Thurso - Durness Durness 12.8 -13.8 2014
Som sagt det blev kryss och det blåser hårt det är gale varning force 6. Jag kommer iväg klockan 8.30 det är ungefär 80 nm till Kinlochbervie som är målet. Sjön och strömmen är besvärlig och båten går nästan mera under vattnet än ovanpå, allt blir blött klockan 19.30 efter ca 40 nm ger jag upp då garminen säger att det är ytterligare 14 timmar till målet. Börjar leta efter nödhamn och märker att jag ligger i jämnt med fjorden bredvid Durness, kartan visar att det ligger 3 vrak i viken hoppas inte jag blir det fjärde. Lägger om kurssen får släppa lite på skoten och kommer in i fjorden ungefär kl 21.00. Sikten är dålig och det regnar. Viken där jag tänkt ankra är upptagen av laxkassar, tar följande och fäller ankaret, vinden tjuter i riggen trots att jag ligger i lä av ett lågsluttande fjäll. Ankaret tar men jag är orolig för att linan kommer brista eller knapen lossna, och jag vågar inte somna andra dygnet utan sömn, nästa gång jag ankrar skall jag ha en hanfot så att jag får belastning på båda knaparna. Problemet är inte vinden utan strömmen som tillsammans åstadkommer de en sådan kraft att jag inte förmår dra båten framåt för hand och oroar mig om jag överhuvudtaget kommer att få upp det på morgonen. På morgonen då jag skall iväg blåser det ännu värre men jag får upp ankaret med hjälp av stora vinchen. Tar ett rev på storen i fjorden för jag vet att i ute på havet får man inte upp seglet i den sjögång som för tillfället råder. Med motorn och den revade storen försöker jag stånga mig ut på havet men efter 2 timmar då jag kommit ca 1,5 sjömil från land brister revlinan i storen , redan tidigare har styrbordsbardunens schackel gett sig och den svänger och slår så att den kan söndra seglet, automaten förmår inte styra i korssjön och i den sakta farten 1,5 - 2 knop. Jag kan inte släppa rodret för ett ögonblick ens så det är bara att vända tillbaks, jag rullar ut genuan några varv för att balansera upp båten lite grann. La Grande Mia gör nytt fartrekord på 11,6 knop i surfarna med halvt revad stor och en liten lapp i fören. Vid lunchtid är vi tillbaks där vi startade och nu när det är ljust kan jag utforska fjorden lite noggrannare för jag måste hitta en plats där jag kan sova ut och slå in nya revlinor. Hittar till slut en vik på andra sidan en holme som ligger mittemot där jag låg natten innan där är dessutom en bank som skyddar för svallet som kommer in i fjorden. Men där är ganska grunt men jag går dit i alla fall och hittar en vacker stenpir och en gammal kalkugn, kör upp i bredd med piren och tänkte lägga mig på svaj då det kommer 2 fiskare för att hämta sina krabb håvar. De hjälper och drar in båten längs piren och jag frågar om det är okay att ligga där. Vi pratar lite ett och annat och han visar mig väderprognosen för i morgon och så frågar jag hur djupt där är då säger han att hela piren är torrlagd när det blir lågvatten jag har motorn igång och får bråttom att backa ut men det är redan försent jag sitter fast, nu gäller det bara att få båten att luta vackert mot piren och förankra den så att den inte stjälper åt andra hållet, nu får jag sova lugnt tills nästa högvatten som infaller vid 22 snåret. Klockan 20 flyter jag fritt igen och kastar ankaret lite utanför. Tur eller otur men jag passar på att granska båtens botten och konstaterar att hempels hardracing har klarat sig bra men runt propeller axeln framför Zinkanoden har samlats tång och när jag tar bort det märker jag att anoden sitter löst och saknar en bult, så det fixar jag genast så att jag inte behöver stå i vattnet. Sedan in med nya revlinor sover en lugn och lång natt. Jag är dock spänd på hur jag skall komma ut för det viner fortfarande i riggen.
Piren och kalkuggnen och båten på torra land
Som sagt det blev kryss och det blåser hårt det är gale varning force 6. Jag kommer iväg klockan 8.30 det är ungefär 80 nm till Kinlochbervie som är målet. Sjön och strömmen är besvärlig och båten går nästan mera under vattnet än ovanpå, allt blir blött klockan 19.30 efter ca 40 nm ger jag upp då garminen säger att det är ytterligare 14 timmar till målet. Börjar leta efter nödhamn och märker att jag ligger i jämnt med fjorden bredvid Durness, kartan visar att det ligger 3 vrak i viken hoppas inte jag blir det fjärde. Lägger om kurssen får släppa lite på skoten och kommer in i fjorden ungefär kl 21.00. Sikten är dålig och det regnar. Viken där jag tänkt ankra är upptagen av laxkassar, tar följande och fäller ankaret, vinden tjuter i riggen trots att jag ligger i lä av ett lågsluttande fjäll. Ankaret tar men jag är orolig för att linan kommer brista eller knapen lossna, och jag vågar inte somna andra dygnet utan sömn, nästa gång jag ankrar skall jag ha en hanfot så att jag får belastning på båda knaparna. Problemet är inte vinden utan strömmen som tillsammans åstadkommer de en sådan kraft att jag inte förmår dra båten framåt för hand och oroar mig om jag överhuvudtaget kommer att få upp det på morgonen. På morgonen då jag skall iväg blåser det ännu värre men jag får upp ankaret med hjälp av stora vinchen. Tar ett rev på storen i fjorden för jag vet att i ute på havet får man inte upp seglet i den sjögång som för tillfället råder. Med motorn och den revade storen försöker jag stånga mig ut på havet men efter 2 timmar då jag kommit ca 1,5 sjömil från land brister revlinan i storen , redan tidigare har styrbordsbardunens schackel gett sig och den svänger och slår så att den kan söndra seglet, automaten förmår inte styra i korssjön och i den sakta farten 1,5 - 2 knop. Jag kan inte släppa rodret för ett ögonblick ens så det är bara att vända tillbaks, jag rullar ut genuan några varv för att balansera upp båten lite grann. La Grande Mia gör nytt fartrekord på 11,6 knop i surfarna med halvt revad stor och en liten lapp i fören. Vid lunchtid är vi tillbaks där vi startade och nu när det är ljust kan jag utforska fjorden lite noggrannare för jag måste hitta en plats där jag kan sova ut och slå in nya revlinor. Hittar till slut en vik på andra sidan en holme som ligger mittemot där jag låg natten innan där är dessutom en bank som skyddar för svallet som kommer in i fjorden. Men där är ganska grunt men jag går dit i alla fall och hittar en vacker stenpir och en gammal kalkugn, kör upp i bredd med piren och tänkte lägga mig på svaj då det kommer 2 fiskare för att hämta sina krabb håvar. De hjälper och drar in båten längs piren och jag frågar om det är okay att ligga där. Vi pratar lite ett och annat och han visar mig väderprognosen för i morgon och så frågar jag hur djupt där är då säger han att hela piren är torrlagd när det blir lågvatten jag har motorn igång och får bråttom att backa ut men det är redan försent jag sitter fast, nu gäller det bara att få båten att luta vackert mot piren och förankra den så att den inte stjälper åt andra hållet, nu får jag sova lugnt tills nästa högvatten som infaller vid 22 snåret. Klockan 20 flyter jag fritt igen och kastar ankaret lite utanför. Tur eller otur men jag passar på att granska båtens botten och konstaterar att hempels hardracing har klarat sig bra men runt propeller axeln framför Zinkanoden har samlats tång och när jag tar bort det märker jag att anoden sitter löst och saknar en bult, så det fixar jag genast så att jag inte behöver stå i vattnet. Sedan in med nya revlinor sover en lugn och lång natt. Jag är dock spänd på hur jag skall komma ut för det viner fortfarande i riggen.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti