Plymouth 21.7
Dagen började som vanligt med lite underhåll, vilket betyder persedelvård tvätt, så nu har man rena underkäder igen, babordslanternans kabel från ankarboxen till lanternan har ärjat till den grad att antalet volt ca. 12 som skall komma fram inte går igenom endast 11,6, lanternan har fungerat ända till Lands End, nu måste den bytas. Fixade också den trasiga lattfickan lurade ut det ihoprullade kardborrbandet och sydde fast ändan och när jag nu ändå höll på med nål och tråd passade jag på att sy fast en knapp i byxorna. Sen var det redan dags för en lätt lunch, duschen och så på upptäcktsresa till staden. Tog förstås snabbaste vägen med färjan över sundet 1,50 pund för passageraren och 50 cent för cykeln. Plymouth är ju från början en fästning lite som vårt Svea Borg, som präglas av gamla kaserner fästningar och kasematter, härifrån startade också Francis Drake sin upptäcktsfärd på 1600 talet. Här är det också ordning och reda, faciliteterna på Marinan är av första klass. Bilderna får berätta mera.
Jag tror att jag såg en gammal Pargasbo numera Sottunga bo med sin familj i stan men han gick snabbt förbi fastän jag ropade hej Björn ( Rönnlöf ) kanske lite för försiktigt för jag var inte 100. Efter alla upp och nedförbackar blev man ju förstås hungrig och tog in på ankaret i Barbican det är här det bara finns krogar dessutom fick jag sällskap av en dam från Zimbabve, och medan vi intog våra respektive måltider fick vi lyssna på live entertainment med fina gamla låtar så det blev t.o.m lite dans. Klockan sju blev det dags att bryta upp för hon skulle börja jobba klockan åtta. Jag tog mig till en coop och köpte lite mat och frukt för morgondagens segling på dryga 20 sjömil till Salcomp därifrån är det 60 sjömil till Gurnsey. Tog mig till båten som skulle föra mig över sundet i god tid före kvart över åtta, men ve och fasa den hade slutat sina pass redan klockan 18,30 på.grund av service. Nu var goda råd dyra för jag hade ingen kartta som kunde visa hur man bäst kunde runda viken, jag hade heller ingen aning om det gick bussar mera den här tiden. Fäste matkassen på pakethållaren och gav mig iväg, kom någorlunda hyggligt till bottnet av viken och utan många återvändsgränder, hittade till och med en skylt där det stod Mount Batten jag visste att det var ditåt jag skulle, men det som jag inte visste var att efter det som jag trodde var vikbottnet kom ett vatten till och det gällde att hitta en överfart någonstans efter 3 ordentliga uppförs och nedförsbackor och återvändsgränder frågade jag vägen av en man som stannat sin BMW , jo sa han jag är på väg åt det hållet så följ mig, så visar jag var stigen börjar sagt och gjort han i BMW:n och jag flåsande efter på cyckeln och till slut var jag på stigen och allt gick bra tills stigen slutade och en ny liten by med trånga gator tog vid , trodde förstås att det bara var att följa vattnet men det är ju varv längs hela stranden så man mötte bara låsta grindar, men till slut när man tagit sig tillräckligt högt upp på berget så kom huvudvägen och skyltarna emot. Lite över en timme räckte den spännande cykelfärden. Det är tur att får lite extra träning då sover man bättre.
Dagen började som vanligt med lite underhåll, vilket betyder persedelvård tvätt, så nu har man rena underkäder igen, babordslanternans kabel från ankarboxen till lanternan har ärjat till den grad att antalet volt ca. 12 som skall komma fram inte går igenom endast 11,6, lanternan har fungerat ända till Lands End, nu måste den bytas. Fixade också den trasiga lattfickan lurade ut det ihoprullade kardborrbandet och sydde fast ändan och när jag nu ändå höll på med nål och tråd passade jag på att sy fast en knapp i byxorna. Sen var det redan dags för en lätt lunch, duschen och så på upptäcktsresa till staden. Tog förstås snabbaste vägen med färjan över sundet 1,50 pund för passageraren och 50 cent för cykeln. Plymouth är ju från början en fästning lite som vårt Svea Borg, som präglas av gamla kaserner fästningar och kasematter, härifrån startade också Francis Drake sin upptäcktsfärd på 1600 talet. Här är det också ordning och reda, faciliteterna på Marinan är av första klass. Bilderna får berätta mera.
Jag tror att jag såg en gammal Pargasbo numera Sottunga bo med sin familj i stan men han gick snabbt förbi fastän jag ropade hej Björn ( Rönnlöf ) kanske lite för försiktigt för jag var inte 100. Efter alla upp och nedförbackar blev man ju förstås hungrig och tog in på ankaret i Barbican det är här det bara finns krogar dessutom fick jag sällskap av en dam från Zimbabve, och medan vi intog våra respektive måltider fick vi lyssna på live entertainment med fina gamla låtar så det blev t.o.m lite dans. Klockan sju blev det dags att bryta upp för hon skulle börja jobba klockan åtta. Jag tog mig till en coop och köpte lite mat och frukt för morgondagens segling på dryga 20 sjömil till Salcomp därifrån är det 60 sjömil till Gurnsey. Tog mig till båten som skulle föra mig över sundet i god tid före kvart över åtta, men ve och fasa den hade slutat sina pass redan klockan 18,30 på.grund av service. Nu var goda råd dyra för jag hade ingen kartta som kunde visa hur man bäst kunde runda viken, jag hade heller ingen aning om det gick bussar mera den här tiden. Fäste matkassen på pakethållaren och gav mig iväg, kom någorlunda hyggligt till bottnet av viken och utan många återvändsgränder, hittade till och med en skylt där det stod Mount Batten jag visste att det var ditåt jag skulle, men det som jag inte visste var att efter det som jag trodde var vikbottnet kom ett vatten till och det gällde att hitta en överfart någonstans efter 3 ordentliga uppförs och nedförsbackor och återvändsgränder frågade jag vägen av en man som stannat sin BMW , jo sa han jag är på väg åt det hållet så följ mig, så visar jag var stigen börjar sagt och gjort han i BMW:n och jag flåsande efter på cyckeln och till slut var jag på stigen och allt gick bra tills stigen slutade och en ny liten by med trånga gator tog vid , trodde förstås att det bara var att följa vattnet men det är ju varv längs hela stranden så man mötte bara låsta grindar, men till slut när man tagit sig tillräckligt högt upp på berget så kom huvudvägen och skyltarna emot. Lite över en timme räckte den spännande cykelfärden. Det är tur att får lite extra träning då sover man bättre.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti