilken otroligt vacker by och så lungt att man kunde höra näktergalen sjunga. Uppifrån hade jag sett en bensinstation för jag behövde vatten och ett ställe att tvätta av mig och skölja av träcken från cykeln, och som tur hade de t.o.m en trycktvätt som fungerade med 1 € men först köpte jag en Jaffa och en chokladstång. Klockan var redan 15.00 så nu gällde det att hitta någonstans att äta jag frågade en mötande kvinna och hon sa att det finns en bra restaurang bakom kyrka och dit bar det av. Jag hade tänkt mig att cykla tillbaks också men jag märkte att jag var så trött att jag frågade efter måltiden varifrån och när bussen till San Sebastian går och hon sa att har du bråttom nu hinner du med den som avgår kl. 16.00 åk ner här och ta till vänster så har du en bustop. 2,50 € kostade resan, bredvid mig på busshållplatsen stod en spanjorska som beundrade min lilla hopvikta cyckel och frågade om jag cyklat runt bergen och jag svarade ja Bonito sa hon Bonito sa jag vilket betyder vacker på spanska.
När jag kom till båten la jag mig i salongen på britsen och somnade, sov kanske lite över en timme förrän jag tog mig an att byta kläder och söka mig till duschen. När jag pysslar med tvättgrejerna kommer plötsligt Edit skepparen från den tyska båten Spirit ( hon som satt i masten ) och frågar om jag vill göra henne sällskap på en drink lite senare efter att hon klarerat in. Jag frågade vilken tid, hon sade jag kommer och hämtar dig efter en dryg timme. Det blev dusch lite lukta gott och ettan på och när hon kom bjöd jag på champagne och efteråt middag på en liten restaurang. Vi hade väldigt intressanta diskussioner om livet om segling och om Bernard Motisier som råkar vår bådas hjältefigur. Hon som jag uppfattar det behövde lit moraliskt stöd och råd beträffande hennes nästa etapp från Kanarieöarna till Gibraltar samtidigt som hon behövde lite fritid från sin besättning. The life is to enjoy every minit of it isn`t it?
lite efter bilden startar stigen som skall föra mig till toppen och andra sidan
San Sebastian från ovan
På andra sidan skymtar Teneriffa nedan cykeln innan tvätt
En vådlig cykeltur över bergen. Hade redan igår på eftermiddagen tänkt göra den men jag missade början och då hade jag redan cyklat 12 km så jag avbröt mitt företag vilket var tur det för hade jag fortsatt så hade det varit mörkt innan jag hunnit fram. Trots styv kuling från NW skulle det bli av idag och klockan kvart över 10 gav jag mig iväg. Jag klättrade uppåt i ända till klockan 13 sedan började stigen sakta plana ut. På grund av vinden måste jag bitvis gå men det var inte så farligt jag hade med mig en liten flaska vatten och kameran. Lyckligtvis hade jag tagit med mig en modern ylletröja av neopren som höll mig varm för det var kyligt uppe bland molnen. Jag cyklade genom "Parque Natural De Majora och det var fantastiskt vackert men det som jag inte räknat med var att molnen också förde fukt med sig och när det började bära av nedåt träffade jag på ett ställe med sådan lera som fastnade överallt och minuten senare var det bara att bära cykeln för inget hjul snurrade mera, stänkskärmarna var packade med smeten och under sandalerna bildades 10 cm tjockt botten, det var bara att ta bort dem och gå barfota. Lite efter den 1 km långa sträckan med geggan mötte jag bergsgetter och lite vattenpölar där jag försökte få hjulen att rulla igen, det lyckades men inte fullständigt så det skrapade emot hela vägen till slut. Jag började vid det här laget känna mig ganska trött och jag hade leran överallt, händer ben, fötter dessutom tappade jag hatten. Det började gå brantare utför och vattnet gjorde stigen hal och det räckte inte länge före framhjulet tappade greppet och jag flög raklång över styrstången och kanade en bit på magen nerför backen utan cyckel, där rök solglasögonen, ylletröjan räddade mig från skråmor på överkroppen men överläppen och hakan fick sig en liten skråma. Det var bara att ta det försiktigare och tack och lov så blev stigens farbarhet bättre och med den farten och klockan 14.00 mötte jag plötsligt en Landcruiser i en 110 graders kurva och tvärnitade med den påföljd att jag landade 10 cm från dess framhjul, chauffören en hon blev lika förskräckt som jag och satt och viftade med båda händerna jag steg upp och visade ingen fara jag lever fortfarande det är bara att fortsätta. Från den här platsen var det bara nedåt och snart var jag nere i Hermigua där man bla.tillverkar Aloe Vera. Vilken otroligt vacker by och så lungt att man kunde höra näktergalen sjunga. Uppifrån hade jag sett en bensinstation för jag behövde vatten och ett ställe att tvätta av mig och skölja av träcken från cykeln, och som tur hade de t.o.m en trycktvätt som fungerade med 1 € men först köpte jag en Jaffa och en chokladstång. Klockan var redan 15.00 så nu gällde det att hitta någonstans att äta jag frågade en mötande kvinna och hon sa att det finns en bra restaurang bakom kyrka och dit bar det av. Jag hade tänkt mig att cykla tillbaks också men jag märkte att jag var så trött att jag frågade efter måltiden varifrån och när bussen till San Sebastian går och hon sa att har du bråttom nu hinner du med den som avgår kl. 16.00 åk ner här och ta till vänster så har du en bustop. 2,50 € kostade resan, bredvid mig på busshållplatsen stod en spanjorska som beundrade min lilla hopvikta cyckel och frågade om jag cyklat runt bergen och jag svarade ja Bonito sa hon Bonito sa jag vilket betyder vacker på spanska.
När jag kom till båten la jag mig i salongen på britsen och somnade, sov kanske lite över en timme förrän jag tog mig an att byta kläder och söka mig till duschen. När jag pysslar med tvättgrejerna kommer plötsligt Edit skepparen från den tyska båten Spirit ( hon som satt i masten ) och frågar om jag vill göra henne sällskap på en drink lite senare efter att hon klarerat in. Jag frågade vilken tid, hon sade jag kommer och hämtar dig efter en dryg timme. Det blev dusch lite lukta gott och ettan på och när hon kom bjöd jag på champagne och efteråt middag på en liten restaurang. Vi hade väldigt intressanta diskussioner om livet om segling och om Bernard Motisier som råkar vår bådas hjältefigur. Hon som jag uppfattar det behövde lit moraliskt stöd och råd beträffande hennes nästa etapp från Kanarieöarna till Gibraltar samtidigt som hon behövde lite fritid från sin besättning. The life is to enjoy every minit of it isn`t it?
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti