Brest - La Coruna 8.7 - 11.7 356 sjömil
Tanken var att gå den 10.7 på kvällen men vinden visade inga tendenser att mojna så vi beslöt att uppskjuta starten till följande morgon. Klockan halv tio ger vi oss i väg det är 1 timme före HW Brest . Det är bara jag och Ralf som går resten av båtarna på väg till La Coruna beslutar att invänta till kvällen , i hopp om bättre förutsättningar. Det intressanta i situationen är det att det behövs bara 2 Waypoints , en vid grynnorna sw om Brest och en vid udden utanför La Coruna. Plottern visar 340 sjömil och från udden är det 16 sjömil till hamnen. Det är förstås ganska stor dyning som möter oss utanför Brest och det gäller att hålla höjd för att klara grynnorna 40 sjömil sw om Brest, den stora sjön gör det inte lättare den gör allt den kan för att kasta båten ditåt och antagligen hamnar jag lite för nära och får plötsligt en korssjö som rullar in över sittbrunnssargen och jag står till knäna i vatten, konstaterar kallt att självlänsarna fungerar och att det är bra att ruffluckan har hög sarg. Ett slag ut på andra bogen och det är bara att runda västpricken och skota ut och nu går det undan 7 -8 knop Bengt går något snabbare än mig men minskar lite segel och så håller vi samma fart, natten bjuder inte på några överraskningar, vid gryningen slutar det blåsa och en vindkantring mot ost är att vänta det blir motor ett tag förrän jag hissar spinnakern, i den lätta vinden och med genuan är Ralf betydligt snabbare men med spinnakern går jag fortare, men glädjen varar inte i många timmar för vinden vrider mera emot, och för att inte ha Ralf skall behöva bromsa hissar jag genuan ovanpå focken och vi ser ut att hålla samma fart, efter ett tag har vi ost 10 m/s och det är bara att ta ner genuan och fortsätta som förut på kvällen fortsätter vinden att öka och jag tar in ett rev och nu går jag betydligt fortare än Ralf så jag minskar på focken. Vinden fortsätter att öka och är nu uppe i 12 - 13 m/s och båten börjar få ordentligt med sjöar över däcket, jag tar in ett rev till för att bromsa farten så att Ralf skall hinna med, Ralf seglar endast med bottenrevad stor och jag tror att borde ha lite försegel också för att få bättre balans och fart, vinden fortsätter att öka och är som bäst uppe i 16 i byarna, nu går La Grande Mia som tåget jag kan inte bromsa mera och snart är Ralf långt bakom och vi håller kontakt via radion och han beslutar sig för att gå ännu långsammare och vila lite, jag igen vill komma så nära La Coruna som möjligt innan vi möter den utlovade sydvästen. Det blir en tuff nattsegling och vid något skede blåser vindexen iväg. Jag väntar på gryningen och att vinden skall avta och 5 tiden slår jag ut reven och rullar ut focken och sätter kurs mot La Coruna det är ca. 60 sjömil kvar och tänker så här skall det gå, 3 minuter senare fräser det till 16 m/s och från SW, revar igen till bottenrevad stor och halvt försegel, går först mot kusten men tidvattnet och sjön gör att omöjligt det är en korssjö som jag aldrig sett maken till och jag sväljer liter vis med saltvatten dessutom har jag saltkristaller i ansiktet och hårfästet, de känns som sand, dessutom svider vattnet i ögonen har insektglasögon men efter 10 min ser man ändå ingenting genom dem, Jag beslutar gå västerut och märker till min förvåning att strömmen för mig mot La Coruna fastän kurssen är tvärs, nu börjar jag bli allvarligt trött och jag är så våt som en människa kan bli så jag beslutar dreja bi och gå ner och sova, rullar in focken sätter kurssen västerut med bottenrevad stor och båten tar sjön fint och gör just ingen fart och inne är det tyst och trevligt men vått, det blir till att reda upp lite innan jag tar mig en lur, efter 3 timmar vaknar jag av att båten gör en stagvändning,nu kom vindkantringen mot väster jag hade gjort alldeles rätt det var bara att sätta lite försegel och segla mot La Coruna i den friska västvinden som bäst uppe i 20 m/s. Klockan 01.30 förtöjer jag i första bästa ponton så trött att jag inte ser att det finns hur mycket båtar som helst längre in i marinan. Lägger mig genast och blir väckt klockan 10 när Ralf står bredvid båten och ropar Julle, Julle. Fan vad jag är glad att se dig säger jag hade du inte kommit än hade jag börjat ropa efter dig på VHF:n. Det skulle inte ha hjälpt för Ralf brukar inte lyssna på kanal 16. Vi är båda glada över återsendet och jag frågar om han orkar dela en flaska champagne som jag köpt i Brest just för att fira det här tillfället. Och visst det sitter jag har tvätt på gång så jag måste till tvättstugan och när jag kommer tillbaks har han somnat i sittbrunnen, jag låter honom sova och börjar istället ställa i ordning mat åt oss båda. Klockan 14 äter vi och på kvällen tar vi oss till stan.
Lite om seglingen ännu Biscaya bjöd på allt ett stim på ca. 100 delfiner som lekte mellan båtarna, friska och omväxlande vindar, besvärliga och branta vågor, om man skulle vilja ge upp finns det ingenstans att ta vägen. Skador förutom bortblåst vindex, hål i lavoaren p.g.a att skjutskåpet öppnat sig och en rakvattenflaska kommer ut som en projektilrakt igenom porslinet. Skjutluckorna borde ha ett lås för att inte öppna sig själv i sjögång. Om någon frågar hur det var skulle jag svara så här, det kändes som om man simmat över biscaya och bott i en ubåt fylld med vatten. Det som gjorde det möjligt var att det blev varmare ju närmare Spanien man kom. Och i skrivande stund är det riktigt fint solen skiner och jag sitter i sittbrunnen och skriver. Jag började skriva redan igår men tröttheten tog över efter bara några meningar.
Tanken var att gå den 10.7 på kvällen men vinden visade inga tendenser att mojna så vi beslöt att uppskjuta starten till följande morgon. Klockan halv tio ger vi oss i väg det är 1 timme före HW Brest . Det är bara jag och Ralf som går resten av båtarna på väg till La Coruna beslutar att invänta till kvällen , i hopp om bättre förutsättningar. Det intressanta i situationen är det att det behövs bara 2 Waypoints , en vid grynnorna sw om Brest och en vid udden utanför La Coruna. Plottern visar 340 sjömil och från udden är det 16 sjömil till hamnen. Det är förstås ganska stor dyning som möter oss utanför Brest och det gäller att hålla höjd för att klara grynnorna 40 sjömil sw om Brest, den stora sjön gör det inte lättare den gör allt den kan för att kasta båten ditåt och antagligen hamnar jag lite för nära och får plötsligt en korssjö som rullar in över sittbrunnssargen och jag står till knäna i vatten, konstaterar kallt att självlänsarna fungerar och att det är bra att ruffluckan har hög sarg. Ett slag ut på andra bogen och det är bara att runda västpricken och skota ut och nu går det undan 7 -8 knop Bengt går något snabbare än mig men minskar lite segel och så håller vi samma fart, natten bjuder inte på några överraskningar, vid gryningen slutar det blåsa och en vindkantring mot ost är att vänta det blir motor ett tag förrän jag hissar spinnakern, i den lätta vinden och med genuan är Ralf betydligt snabbare men med spinnakern går jag fortare, men glädjen varar inte i många timmar för vinden vrider mera emot, och för att inte ha Ralf skall behöva bromsa hissar jag genuan ovanpå focken och vi ser ut att hålla samma fart, efter ett tag har vi ost 10 m/s och det är bara att ta ner genuan och fortsätta som förut på kvällen fortsätter vinden att öka och jag tar in ett rev och nu går jag betydligt fortare än Ralf så jag minskar på focken. Vinden fortsätter att öka och är nu uppe i 12 - 13 m/s och båten börjar få ordentligt med sjöar över däcket, jag tar in ett rev till för att bromsa farten så att Ralf skall hinna med, Ralf seglar endast med bottenrevad stor och jag tror att borde ha lite försegel också för att få bättre balans och fart, vinden fortsätter att öka och är som bäst uppe i 16 i byarna, nu går La Grande Mia som tåget jag kan inte bromsa mera och snart är Ralf långt bakom och vi håller kontakt via radion och han beslutar sig för att gå ännu långsammare och vila lite, jag igen vill komma så nära La Coruna som möjligt innan vi möter den utlovade sydvästen. Det blir en tuff nattsegling och vid något skede blåser vindexen iväg. Jag väntar på gryningen och att vinden skall avta och 5 tiden slår jag ut reven och rullar ut focken och sätter kurs mot La Coruna det är ca. 60 sjömil kvar och tänker så här skall det gå, 3 minuter senare fräser det till 16 m/s och från SW, revar igen till bottenrevad stor och halvt försegel, går först mot kusten men tidvattnet och sjön gör att omöjligt det är en korssjö som jag aldrig sett maken till och jag sväljer liter vis med saltvatten dessutom har jag saltkristaller i ansiktet och hårfästet, de känns som sand, dessutom svider vattnet i ögonen har insektglasögon men efter 10 min ser man ändå ingenting genom dem, Jag beslutar gå västerut och märker till min förvåning att strömmen för mig mot La Coruna fastän kurssen är tvärs, nu börjar jag bli allvarligt trött och jag är så våt som en människa kan bli så jag beslutar dreja bi och gå ner och sova, rullar in focken sätter kurssen västerut med bottenrevad stor och båten tar sjön fint och gör just ingen fart och inne är det tyst och trevligt men vått, det blir till att reda upp lite innan jag tar mig en lur, efter 3 timmar vaknar jag av att båten gör en stagvändning,nu kom vindkantringen mot väster jag hade gjort alldeles rätt det var bara att sätta lite försegel och segla mot La Coruna i den friska västvinden som bäst uppe i 20 m/s. Klockan 01.30 förtöjer jag i första bästa ponton så trött att jag inte ser att det finns hur mycket båtar som helst längre in i marinan. Lägger mig genast och blir väckt klockan 10 när Ralf står bredvid båten och ropar Julle, Julle. Fan vad jag är glad att se dig säger jag hade du inte kommit än hade jag börjat ropa efter dig på VHF:n. Det skulle inte ha hjälpt för Ralf brukar inte lyssna på kanal 16. Vi är båda glada över återsendet och jag frågar om han orkar dela en flaska champagne som jag köpt i Brest just för att fira det här tillfället. Och visst det sitter jag har tvätt på gång så jag måste till tvättstugan och när jag kommer tillbaks har han somnat i sittbrunnen, jag låter honom sova och börjar istället ställa i ordning mat åt oss båda. Klockan 14 äter vi och på kvällen tar vi oss till stan.
Lite om seglingen ännu Biscaya bjöd på allt ett stim på ca. 100 delfiner som lekte mellan båtarna, friska och omväxlande vindar, besvärliga och branta vågor, om man skulle vilja ge upp finns det ingenstans att ta vägen. Skador förutom bortblåst vindex, hål i lavoaren p.g.a att skjutskåpet öppnat sig och en rakvattenflaska kommer ut som en projektilrakt igenom porslinet. Skjutluckorna borde ha ett lås för att inte öppna sig själv i sjögång. Om någon frågar hur det var skulle jag svara så här, det kändes som om man simmat över biscaya och bott i en ubåt fylld med vatten. Det som gjorde det möjligt var att det blev varmare ju närmare Spanien man kom. Och i skrivande stund är det riktigt fint solen skiner och jag sitter i sittbrunnen och skriver. Jag började skriva redan igår men tröttheten tog över efter bara några meningar.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti