Fair Island - Sunday ( Orkney ) 2.8 2014
Efter en dåligt soven natt, det går dyning i hamnen och fendarna gnisslar och förtöjningarna töjer. Vaknar till ljudet av en bogpropeller och gissar att klockan är 8 då paret från Stockholm skulle starta. Sätter ut huvudet och önskar dem en fin segling, kanske vi träffas senare. Tar hand om morgonbestyren och viker ut cykeln så att jag kan ta en titt på ön och ta lite bilder. Det går uppåt men det är medvind och cyckeln har växlar så ingen fara. Tar mig ända ut till fyren på sw udden. Jag kan följa svenskarnas väg hela vägen runt ön medan jag trampar på. Det är mest får på ön och ett ornitologi center, tar en titt på den vackra metodist kyrkan, det må nämnas att ön har två kyrkor och kanske 10 gårdar. Fåren går fria och ibland får man väja lite när de går på vägen ( asfalterad stig ). Gör ett stopp i den lokala butiken och köper en flaska vatten och lite choklad så att jag klarar av vägen tillbaks till båten utan att dehydrera. Vädret är fint och vinden frisk så efter att ha ordnat upp lite bland spagettin efter gårdagens spinnakersegling och bytt ut ett schackel i backstaget är jag klar att segla vidare vid elva tiden. Det är ca 40 nm till Sunday och vinden är med så idag beslutar jag att endast använda genuan, det går mellan 5 - 6 knop och då borde jag vara framme vid sjutiden i god tid före det blir mörkt. Jag kan se Fair Island ännu på 20 sjömils avstånd men inget Sunday vilket betyder att Orkney öarna inte är så höga som öarna mera i NO. 12 sjömil före skymtar jag fyren som tar mig till Sunday jag blir omkörd av två av bogserbåtarna som var med och bogserade ut oljetråget på Shetland, de har ngt sydligare kurs och går säkert till Kirkwall. När jag har 1,5 sjömil kvar till Kettletoft friskar vinden i ordentligt och när jag skall angöra blåser det över 20 m/s det ligger en segelbåt för ankar med norsk flagga och jag antar att de inte vågat angöra piren i den hårda vinden utan satt ut ankaret i stället. Jag överväger samma sak men ser en plats på lä sidan om piren bakom en större fiskebåt, jag måste ganska nära strandlinjen för att klara manövern men jag har ju echopiloten men inget får gå fel för då driver jag iväg uppåt stenarna på andra sidan, det som jag inte ser är att det ligger en liten fiskebåt bakom den stora jag har inget annat val än att köra upp längs den stora fiskebåten och som tur finns det unga friska händer ombord som tar emot tamparna och allt går bra. Skepparen i 35 års åldern heter Shawn Dennisson, motormannens namn kunde jag inte uppfatta men i vilket fall som helst bjuder jag dem på ett par glas Koskenkorva som tack för hjälpen. Det berättar att jag anlänt just i god tid och om jag skyndar på kan jag få grillmat uppe på stranden och sedan är det vin och ölsmakning på puben, men mest av allt önskar jag en dusch och se det finns. Fixar lite extra med förtöjningarna och konstaterar att jag ligger inte bra och jag börjar oroa mig för om knaparna kommer att hålla i den hårda vinden. I vilket fall som helst tar jag mig en dusch och klär mig i rena kläder och går till puben och se det finns inga människor där, beställer en öl och antar att jag är för tidig, förrän jag inser att jag måste vara på fel plats, dricker upp och lite snopet drar jag mig därifrån till hotellets pub och se här finns nästan hela ön representerad, samt det norska unga paret och det är ett himla liv. Det visade sig att det norska paret som jag trodde inte vågade iland har lägat för ankar i 3 dagar och tar sig iland med varsin kanot och jag undrar hur de vågar sig tillbaks till båten efter allt öl och vin. Jag är orolig för båten och också trött efter förra natten så jag bryter upp vid midnatt, trots trevligt sällskap och fagra kvinnor, då märker jag att den lilla motorbåten är borta så jag riggar några extra linor och drar mig in bakom fiskebåten och där får jag skydd bakom byggnaden på piren och jag ligger bättre men fortfarande tjuter det infernaliskt i riggen så så mycket sömn blir det inte.
Söndagen den 3.8 2014
Efter en dåligt soven natt ger jag mig iväg på upptäcktsfärd på cykeln, klockan är 9 men det ser ut som befolkningen fortfarande sover ruset av sig. Det är lätt dimma men det verkar som solen snart skall titta fram jag cyklar mot Ladys village men tar sedan av till udden där det skall finnas en välbehållen gravplats från bronsåldern, den sista biten är besvärligt guppig där man kör på kullerstenar och försöker väja för koskitarna på stigen, till slut är jag framme men jag kryper inte in i kryptan för då skulle jag bli våt om knäna, på vägen tillbaks möter jag norrmännen som är på väg till samma plats och vi kommer överrens att mötas vid den stora middagen på Community center kl 2. Alla biljetterna var slutsålda men damen på pubben så åt mig att komma ändå att det finns ju alltid en chans att någon inte kommer, så lite av snyltgäst blir jag. Tar mig ner till båten för att byta om före festen och märker att vinden vrider mot syd det blir inte bra jag borde flytta till andra sidan men där är fiskebåtar ivägen, hoppas det klarar sig tills middagen är över, jag lägger ut några fendare extra och beger mig iväg till festen. Tar mig lite försynt in för jag har missat föredraget om den lokala matkulturen, hittar damen som lovat ordna en plats åt mig och hennes väninna blir glad och säger att hennes man inte ville komma att jag får bli hennes bordskavaljer, men mannen är redan på väg och hon lyckas inte nå honom, men det ordnas i alla fall, och jag blir bordkavaljer åt en änka. Vi är allt som allt 120 personer(det bor ca. 500 pers året om) som smakar och äter lokala delikatesser allt från fisk, kött, bakverk och dessert det är lite som ett smörgårdsbord. Jag sitter tillsammans med ett par som sommargästar här och bor på en flodbåt inne i England. Han jobbar med båtmotorer och vill komma och se på båten som tur för när vi kommer ner har vinden svängt så mycket att nu måste jag flytta jag bjuder alla på en Koskenkorva och frågar om det vill vara med och hjälpa till att flytta till andra sidan och sagt och gjort det sker med en gång. Det jag inte tog i beaktande var att det fanns ingen stege där jag parkerade på andra sidan och det blir lite problem med att få damen iland och upp på piren det är ju ebb. Men med hjälp av starka armer och genom att lyfta på den långa kjolen går det bra. Jag tackar dem så mycket och ursäktar att jag måste ge mig av med det snaraste för här är det inte tryggt att ligga. Kollar läget på sjökortet och konstaterar att Stronsay har en skyddad hamn för de rådande förhållandena, sätter rutten på plottern och så iväg, rullar bara ut genuan och och seglar så de 15 sjömil som det är. Lägger mig bakom en hollädsk koster som har haft en tuff seglats på havet på väg till Fair Island och hamnat i stormen. Både modern och sonen ombord hade varit svårt sjösjuka, fadern verkade vara i gott skick. Efter 2 dåligt sovna dygn lägger jag mig klockan 21.00 och sover i 12 timmar innan jag tar itu och skriva ned mina upplevelser. Så idag har vi alltså den 4.8 2014. Det som bör konstareras hittills är att jfrt med Norge är människorna här mycket vänliga alla hälsar på alla hela tiden och " small talk " startar så där bara. Igår kväll på det lokala hotellet där jag frågade om internet kontakt fick jag skriva in båtens namn i en liggare härstammande från 1936, det var mäktigt.
Stronsay 4.8 2014
Tar det lugnt på morgonen och skriver ner ovanstående och märker att klockan är redan 12 tar mig till puben och hotellet för att skicka iväg bloggtexten, samt kolla vädret men sorry we are closed, försöker få kontakt utanför men lyckas inte så skickandet får vänta. När jag kommer tillbaks till båten står en ung hummerfiskare och drar upp sina tinor från båten för att torka på piren, jag frågar honom om dagens fångst som är okay och allt går på export, han hade ingen åt mig. Byter samtalsämne och frågar om han vet hur vädret kommer att bli och enligt honom är det idag frisk västlig vind och i morgon blir det ännu friskare SO som skall vara ända till lördag. Jag uppfattar det så att det skall bli dåligt väder och gör ett snabbt beslut att gå till Kirkwall trots lite hård motvind, ty det blir tråkigt att ligga på Stronsay i flera dagar här finns ungefär 300 personer och en halv pub. Holländarna har ordnat med taxi för att bese ön och ger sig iväg på upptäcktsfärd samtidigt som jag ger mig av klockan är 3. Det går fint till att börja med och jag tycker att beslutet var rätt men efter 4 mil friskar det i och det blir gropigt bara värre trots att jag hela tiden försöker hålla mig i sjölä bakom holmarna. Det blir vått och snart är jag dyblöt och med revad stor och litet försegel kommer jag ingenstans jag tar motorn till hjälp och då kommer det bara mera vatten över båten men jag kommer framåt. Det var tuffa 6 sjömil men kom till slut fram så att jag fick se skymten av Kirkwall och lätta på skotet lite, seglar nu bara med revad stor och motor, kopplar automaten och går för att ta på mig torra kläder och stövlar så att jag kan göra rätta beslut när det gäller att förtöja. Är i hamn klockan 20.00 och får hjälp med förtöjningen av tsarinas skeppare och av paret Westin som jag redan träffat på Fair Island. Resan från Stronsay räckte 2 timmar längre än beräknat. Det bliren trevlig kväll i paret Westins fina båt, jag får dessutom duscha av mig saltvattnet där så att jag slipper gå och söka upp Marinans servicehus. Det blir interesanta diskusioner om värdens gång och speciellt om kvalitetstänkandet och konsumption.
Efter en dåligt soven natt, det går dyning i hamnen och fendarna gnisslar och förtöjningarna töjer. Vaknar till ljudet av en bogpropeller och gissar att klockan är 8 då paret från Stockholm skulle starta. Sätter ut huvudet och önskar dem en fin segling, kanske vi träffas senare. Tar hand om morgonbestyren och viker ut cykeln så att jag kan ta en titt på ön och ta lite bilder. Det går uppåt men det är medvind och cyckeln har växlar så ingen fara. Tar mig ända ut till fyren på sw udden. Jag kan följa svenskarnas väg hela vägen runt ön medan jag trampar på. Det är mest får på ön och ett ornitologi center, tar en titt på den vackra metodist kyrkan, det må nämnas att ön har två kyrkor och kanske 10 gårdar. Fåren går fria och ibland får man väja lite när de går på vägen ( asfalterad stig ). Gör ett stopp i den lokala butiken och köper en flaska vatten och lite choklad så att jag klarar av vägen tillbaks till båten utan att dehydrera. Vädret är fint och vinden frisk så efter att ha ordnat upp lite bland spagettin efter gårdagens spinnakersegling och bytt ut ett schackel i backstaget är jag klar att segla vidare vid elva tiden. Det är ca 40 nm till Sunday och vinden är med så idag beslutar jag att endast använda genuan, det går mellan 5 - 6 knop och då borde jag vara framme vid sjutiden i god tid före det blir mörkt. Jag kan se Fair Island ännu på 20 sjömils avstånd men inget Sunday vilket betyder att Orkney öarna inte är så höga som öarna mera i NO. 12 sjömil före skymtar jag fyren som tar mig till Sunday jag blir omkörd av två av bogserbåtarna som var med och bogserade ut oljetråget på Shetland, de har ngt sydligare kurs och går säkert till Kirkwall. När jag har 1,5 sjömil kvar till Kettletoft friskar vinden i ordentligt och när jag skall angöra blåser det över 20 m/s det ligger en segelbåt för ankar med norsk flagga och jag antar att de inte vågat angöra piren i den hårda vinden utan satt ut ankaret i stället. Jag överväger samma sak men ser en plats på lä sidan om piren bakom en större fiskebåt, jag måste ganska nära strandlinjen för att klara manövern men jag har ju echopiloten men inget får gå fel för då driver jag iväg uppåt stenarna på andra sidan, det som jag inte ser är att det ligger en liten fiskebåt bakom den stora jag har inget annat val än att köra upp längs den stora fiskebåten och som tur finns det unga friska händer ombord som tar emot tamparna och allt går bra. Skepparen i 35 års åldern heter Shawn Dennisson, motormannens namn kunde jag inte uppfatta men i vilket fall som helst bjuder jag dem på ett par glas Koskenkorva som tack för hjälpen. Det berättar att jag anlänt just i god tid och om jag skyndar på kan jag få grillmat uppe på stranden och sedan är det vin och ölsmakning på puben, men mest av allt önskar jag en dusch och se det finns. Fixar lite extra med förtöjningarna och konstaterar att jag ligger inte bra och jag börjar oroa mig för om knaparna kommer att hålla i den hårda vinden. I vilket fall som helst tar jag mig en dusch och klär mig i rena kläder och går till puben och se det finns inga människor där, beställer en öl och antar att jag är för tidig, förrän jag inser att jag måste vara på fel plats, dricker upp och lite snopet drar jag mig därifrån till hotellets pub och se här finns nästan hela ön representerad, samt det norska unga paret och det är ett himla liv. Det visade sig att det norska paret som jag trodde inte vågade iland har lägat för ankar i 3 dagar och tar sig iland med varsin kanot och jag undrar hur de vågar sig tillbaks till båten efter allt öl och vin. Jag är orolig för båten och också trött efter förra natten så jag bryter upp vid midnatt, trots trevligt sällskap och fagra kvinnor, då märker jag att den lilla motorbåten är borta så jag riggar några extra linor och drar mig in bakom fiskebåten och där får jag skydd bakom byggnaden på piren och jag ligger bättre men fortfarande tjuter det infernaliskt i riggen så så mycket sömn blir det inte.
Söndagen den 3.8 2014
Efter en dåligt soven natt ger jag mig iväg på upptäcktsfärd på cykeln, klockan är 9 men det ser ut som befolkningen fortfarande sover ruset av sig. Det är lätt dimma men det verkar som solen snart skall titta fram jag cyklar mot Ladys village men tar sedan av till udden där det skall finnas en välbehållen gravplats från bronsåldern, den sista biten är besvärligt guppig där man kör på kullerstenar och försöker väja för koskitarna på stigen, till slut är jag framme men jag kryper inte in i kryptan för då skulle jag bli våt om knäna, på vägen tillbaks möter jag norrmännen som är på väg till samma plats och vi kommer överrens att mötas vid den stora middagen på Community center kl 2. Alla biljetterna var slutsålda men damen på pubben så åt mig att komma ändå att det finns ju alltid en chans att någon inte kommer, så lite av snyltgäst blir jag. Tar mig ner till båten för att byta om före festen och märker att vinden vrider mot syd det blir inte bra jag borde flytta till andra sidan men där är fiskebåtar ivägen, hoppas det klarar sig tills middagen är över, jag lägger ut några fendare extra och beger mig iväg till festen. Tar mig lite försynt in för jag har missat föredraget om den lokala matkulturen, hittar damen som lovat ordna en plats åt mig och hennes väninna blir glad och säger att hennes man inte ville komma att jag får bli hennes bordskavaljer, men mannen är redan på väg och hon lyckas inte nå honom, men det ordnas i alla fall, och jag blir bordkavaljer åt en änka. Vi är allt som allt 120 personer(det bor ca. 500 pers året om) som smakar och äter lokala delikatesser allt från fisk, kött, bakverk och dessert det är lite som ett smörgårdsbord. Jag sitter tillsammans med ett par som sommargästar här och bor på en flodbåt inne i England. Han jobbar med båtmotorer och vill komma och se på båten som tur för när vi kommer ner har vinden svängt så mycket att nu måste jag flytta jag bjuder alla på en Koskenkorva och frågar om det vill vara med och hjälpa till att flytta till andra sidan och sagt och gjort det sker med en gång. Det jag inte tog i beaktande var att det fanns ingen stege där jag parkerade på andra sidan och det blir lite problem med att få damen iland och upp på piren det är ju ebb. Men med hjälp av starka armer och genom att lyfta på den långa kjolen går det bra. Jag tackar dem så mycket och ursäktar att jag måste ge mig av med det snaraste för här är det inte tryggt att ligga. Kollar läget på sjökortet och konstaterar att Stronsay har en skyddad hamn för de rådande förhållandena, sätter rutten på plottern och så iväg, rullar bara ut genuan och och seglar så de 15 sjömil som det är. Lägger mig bakom en hollädsk koster som har haft en tuff seglats på havet på väg till Fair Island och hamnat i stormen. Både modern och sonen ombord hade varit svårt sjösjuka, fadern verkade vara i gott skick. Efter 2 dåligt sovna dygn lägger jag mig klockan 21.00 och sover i 12 timmar innan jag tar itu och skriva ned mina upplevelser. Så idag har vi alltså den 4.8 2014. Det som bör konstareras hittills är att jfrt med Norge är människorna här mycket vänliga alla hälsar på alla hela tiden och " small talk " startar så där bara. Igår kväll på det lokala hotellet där jag frågade om internet kontakt fick jag skriva in båtens namn i en liggare härstammande från 1936, det var mäktigt.
Stronsay 4.8 2014
Tar det lugnt på morgonen och skriver ner ovanstående och märker att klockan är redan 12 tar mig till puben och hotellet för att skicka iväg bloggtexten, samt kolla vädret men sorry we are closed, försöker få kontakt utanför men lyckas inte så skickandet får vänta. När jag kommer tillbaks till båten står en ung hummerfiskare och drar upp sina tinor från båten för att torka på piren, jag frågar honom om dagens fångst som är okay och allt går på export, han hade ingen åt mig. Byter samtalsämne och frågar om han vet hur vädret kommer att bli och enligt honom är det idag frisk västlig vind och i morgon blir det ännu friskare SO som skall vara ända till lördag. Jag uppfattar det så att det skall bli dåligt väder och gör ett snabbt beslut att gå till Kirkwall trots lite hård motvind, ty det blir tråkigt att ligga på Stronsay i flera dagar här finns ungefär 300 personer och en halv pub. Holländarna har ordnat med taxi för att bese ön och ger sig iväg på upptäcktsfärd samtidigt som jag ger mig av klockan är 3. Det går fint till att börja med och jag tycker att beslutet var rätt men efter 4 mil friskar det i och det blir gropigt bara värre trots att jag hela tiden försöker hålla mig i sjölä bakom holmarna. Det blir vått och snart är jag dyblöt och med revad stor och litet försegel kommer jag ingenstans jag tar motorn till hjälp och då kommer det bara mera vatten över båten men jag kommer framåt. Det var tuffa 6 sjömil men kom till slut fram så att jag fick se skymten av Kirkwall och lätta på skotet lite, seglar nu bara med revad stor och motor, kopplar automaten och går för att ta på mig torra kläder och stövlar så att jag kan göra rätta beslut när det gäller att förtöja. Är i hamn klockan 20.00 och får hjälp med förtöjningen av tsarinas skeppare och av paret Westin som jag redan träffat på Fair Island. Resan från Stronsay räckte 2 timmar längre än beräknat. Det bliren trevlig kväll i paret Westins fina båt, jag får dessutom duscha av mig saltvattnet där så att jag slipper gå och söka upp Marinans servicehus. Det blir interesanta diskusioner om värdens gång och speciellt om kvalitetstänkandet och konsumption.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti